Juste, Juve?

När Italiens landslag med buller och bång åkte ur VM visste ilskan inga gränser. Anklagelser mot domaren, FIFA och värdlandet Sydkorea haglade i luften. Nu när det klassiska italienska ligalaget Juventus står med byxorna nere i en dopningsskandal av öststatliga proportioner är rubrikerna mindre. I notisform får vi läsa hur Zidane, del Piero med flera stjärnor undertecknat ett dokument som bekräftar att Juventus systematiskt proppat sina spelare fulla med otillåtna medel. Det är häpnadsväckande men dessvärre symtomatiskt för fotbollens toleranta inställning till dopning.

Edgar Davids har varit dopad. Jaap Stam likaså. Båda har straffats med kortare avstängningar men spelar nu glatt vidare som om inget hänt. Deras rykte är kanske något skamfilat, men fuskarstämpeln är inte tyngre än att de utan problem kan fortsätta med sina karriärer i både klubblag och landslag. Klubbarna köper det. De nationella förbunden köper det. Och av allt döma köper även fansen det.

Det återstår att se vad som blir konsekvensen av Juventus-affären. Några avstängningar är nog inte att räkna med - ingen av spelarna Davids undantagen har ju fastnat i någon dopningskontroll. Förhoppningsvis kommer åtminstone de ansvariga ledarna att ställas till svars. Jag vet inte hur pass mycket de pressat spelarna att ta de olika preparaten, men även spelarnas egen skuld borde kräva en större bot än att underteckna ett papper - och så var den saken ur världen. Det minsta man kan begära är att alla dopade spelare ska ställas inför ett reellt hot om att bli upptäckta, med kännbara straff som följd.

I de flesta andra idrotter innebär en dopningsavstängning en nära nog livslång stigmatisering av den skyldige. Även om det finns positiva exempel på dopade idrottare som gjort bättring, kommit tillbaka och återvunnit en del respekt som brottaren Thomas Johansson, blir de flesta aldrig helt av med de mörka blickarna, tystnaden och snacket bakom ryggen. Den attityden kan urarta till ren mobbing, men fotbollen skulle tjäna på om något av den här nolltoleransen återvanns. Det ska inte spela någon roll att fotboll inte är någon extrem kraft- eller uthållighetssport där dopning kan göra mästare av medelmåttor.

En extrem talang som Zinedine Zidane borde klara sig på mammas köttbullar. Jag vet inte exakt vad och hur mycket Juventus läkare skrivit ut åt honom, men jag hoppas det stannade vid lättare substanser. För mig är Zidane den kanske störste fotbollshjälten just nu och jag avskyr verkligen att hans namn förknippas med doping. Men hans popularitet kommer antagligen att rädda honom. Maradona-effekten. Att Diego fällts för dopning två gånger hindrar inte att han jämte Pelé utnämnts till världens bäste - eller för den delen att han dyrkas som ett helgon världen över.

När det kommer till kritan är jag nog beredd att förlåta de fallna hjältarna. Men inte gynnas fotbollen av all denna tolerans. "Den gamla damen" går på efedrin. Det borde mana till besinning.

Av Mattias Agnesund 06 sep 2002 08:59