Big is Beautiful?

Höstinventering i garderoben. Ingen kul syn alls. Bland urtvättade gamla tröjor trängs små söta toppar som är alldeles för kalla när termometern visar plus sju grader. Det gjorde den igår morse. Sju ynka plusgrader som för en dryg vecka sedan var tjugofem varma härliga ena. Ett sådant fall skulle rendera krasch på vilken börs som helst, så även i min spenderarbörs, ty det finns ingen annan råd än att pallra sig stenkastet in till Umeå och shoppa lös.

Tjugo mil senare parkerar vi mitt inne i stan. Det blåser snålt även vid kusten och vi småspringer in till Gallerian. Varm luft samsas med fräscha butiker och jag känner den gamla köpaköpaköpa-andan spritta genom min kropp. Nu är det slutlekt! Jag har ett uppdrag och innan dagen är till ända ska bagageluckan vara fylld till brädden med prasslande kassar. Jag ska ta mig fasen tömma butikerna och se till så att julens köprush ter sig som en droppe svett i ett finskt bastubadsmästerskap.

Tre timmar senare är jag mer genomsvettig än dom finska lejonen. Jag har plöjt varenda butikjävel inom en mils radie och det finns inte ett enda plagg som passar. Inte ett enda ett! Och jag vet ändå hur dom ska se ut. Först av allt; En snygg blus i georgette eller singoallastuk med varma toner. Lätt som en plätt, kan tyckas, men se det finns en liten hake. Storlekarna. Vad är det för jönsar som har bestämt att storlekarna ska krympas för vart år som passerar? Som har bestämt att en gårdagens 38 numer är lika med 44? Som har bestämt att XXS ska det finnas 30 exemplar av, men att XL endast kommer i ett?

Jag har nämligen provat och provat och provat. Gått igenom hela avdelningar med blusar. Börjat tappert med Medium för att nästan måsta sprätta upp sömmen för att få det snäva tyget av kroppen. Bistert avancerat till L för att tappa hakan till midjan. En midja som var fullt synlig, trots att det klart och tydligt stod LARGE på den lilla lappen som medföljer. Letat efter XL men inte funnit några.

Då inträffar deppen. Jaha, jag har alltså gått och blivit så fet att inget längre passar. Jag får nog beställa specialsydda kläder via internet. Uppsydda för en fetknopp som inte själv ser vilken knubbsäl hon egentligen är. Knatar bedrövat igenom den andra Gallerian, orkar nästan inte titta i skyltfönstren längre. Suck och pina. Funderar på att lägga mina pengar på ett hemmaträningskit istället. En bänk, ett par hantlar och några stänger. Skulle nog rymmas nere i källaren, om vi möblerar om lite.

Just då. I den yttersta av ögonvrår, ser jag blusen. Den där snygga som jag letat efter. Den ropar mitt namn och jag leds in i butiken av dess förföriska röst. Hittar genast stället där den hänger och ser till min glädje att en är märkt med XL. Hugger den, rusar in i omklädningsrummet, sliter av mig tröjan och drar på den. För att formligen drunkna. Den är jättestor, så stor att den glider av mina axlar och stannar upp först när den når brösten. Jag ser ut som en liten flicka som prövar mammas kläder och bara fingertopparna sticker fram under ärmarna. L är lite mindre och när jag glider in i M är jag hemma igen. Perfekt.

Men säg den lycka som varar. Ett litet hål på framsidan förstör allt och trots att jag skulle få den billigt Filippa K, egentligen alldeles för många ordinarie kronor, så kan jag inte köpa den. Hålet sitter mitt fram på högra bröstet och med min känsla för tajming skulle vårtan poppa fram på fina festen. Så det blir inget och med sorg i hjärtat skiljs jag från min blus. Går raka vägen in på Hennes&Mauritz, passerar alla dockkläder utan vidare ögonkast och stannar till först när det står BIB med stora bokstäver. River lös ett par blusar, tar in dom i provhytten, väljer ut den som är minst störst och köper den. Kör raka vägen hem och slänger in den i tvättmaskinen. 60 grader.

Big is Beautiful, även i krympt upplaga, men jag skulle verkligen vilja ta ett snack med de modeskapare som anser att dryga 60 kilo på 171 cm är EXTRASTORT.

Av Lena Vikberg 03 sep 2002 09:00