Jag är en luktare

Den första gången blev jag svag i knävecken , sådär vimmelkantig av lycka. Jag minns det så bra. Jag var väl tolv. Naturligtvis var jag ju kär. Han stod mitt i rummet och pratade med mina bröder, omkring honom en doft av frisk luft och svett. Voav. Har sökt den där doften hos män sedan dess men aldrig funnit densamma. Ja, liknande har funnits förstås, men inte DEN.

Utvecklade ett fenomenalt luktsinne med åren. Känner mesamma. Sniff. Otvättade underkläder kamouflerat med dödö. Dödö deodorant. Sniff. Tröjan har varit i ett rum med tobaksrök. I kön framför kassan en kakafoni av dofter. Och lukter. Alla där har sin egen och jag försöker låta bli att se ut som en stövare.

Alla män har olika dofter. Endel luktar sött hur skitiga de än är, endel luktar surt hur rena de än försöker hålla sig. Men kärleken förblindar även luktsinnet, så fort jag känner att lukten besvärar anar jag det värsta. Kärleken börjar falna. Det är första tecknet. Så en söt man lever så att säga längre. Jag snusar och andas fritt och njuter i skrevor och prång. På karln. Tvättkorgen är rena tummelplatsen för min näsa. Kom hit med era tvättkorgar och jag ska säga vem du är.

Sen hur folk har det i sina hem, med doften, det säger mycket. Tobaksrök är förrädisk, för den döljer den äkta , avslöjande, avgörande aromen-odören-lukten-doften. Alla hem har sin egen. Hos endel vill jag bara vända i dörren, de har ju inte själva märkt i vilken stank de bor stackrarna. Men man är väl väluppfostad.

Jag är vädringstokig, det har jag hört förut.

Stockholm luktar Stockholm. En snäll svensk lite ljusblå vänlig doft. Vatten och grönt med torg tegel och vanilj. Uppsala, också tegel, mycket grönt, björksav, säd, lite försiktig och mjuk asfalt och hö. Det beror på årstiden.
Den godaste stan var nog Köpenhamn. Hej vilt vad det doftade i gränder och parker. Kunde ha strosat där i evighet! Helsingfors är sur och frän. Tur att centrum ligger på en halvö så det vädrar ordentligt!

En parfymerad karl kan driva mig till horisonten eller halsgropen, stå stel och avvaktande medan näsvingarna vibrerar och väntar eller bli lugn som en katt i solen. Parfym för män är onödigt, bara dödö räcker om det behövs döljas någon manslukt där. Män doftar överhuvudtaget riktigt gott i sig själva. Kanske det är därför kosmetikaindustrin aldrig riktigt hittar nån marknad för män hur de än försöker. Endel har badrumsskåpet fullt med exlusiva märken. Aha, tänker jag då, en osäker karl som vill spänna. Egentligen lite fjantigt, tänker jag då. Nån flaska är ok, men njaäää...

EN dyr fin räcker. Om det ska vara nån. Dofternas värld är riiiiik!

Av Solveig Sjöskog 23 aug 2002 10:58