Grattis alla dietister!

jag minns för något år sedan eller två, när en kvällstidning hade en stor artikel om skolmaten. de hade låtit någon dietist analysera några skolmåltider, och dietisten i fråga det var en hon, det är de nästan alltid, var mycket b e k y m r a d. för dessa måltider var inte alls fullvärdiga. någon av de undersökta standardportionerna innehöll för mycket fett, någon annan för lite energi. en innehöll inte alls den tilltänkta ransonen av järn trettiotre procent av rekommenderat dagligt intag, och ytterligare någon måltid blev endast, om än med viss tvekan, godkänd, om den "kompletterades" med ett glas mjölk och en knäckesmörgås. och sådant kanske de inte tänker på, ungdomarna, att komplettera sin lunch.

jag menar, vem kan bry sig om världssvält och andra triviala problem, när det finns folk som fortfarande inte har vett att se till att få sina "fem om dan"? eller kanske ligger lite i underkant vad gäller det dagliga intaget av riboflavin? nej, sanna mina ord, undernäringen pågår för fullt här i välfärden, och vore det inte för dietisternas stränga men ack så välbehövliga förmaningar så vore vi alla döende i någon näringsbrist. strunt samma då att diagnosticerad näringsbrist knappt alls förekommer alls i detta land, och när den gör det, bara hos svårt sjuka människor eller hos personer med någon tarmdefekt. inte ens barn eller tonåringar som månad efter månad lever på en diet av makaroner, coca cola och lösgodis brukar bli särskilt sjuka.

men likväl har dietisterna här i landet gjort det till sin huvuduppgift att likt en mässande motsvarighet till gamla tiders präster predika vikten av en väl avvägd och sund kosthållning. och visst är de förlåtande, liksom gud. han förlåter en sina synder när man biktat sig och ångrat, ty han vet ju hur svaga vi är i köttet. så visst förlåter de oss våra synder. man f å r unna sig något litet gott, någon gång. men inte hur som helst. och sedan får man kompensera för det resten av dagen. det var väl en nådig deal?

det lustiga är, att samtidigt som de betonar att det här med att vara nyttig, det är något man gör för sin egen skull, och för att man tar ansvar för sig själv, så reducerar de oss med blotta tonen av sitt tilltal till småbarn. på ett djuppsykologiskt plan regredierar vi inför ordval som "man bör", "man skall" och "dietister tycker att vi borde...". det blir bara "ja, pappa" och "nej, jag ska inte, pappa, jag lovar att vara duktig" av alltihopa. och hur hälsosamt är det?

Av caroline bjurstedt 09 aug 2002 09:54