Euromaniskt

Man borde ju ha blivit van med de nya pengarna vid det här laget. Ajöss gamla trista och hej vad de är blänkande och färggranna och många till valören de nya! Ser ut som förvuxna Monopolsedlar, lite italienskt pråliga, och slantarna- måste det vara så många olika? Men nog känns de än i denna dag främmande i plånboken. Som att vara turist i eget land. "Få se, vad blir det nu i våra pengar...?"
Söker febrilt efter det gamla priset som brukar finnas bredvid prislappen som hjälp för de senfärdiga i tändningen. Men det har för det mesta trillat bort vid detta laget.

I början såg allt ju så billigt ut. Lät som ingenting. Det tog lite längre tid att handla för nu skulle sexans tabell fram och det snabbt innan varan for i korgen. Sex gånger blev allt lite mer det. Tur att man inte bor i Italien, de har det ännu besvärligare. Chans för handlarn att smyghöja här...

Och det har de nog gjort på sina ställen. Lite för rundligt rundat av priserna. Men folk har protesterat så de gubbarna gick och förlorade både kunder och renomme och skämdes i kafferummet.

Man känner sig internationell. Europeisk. Slipper växla valuta för resan till Frankrike, Tyskland. Fast om man ändå inte vet vad varan är värd hemma så gör det ju nästan desamma var man är. Det har vi ju i alla fall gemensamt. Vilsenheten.

Av Solveig Sjöskog 30 aug 2002 11:03