Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

När stämman blev för vis

Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola.

Mitt testamente är torftigt,
ett haltande, stelt pekoral.
En slashas vid pennan
som kluddar i marginalen.

Mitt skinn bär decennier
av utsvultna sagor,
jag är utnött och gammal
men saknar rutin.

Som en maskros i trädgården;
fri, men blott skonad av slarv.
Skild ifrån mängden, men knappast unik
står jag och stör när jag märks.

Mina hunsade motton
orkar tära och tukta,
innan rammade drömmar
till sist når ett vidsynt klimat.