Stefan Lindströms afghan-blod, del 10

Stefan drömde. Mostern, Janne, bruden de satt på: det var fler döda än levande men de lyckades ändå hålla fast honom och ge honom ett straffnyp.

Någon pratade. Han kände igen rösten.
- Steffeeee, sa den.
Han slog upp ögonen. Hjärnan bultade.
Där satt Ruben mittemot. Han flinade och hade bundit Stefan med ett rep mot en stol.
- Morgonstund har guld i mun, sa Ruben och petade naglarna med hans kära afghankniv.

---

Tillfälligheter. Det var vad polisarbete handlade om. Det fanns inga Sherlock Holmes längre, det fanns knappt inte ens några Dr Watson. Alla bitar var inte på plats, men Torstensson kände att de närmade sig varandra.

Ruben Johansson: suttit inne för våldtäkt, misshandel. Allmänt psykfall och legitimerad skitstövel. Jan "Knivmördad" Person: numera död biluthyrare med tvivelaktigt rykte. Ruben och Janne - från samma betongghetto.

Stefan "Misstänkt knivmördare" Lindström: kollega till Janne och rymling. Birgit Svensson: lika död som systersonen. Sexuellt aktiv halvpensionär. Granne med Lindström. Grädden på moset: Sofie Svensson, dotter till Birgit, drabbad av Ruben för ett antal år sedan. Våldtäktsmannen fanns på Åland. Birgit Svensson hade en sommarstuga där.

Alla dessa samband och trådar var en polismans våta dröm. Två mord och en våldtäkt i samma släkt. Det var en släktträff med förbannat obehagliga gäster.

---

Ruben gjorde sig ingen brådska. Han petade nagel efter nagel med den blodbestänkta afgankniven.
- Du ser lite blek ut Steffe, är det något fel på min frisyr?
- Fixa inte du kärringen?
- Nej, jag är väl ingen galning. Jag stack ner Janne och snart ska jag filea dig med din favoritkniv. Men sedan är jobbet gjort. Rättvisa har skippats så att säga.
- Skipats.
- Du var alltid en sådan jäkla ordmärkare.
Var kom Ruben från efter alla dessa år? Det där skulle inte finnas längre. Psykopaten skulle vara borta, inlåst, bortblåst. Stefan var för omtöcknad för att ens vara rädd.
- Visste jag inte bättre skulle jag tro att du tänkte, sa Ruben.

---

Torstensson var tvungen att komma ihåg att skicka Marjamäki den där likören han gillade. Det var tack vare honom som den här trista historien skulle få en upplösning. Trolig upplösning åtminstone.

Han gick snabbt genom korridorerna i polishuset. Marjamäki hade lovat att skicka några bilar till sommarstugan. Själv tänkte han vara på Åland i god tid för att ta emot fiskarna och han tänkte inte åka Dancing Queen.

En helikopter var färdig att lyfta inom en halvtimme. Det fanns kanske ingen taxfree ombord, men ingen finsk tango på morgonen heller. Mobilen ringde.
- Japp.
- Lena på tekniska här. Vi har hittat något intressant på Svenssonmordet.

---

Ruben hade stuckit ner kniven i stolen framför honom och gått bort för att tända en brasa. Det verkade som han försökte värma en eldgaffel dessutom.

- Vad ska du göra, stammade Stefan fram.
- Båten går inte förrän om ett par timmar. Jag tänkte att vi skulle ha lite kul innan om du inte har något emot det.

Av Andreas Soneryd 24 jul 2002 10:04