Kärnfamiljen - glöm det!

Jag var på kalas för ett tag sedan. Det var min före detta frus dotter som fyllde år. Och till denna tillställning var det en salig blandning människor inbjudna. Personerna i sig var inte på något sätt konstiga eller utmärkande, men relationsmässigt skulle det behövas en manual för att reda ut deras inbördes relationer. Jag ska ändå göra ett tappert försök.

Om vi utgår från födelsedagsbarnets så var det - förutom jag och min son födelsedagsbarnets halvbror som jag har med min före detta fru födelsedagsbarnets mamma - hennes pappa och hans flickvän med hennes tre barn från ett tidigare äktenskap. Hennes pappas bror som var där med sin nya flickvän och hans två barn födelsedagsbarnets kusiner. Hennes pappas brors före detta fru mamma till födelsedagsbarnets kusiner.

Jag förstår om du redan nu finner det svårt att hålla reda på relationerna – men låt oss gå vidare.

Vidare var det födelsedagsbarnets morfar som var där med sin nya flickvän och hennes mormor som var där med en väninna. Där fanns också födelsedagsbarnets pojkvän vars mamma var där med sin nya man. Bland hennes vänner var det två systrar som i själva verket är halvsyskon med samma mamma och olika pappor, en förde detta pojkvän som var där med sin nya flickvän som är kompis med födelsedagsbarnets pojkvän.

Hänger du fortfarande med? Vänta bara, det kommer mer.

Bland hennes vänner fanns också en tvåbarnsmamma med sin pojkvän som inte är pappa till något av barnen som har varsin pappa och är alltså halvsyskon. Inbjudna var också min bror och hans flickvän och deras två barn. Min brors flickvän är syster till min systers pojkvän, som inte var där. Med andra ord så är min syster och bror tillsammans med en syster och en bror vilket gör att deras barn är dubbelkusiner. Där fanns också mina föräldrar vilka blev de som utmärkte sig mest. De är fortfarande gifta med varandra!

Puh!

Med tanke på alla dessa relationer så är det inte så konstigt att känslan av rotlöshet kan infinna sig ibland. Att hålla reda på allt detta – och förhålla sig till det – kräver rätt så mycket. Nu verkade inte födelsedagsbarnet lida nämnvärt vilket säkert kompenserades genom alla de presenter och all den uppmärksamhet hon fick, men kärnfamiljen lär aldrig bli ett begrepp som hon kan relatera till.

Frågan är om kärnfamiljen ens är något att sträva mot?

Av Per Poulsen 16 aug 2002 11:02