Varför blev hon så arg?

Sten knyter den blanka sidenslipsen med van hand och justerar den noga framför badrumsspegeln. Han kammar det tunna, ännu mörka håret för tredje gången och går ut i köket. På köksbordet står en halvfull ölburk och Sten tömmer den i ett svep. Han går till kylskåpet och tar fram ännu en. Medan han tar första klunken kastar han en blick på köksklockan och får plötsligt bråttom. Taxin är på väg. Han tömmer snabbt ölburken och ställer sig en sista gång framför spegeln. Magen hänger något utanför byxlinningen men i stort har han bevarat figuren från sin mer aktiva ungdom.

Med vänster hand låser han ytterdörren och på tre steg är han framme vid taxin.
- Jag skall till Galejan.
- Åhå, det skall dansas ikväll, svarar chauffören med ett snett leende. Ja, det är ju bra förstås att det finns något ställe för alla ensamma...

Vid dansbanan ringlar sig kön redan långt ut på parkeringsplatsen och Sten ser Robert och Jim i mitten av kön. De står lite ostadigt, vilket är vanligt för dem vid den här tiden på lördagskvällen, och ljudnivån är ganska hög. När han närmar sig hör Sten hur de småtjafsar om dagens V75 inlämning. Han höjer handen till hälsning och ställer sig sedan längst bak i kön. Han har ingen brådska.

Lill-Nickes är redan i full gång när Sten kliver in i lokalen. Han känner humöret stiga och tar några danssteg in emot dansgolvet. Robert dansar redan med en rödhårig madam och gör tummen upp mot Sten bakom hennes rygg. Sten ler bara som svar och tar sig långsamt fram emot Jim som står längst in vid baren.
- Vad dricker du?
- Samma som alltid, sluddrar Jim
- En stor stark, skriker Sten till bartendern.
Det är som det brukar, tänker han, Jim står i baren och tömmer öl på öl medan Robert är söker något helt annat. Han söker efter ett förhållande och berusad söker han kontakt med varenda kvinna som skulle kunna vara den enda. Sten är endast där för att dansa. Han älskar att känna rytmen i sina steg och blir berusad av makten att styra sin partner graciöst över dansgolvet. Han tycker om att småprata under dansen och har genom åren skaffat sig flera dambekanta som han lärt känna på lördagsdanserna.

Jim är redan inne på sin tredje öl men Sten har inte kommit hit för att stå i baren. Han får syn på en kvinna han dansat med för några veckor sedan. Hon var trevlig och kunde följa med i hans turer utan problem. Om Sten tänker efter ordentligt tror han att hon kan heta Eva.
- Får jag lov?
- Javisst, ler Eva.
De virvlar ut i dansbandsmusiken och Sten känner sig lite som Fred Astaire. De pratar glatt och erinrar sig när de dansade första gången. Efter ett par danser tackar Sten och de skiljs. De följande tio låtarna dansar Sten med fyra olika kvinnor och kan efteråt konstatera att Eva var bäst av dem. Fast Kajsa var utan tvekan roligast, tänker han med ett leende. De hade skrattat så mycket att hon fick hicka. Skjortan, som nu är slipslös med uppvikta ärmar, klibbar över ryggen och Sten kliver för ett kort ögonblick av dansgolvet.

Jim står i baren och ropar efter bartendern.
- Bengt! skriker han och slår näven i bardisken. För faen, Bengan, ge mig en sexa whiskey.
Sten går fram och dunkar Jim i ryggen.
- Make that two, säger han i riktning mot Bengt.
Sten vänder ryggen mot bardisken och tittar efter Robert. Till slut ser han honom sittande i en hörnsoffa med en välklädd kvinna som röker en cigarill. Robert får syn på Sten och vinkar åt honom att komma men Sten skakar på huvudet. Robert rycker på axlarna och vänder sig åter mot kvinnan.

Sten tröttnar ganska snart på Jim vars konversation har börjat bli ganska enahanda vid det här laget och vandrar mot dansgolvet igen. Vid ett av borden till höger om dansgolvet sitter två kvinnor och dricker paraplydrinkar. Båda är blonda och klädda i färgglada kläder. Sten får ögonkontakt med en av dem.
- Får jag lov?
- Ja, gärna.
Han räcker henne chevalereskt handen och leder henne ut på dansgolvet. Han kan inte låta bli att se beundrande på henne när hon rör sig. Han märker snart att hon är en duktig dansare utan några problem att följa hans turer. Det gläder honom och han tar ut svängarna ordentligt.
- Du dansar mycket bra, säger han berömmande.
Kvinnan tittar inte på honom.
- Jag brukar...
- Kan du vara tyst? Kvinnan stannar till mitt i ett steg och vänder sig mot honom med munnen hopsnörd.
Sten blir alldeles förstummad och de fortsätter dansa en stund under tystnad.
- Tycker du att...
- Håll käften! Kvinnan stampar med foten och blänger på Sten en sekund innan hon vänder på klacken och går därifrån.
Sten tittar efter henne när hon går iväg mot sin väninnas bord. Sen skakar han på huvudet och går bort mot Jim.

Detta är en fri "dramatisering" av en berättelse som en man berättade i Norrlands Radio P4 en dag i juli 2002. Han hade ingen aning om varför kvinnan inte ville prata. Och varför blev hon så arg? Mannen, som jag har valt att kalla Sten, var alltså fortfarande efter flera år så förbryllad att han ringde till ett radioprogram och hoppades få ledtrådar. Inga svar framkom och mysteriet lever vidare.

Detta är ett bidrag till Sourze författarskola.

Av Anna Johansson 29 aug 2002 10:24