Män dödar

Män dödar. Män våldtar. Män köper sex av kvinnor och barn. Män krigar. Män slår sina fruar. Män slår sina barn. Män exploaterar och utarmar. Män härskar. Män är män och jag är man och kvinnor är helgon.

Jag är ett resonemang. Jag tillför ingenting om ingen läser och tänker. Vi har riktat all vår uppmärksamhet mot mänsklighetens största hot. MÄNNEN. Män kan nu handla sex via internet och vara anonyma. Tillgänglighet och efterfrågan. Jag är fortfarande en man. Jag äger en dator och har tillgång till internet, jag utforskar världar mig helt obegripliga, och sex är för mig begripligt. Och att köpa sex är också begripligt, därför gör jag inte det och jag utnyttjar inte dessa sidors tillgänglighet. Men jag är fortfarande en man. Argument, sakliga som icke sakliga flyger mot mig med en rasande fart. Jag tar inte åt mig, men jag är en man. Jag reagerar för jag tänker och jag finns i samma värld som kvinnorna och de andra männen.

Det fanns en man som utnyttjade barn sexuellt på dagis för några år sedan. Jag hade precis sökt och fått ett jobb på dagis men fick kalla fötter av händelsen. En av mina vänner tackade ja, tyvärr. Han fick erfara en hel del obehagligheter, både från personal och föräldrar. Till och med barnen där han arbetade ifrågasatte varför han jobbade där. Många var så rädda att de inte ville vara på dagis. Hur kan barnen ha fått denna uppfattning? Jag vet att denna man aldrig hade gjort något ont mot något barn tidigare och skulle aldrig kunna göra det då heller. Men barnen var rädda och psykolog kallades in för att göra något åt problemet. Måste jag nämna att han fick sluta?

Fortfarande kan jag inte ta åt mig. Jag är ingen farlig eller ond människa, men jag är en man. Jag är en ensamstående man med två barn. Undra vem eller vilka som fruktar mig?

En vanlig söndagseftermiddag kom en kvinnlig vän till mig hem efter en skön promenad i stan. Hon gick in i porten och skulle gå upp för trapporna till hennes lägenhet. Då blir hon nerdragen i trappan som leder till tvättstugan. I detta trånga utrymme blir hon våldtagen, slagen och förnedrad. Under våldtäkten passerar två personer som är hennes grannar och ser allt. Tydligen uppfattade dessa personer våldtäkten som ett "snabbt knull i trappan". Det tog henne mer än ett år att orka komma tillbaka till ett vanligt liv. Jag vet inte om jag kan kalla hennes liv för normalt nu, det är sällan hon går utanför sin lägenhet. Män träffar hon knappast om hon slipper. Jag kan förstå henne men jag kan inte ta åt mig. Jag är ingen ond människa. Jag är bara en vanlig man.

På tv kan vi se bilder på människor som lider. Blödande sår som ständigt rivs upp och blir större. Barn och kvinnor gömmer sig och ber om fred. Vi kan se döda kroppar förvridna av smärta. Ögon som brinner av hat, vapen som rättfärdigar deras tro och hat. Dessa ögon finner vi självklart hos män. Har vi tur kan vi se ett och annat barn som håller i ett vapen redo att skjuta för sina fäders tro. Ett barn som växer upp till en man. Terror är en man med en bomb och en religiös övertygelse som spränger sig själv och många oskyldiga i luften. Barn och kvinnor dör. Män dör egentligen inte, de blir martyrer, det är mannens lott.

Jag kan inte ta åt mig och jag förstår inte varför jag skulle göra det heller. Jag är en man, ingen mördare eller terrorist. Jag slår inte barn eller kvinnor. Jag är ingen "ful" människa, visst tittar jag på kvinnor med en mans ögon. Men det är bara med en mans ögon. Kvinnor tittar på män med "kvinnors ögon".

Men detta är självklarheter, något som inte hade behövts skrivas. Eller hur?

Av Mattias Ander 30 aug 2002 10:38