En skejtares oskuld del 2

1 juni, lördag.
En böjbar plywoodskiva senare...
Det bra med att stjäla ibland är att man får pengar över till viktiga saker, som nya hjul till brädan, kullager, tracks eller vad som helst. Det dåliga med stölder på byggplatser är att det finns mycket att slå sig på. Själv fick jag in två rätt bra skrapsår från taggtråden och en tröja blev ganska söndersliten.
På pluskontot hamnade en limpistol och synen när Henry misstog en betongblandare för en hund.

Nu är klockan 16. Stor dag i dag.
Har precis slängt i mig två portioner Gulasch alá Mamma. Hon är inte direkt hysterisk över att jag ska ut ikväll.
- Kom inte hem för tidigt. Jag får karlbesök, sa hon.
- Hoppas han är bättre än han som nös hela tiden.
- Man kan inte rå för att man är allergisk.

Hon märkte att det var saker på gång till kvällen och erbjöd sig att fixa håret. Men jag sa att mitt självfall var bra och att det var meningen att luggen skulle täcka hela pannan.

Hempa har skaffat folköl.
- Jag har fixat nödraketer, ringde han och viskade.
- Schysst, ska vi bränna av dom inomhus?
- Idiot, inte såna. Nödraketer, bäbisar, fjollor, fegisar. Folköl alltså. Capice?

Jag visste inte att han tyckte om det. Sist han smakade det sköljde han munnen med Cola en halvtimme efteråt.

Utrustning för kvällen: hel och ren svart Santa Cruz t-shirt, ett par nästan hela jeans och ett par Converse, fullpepprade med fotspray.
Jag kommer vara som Tre Kronor i en bortamatch mot Mauretanien.

2 juni, söndag
Händelser, lördagskvällen den andra juni.

18.30: Mamma jagade ur mig från lägenheten med hjälp av parfym.

19.00: Kompisarna Per "Hempa" Hemlund och Henry "Henry" Koivisto mötte upp. De sa att jag luktade brud.
Hempa hade med sig sina nödraketer och något som inte var Fanta. Henry såg sur ut.

19.30: Framme vid Freddas hus, en bit utanför ghettot. Festen var i full gång. Musiken var så hög att den kunde locka till sig besökare från Pluto. Några dansade på gräsmattan. Några hade somnat i blomsterrabatterna.
Hempa delade ut varsin öl.
- Låtsas dricka om ni inte gillar det. Försök inte trixa med brädorna. Fattar inte vad fan ni skulle ta med dom för.
Själv tog han en klunk ur Fantaflaskan, spottade ut det och provade igen.
- Så där ja, sa han. Hur ser det ut med tjejer här?
Tjejerna såg nog bra ut, men jag vet inte om de såg oss.

20.00-22.00: Vi satt mest på brädorna och spanade. Fuktade tungan med öl och så. Det var inte vår vanliga krets som röjde runt där, men eftersom vår vanliga krets till 110 procent består av killar får man ibland gå till fienden. Moppegänget dök upp och började föra oväsen.
Hempa fick i sig mer och mer från Fantaflaskan och gav sig iväg och pratade skidsemestrar med Fredda.
Kvar satt jag med Henry, ljusspridaren.
- Vad är det med dig? Har du sålt smöret?
- Va?
- Varför ser du så tjurig ut? Har de dragit in veckopengen för dig? Är det nåt du svamlade om att du blivit av med du vet vad?
- Skit i det du.
- Du borde kanske dansa lite.
Det var ungefär då jag såg Maria gå in med ett kompani kompisar genom grinden.

22.00-24.00: Hempa hade fått i sig tillräckligt för att prata med alla och Henry såg ut som han fått ett oväntat diagnostiskt prov och försvann.
Det började bli tråkigt och jag hade träsmak.
Ölen hade blivit avslagen vilket gjorde den lite lättare att dricka och jag hade kommit genom halva burken. Jag gick omkring med ölen i ena handen och brädan i den andra.
Inte många att prata med nu när kumpanerna försvunnit.
Moppegänget spelade luftgitarr i vardagsrummet. Jag känner ett par av dem, men delade inte deras intresse av att slanga bensin.
Maria syntes till ett par gånger, men hon och hennes polare hade fnittertävling.
Tillslut hamnade jag i ett rum där Eurosport stod på.

24.00 spöktimman: Om jag varit rädd för spöken hade det varit dags att dra. Gengångare, spöken, blodsugare och zombies blandades med halvfulla tonåringar.
Jag var precis på väg hem, hade gett upp hoppet om mina så kallade vänner.
Då fick jag syn på Maria. Hon såg inte mer levande ut än de andra. Hon såg egentligen ut som någon man ville prata med, men eftersom hon blockerade hallen var jag tvungen att gå förbi.
- Hmppfff, sa hon.
- Hej, sa jag.
Hon tittade fram under sin linblonda lugg med ett par rödsprängda ögon.
- Är allt bra, fråga jag.
- ...kanske kunde träffas...
Svårt att höra vad hon sa, men något åt det hållet var det. Hörseln är det inget fel på.
- Vad sa du?
Men hon hade redan somnat vilket var tur för mina ben hade börjat darra kraftigt.

3 juni, måndag
Ok, Maria syntes inte till på hela dagen. Men det behöver inte betyda något eftersom hela skolan är som en dagen efter zon. Det ekade tomt i korridorerna. Man kunde höra sjundeklassare viska hemligheter från andra sidan skolan.

Jag vet inte... Vill jag se henne igen? Eller är det att hon verkar tycka att jag inte är helt bortkastad tid som gör henne intressant?

Pappa brukar säga "Gå bara igenom öppna dörrar." Ända tills nu har jag inte förstått vad han menade.

Lärarna går inte på halvfart längre, de kör på ångorna. Svenskläraren försökte att få oss skriva en uppsats om gymnasiet, men det avbröts snabbt av att rektorn helt plötsligt skulle bjuda på glass i aulan. Historieläraren läste högt ur "Helt historiskt". Jag lyssnade inte så noga. Det var en ensam dag på skolan. Varken Hempa eller Henry syntes till. Khaled försökte få med mig till badplatsen. Men jag vet att han aldrig vill bada, bara visa upp musklerna.
- Det är dåligt för hyn med klor, brukar han säga.

Lunchrasten spenderade jag på basketplanen, spanade kanske lite. Resten av dagen minns jag knappt, måste suttit och halvsovit hela eftermiddagen.

Nu är klockan 19. Snart kommer Henry förbi. Vi ska göra en ritning för hoppet. Henry är bra på sådana grejer. Kanske kan jag dra ur honom hur han kunde försvinna flera timmar i lördags.

Chanserna att jag går ut i livet som man är cirka 23 procent

Det här är ett bidrag till Sourze författarskola.

Av Andreas Soneryd 29 aug 2002 11:47