Synd om Berghagen

I dagens Aftonbladet, den 30 juli, går läsarna till angrepp mot Lasse Berghagens initiativ att skriva brev till statsministern för att få hem de strandsatta svenskarna i Sydeuropa. Han ville bli hjälte. Istället blev han hånad och dumförklarad med en uppförstorad bild på sidan 23 iklädd paraplyhatt.

"Ta hem våra svenska medborgare!" basunerar en patriotisk Berghagen ut i sitt brev till statsministern i ett försök att ena det svenska folket under sina vingar. Fader Berghagen, vår stora hjälte, Sveriges myspappa som ställer allt till rätta. Nu är det dock så att svenskarnas syn på det nationella, på kärleken till sitt fosterland, är färgad av en ironi som är svår att ta miste på. Kan hända att Berghagen missat detta i den nationella yran på Skansen, som faktisk var ett desperat politiskt försök att knyta starkare band mellan svenskarna och den svenska nationen i början av 1900-talet.

Troligen är han bländad av det gulblåa Skansens starka sol när han i sitt brev försöker knyta an till den amerikanska patriotismen. De flesta vet dock att svensk patriotism ligger på minusskalan om man jämför med den amerikanska. Vi skulle ha skrattat oss fördärvade på våra biografer om en svensk film hade gjorts på samma tema som en amerikansk patriotisk krigsfilm i tron att det hela var en alldeles lysande parodi på den amerikanska genren. Nu skrattar vi i stället åt Lasse och hans otroligt fåniga paraplyhatt som i det här sammanhanget blir ännu fånigare..

Han ville vara snäll. Istället muttrar folk åt honom och ber honom flyga hem "våra svenska medborgare" själv. Jag tycker synd om dig, Lasse, men du har missat tonläget fullständigt den här gången. Vilket fruktansvärt antiklimax för allas vår teddybjörn.

Av Arvid Jurjaks 30 jul 2002 16:11