Det brutna pensionslöftet!

Vad händer med politiker och partier som gör uppenbara löftesbrott? Stormästaren på området Thorbjörn Fälldin svek sina väljare grovt när han, trots storordiga löften om motsatsen, både sänkte sin mors pension och laddade det femte kärnkraftverket. Allt gick vidare och Fälldin kunde regera - även om några nya regeringar tillkom under resans gång - som om ingenting hade hänt. När hans efterträdare Maud Olofsson i dag påminns om företrädarens löftesbrott knycker hon på nacken och tycker att det hela är historia, inget att prata om. Ska man tolka detta som att våra politiker kan lova vitt och brett utan att hålla sina löften. Efter tillräcklig lång tid är ju allt bara historia. En viktig fråga som bör aktualiseras i årets val.

Vår tids stora politiska löftesbrytare torde vara statsministern i egen hög person. Våra pensionärer kommer mycket väl ihåg de "skarpa" förslag till sänkningar av pensionerna som han genomförde under hela 90-talet. Men de kommer också ihåg de storordiga löften som gavs vid samma tillfällen. Allt ska återbetalas "krona för krona" när statens finanser kommit i balans hette det.

Nu har tiden runnit iväg och löftet kommer närmare och närmare ett löftesbrott. Pensionärerna är den enda grupp i samhället som fortfarande inte fått kompensation för de uppoffringar de utsattes för. Det är bara att jämföra löneutvecklingen mellan 1990 och 2002 med utvecklingen av pensionerna under motsvarande tid för att inse att pensionärerna ligger långt efter. Beräkningar som gjorts visar att dagens pensioner ligger minst tio procent under den nivå de skulle ligga om regeringspartiet hållit sina löften.

Den strida strömmen insändare till dagstidningarna under de senaste två åren visar klart hur missnöjda flera pensionärer är med den uteblivna kompensationen. Nu misströstar många och menar att löftesbrottet är ett faktum. Till och med Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund, har gett upp och säger att ingen förutsättning finns för att få tillbaka den reducering som gjordes under 90-talet. Trots att hon tidigare sagt att hon ansåg att regeringen måste ta pensionärernas krav på kompensation på allvar. Ordföranden i Pensionärernas riksförbund PRO säger nu rent ut att pensionärerna redan har fått den kompensation de utlovats. Tidigare har han sagt att pensionärerna är den enda grupp som inte fått full kompensation. Endast Sveriges pensionärers riksförbund SPRF står fortfarande på pensionärernas sida och menar att politiska löften är till för att hållas.

Antalet pensionärer som berörs av en eventuell kompensation reduceras i snabb takt. Persson visste vad han gjorde anser flera insändare. De som inte försvinner av naturliga skäl glömmer snart. På valdagen röstar de som vanligt, många tror att årets pensionshöjningar är den kompensation som utlovades. Att hålla reda på alla turer omkring manipuleringen av basbeloppet är hart när omöjligt för den vanliga enskilde pensionären. När pensionärsorganisationer och partier nu håller helt tyst under valrörelsen tyder man detta som att allt är i sin ordning.

"Jag kunde aldrig drömma om att politiker skulle komma in och skära i det som företagen enligt lag betalt in för anställdas pension", skriver en insändare. Men på valdagen kan vi säga vår mening, tillägger han. Då kan vi endera rösta på annat parti eller helt enkelt strunta i att rösta På något sätt måste väl ändå pensionärerna protestera mot löftesbrottet. Eller ska de, i likhet med Maud Olofsson, anse att löftesbrottet redan är historia och inget att göra något åt?

På valdagen den 15 september kan över två miljoner pensionärer ge sitt svar.

Av Stig Gustin 29 aug 2002 10:43