Egoism är problemet - inte lösningen

Först skulle jag gärna klargöra vad du menar med frihet. Det är få begrepp som använts så slentrianmässigt som just det begreppet. Har jag uppfattat dig rätt när du menar att frihet når man genom att alla lever för sig själva? Ingen kräver något av en, det finns inte några andra bindningar till människor än dem man frivilligt väljer att ingå – vilket man gör om båda vinner på det. Alla strävar efter sin egen vinst och framgång helt enkelt utan att bry sig om hur det påverkar andra?

Det kan i första anblicken verka som ett fritt samhälle. Fritt från yttre krav.

Men kan vi erhålla frihet utan att tillgodose basala behov av mat, vatten, luft och kärlek? Känner man sig fri om man hela tiden har vetskapen att om det på något sätt går illa för mig så måste jag kunna ge något till någon för att få hjälp? Frihet är ett tillstånd, en känsla som är mycket mångfacetterad. Jag tycker att du ser för snävt på det. Det system som du förespråkar – kapitalismen – inskränker snarare människors frihet än framhäver den vilket jag kommer till längre ned. Är det frihet att låta alla klara sig bäst de kan och låta den starke överleva?

Det känns farligt nära biologisk determinism.

Det jag håller med dig om är att frihet inte kan ges eller beviljas av någon annan. Man skapar sin egen frihet. Men jag tror inte som du att det sker genom ett egoistiskt samhälle – vilka är det som har möjlighet att skapa sin frihet då? Du säger att man bara har rätt till det egna livet och att avstå från andras inblandning. Hur försvarar du då kapitalismens rovdrift på mänsklig arbetskraft och miljö för att någon vill skapa sig en framgång? Är inte det om något att inskränka någon annans frihet?

Vi ser dagligen att det kapitalistiska systemet förstör jordens miljö och därigenom gör oss fattigare och fattigare. Vad har vi för frihet när luften vi andas gör oss sjuka, när växthuseffekten tvingar människor på flykt för att deras hem översvämmas, när ozonskiktet tunnas ut så vi inte kan vara i solen utan att riskera att få cancer?
Ska man inte också ha rätt till att andra inte ska förstöra för en? I sådant fall skulle det krävas en radikal förändring av den globala kapitalismen som dagligen förstör för människor och andra levande varelser.

Din vision tycks vara att alla ska leva som autonoma individer där man utbyter varor och tjänster vilket alla vinner på. Som om allt skulle handla om att producera och konsumera. Människor är så mycket mer än så. Jag tror att det är ofrånkomligt och inte heller önskvärt att släppa alla bindningar till människor som på något sätt ställer krav. Det ställer krav att ha relationer till människor, men det är också så vi utvecklas. Om vi ska leva i ett samhälle tillsammans med andra människor tror jag att vi vinner på att samarbeta och hjälpa varandra utan egoism som förtecken. En dag kan det vara du som behöver hjälp. Jag tror att det skapar ett varmare och tryggare samhälle.

Det blir absurt när du ställer den ena extremen mot den andra. Det är inte bättre att bara leva för sig själv än att bara leva för andra. Jag tror att dessa i slutändan sammanfaller. Inte för alla – inte för dem som är egoistiska och bara tänker på sig själva och att de ska må bra. För dem är det givetvis en enorm uppoffring att hjälpa andra utan att vinna på det. Men den skaran tror jag dess bättre är relativt liten. Jag tror inte att människor passiviseras för att vi hjälper varandra utan att alltid få något för det i ren valuta. Människor är så mycket mer än så. Mänsklig utveckling kan inte mätas i pengar och status, utan är en inre tillväxt. Det fås inte genom en ständig strävan efter att bli rikare eller klättra i statusstegen. Mänsklig utveckling sker i relation till andra människor och jag tror att det många gånger är mer utvecklande att arbeta för ett vidare mål än sin egen egoism. Men det handlar väl också om en förmåga att känna empati med andra än sig själv.

Lika fel som de stora kommunistiska systemen som kvävde människor är det kapitalistiska egoistiska samhället. Det kväver också människor. I det kommunistiska samhället är det en statsmakt som står över människor, i det kapitalistiska samhället är det storföretagen som står över människor. I kommunismen är det statliga monopol som bestämmer allt, i det kapitalistiska samhället är det företagsmonopol som styr via marknaden. Det ena ger inte mer frihet än det andra. Båda är lika dåliga. Båda är teorier som när man försöker applicera i verkligheten misslyckas fatalt och skadar människor. Det är farligt med sådana storskaliga experiment som vållar sådant mänskligt lidande.

Du menar att alla personers enskilda strävan också ger en icke samordnad men ändå sammantagen positiv effekt för alla, genom produkter som människor köper och jobb för andra.

Jag håller verkligen inte med dig. Detta resonemang bygger för det första på att man inte inser att vi inte lever i en utopisk tillvaro där alla har samma förutsättningar. Ibland fungerar det, men i många fall är det den starka som vinner och den svaga förlorar. Vi ser tydligt i dag att det gynnar de ekonomiskt starka och missgynna dem som är ekonomiskt svaga. Några vinner på bekostnad av andra. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. 20 av jordens befolkning konsumerar i dag 86 av jordens resurser. Det tror inte jag skapar förutsättningar för flertalet att känna sig fria om de måste kämpa för att få mat för dagen.

Det ser jag inte heller som en samhällsekonomisk vinst. Den totala ekonomiska vinsten kan se ut att öka, men samtidigt kan den för flertalet minska. Därför säger ditt påstående ingenting. För det andra brukar detta resonemang medföra att alla slåss med varandra för att få så stor egenvinst som möjligt. I denna fajt förbrukas naturresurser i allt snabbare takt och mänsklig arbetskraft utnyttjas till bristningsgränsen för att man ska nå denna vinst. Det tycker inte jag är samhällsekonomiskt lönsamt. Och vad har vi för rätt att bedriva en rovdrift på miljön och andra arter?

Du menar att marknadsekonomin har segrat på några områden för att den är oomtvistat effektiv. Den reglerade marknadsekonomin har varit gynnsam. Men den har satt upp vissa regler och krav. Den oreglerade marknadsekonomin är på vissa sätt effektiv – nämligen i att göra de starka ännu starkare, de rika ännu rikare. Men samtidigt gör den de svaga ännu svagare och skyddslösa och de fattiga ännu fattigare samtidigt som den effektivt drar undan benen för vår försörjning genom miljöförstöring. Precis som kommunismen bedrev en rovdrift på miljön för att producera i massor i sina svarta hål. Båda dessa misslyckade utopiska teorier står för konsumismsamhället som totalt bortser från människors inre tillväxt och vikten av ett ekologiskt hållbart samhälle. En inneboende drivkraft i kapitalismen är att konsumera och producera mer och mer. Det håller inte. På det sättet förstör vi miljön och möjligheten till försörjning i framtiden. Vi har sett att den totala avregleringen har kört många fattiga länder i botten, samtidigt som företag från rika länder har vunnit på det. Men det tror inte jag är lönsamt för någon i längden och det är definitivt inte etiskt försvarbart. Kapitalismen medför frihet för några utvalda, men ett slaveri för flertalet.

Det behövs ett allmänt politiskt samarbete som tar ansvar för samhällets invånare. Det behövs så länge vi inte lever i en utopi där alla föds till samma förutsättningar. Det behövs för att stödja de svaga och för att det är berikande med samarbete snarare än konkurrens.

Därmed inte sagt att staten är den mest optimala nivån att hantera allt och den kväver många gånger människor. Människor måste få större inflytande över sin tillvaro och ökade möjligheter att förverkliga sina drömmar. Basen i samhällsekonomin bör varken vara statliga fabriker eller megaföretag, utan småföretag. Genom att utveckla olika former av gemensamt ägande – inom arbete, barnomsorg och boende exempelvis – kan människor påverka och styra sin tillvaro. Genom en decentralisering av politisk makt kan människor påverka sin tillvaro.

Samarbetsformer som inte går ut på att konkurrera ut och ta kål på varandra, men som ger människor inflytande och möjlighet att förverkliga idéer. Där vi försöker komma bort från vinstmaximeringstänkandet och ekonomismen.

Det behövs också en kraftig omställning av det ekonomiska systemet där det sätts inom ramarna för vad naturen tål. Idag försöker man anpassa naturen efter vinstmaximering. Det håller inte. Alternativet är kretsloppsekonomi, där vi utnyttjar resurser på ett långisktigt hållbart sätt. Det kräver gemensamma beslut.

Alternativet till kommunism är inte kapitalism och alternativet till kapitalism är inte kommunism. Alternativet är grönt.

Av Gustav Fridolin JR 01 sep 2002 14:15