En resa i det förflutna

Jag har hört att en del människor på sin ålders höst kan få lust att kontakta gamla vänner som de inte har hört av på många år. Det kan vara skolkamrater, kompisar, eller en gammal kärlek. Trots att åren gått känner de kanske att en tidigare relation är oavslutad. Förstår den känslan.
Jag är 31 och har drabbats av samma fenomen. Hur gick det för Tomas egentligen? Vad gör Eva idag? Och så vidare. Kanske blir det så i ett skede av livet då man är på väg in i något nytt. Det är nog förklaringen för min egen del. Man går vidare, men ens förflutna finns alltid kvar.

Jag talar om människor som format den jag är. Kan inte låta bli att tänka på dem ibland.

Jag har också funderat på hur relativt små händelser kan påverka ens liv. Vad hade till exempel hänt om jag inte bytt skola i 4:an? Mina största intressen har inte kommit av sig själv. Det har alltid funnits någon som inspirerat och bidragit till ett intresse. Till och med en gammal lärare kan ha stor betydelse. Jag minns en musiklärare som spelade in en kassett med hårdrocksmusik åt mig. Det satte prägel på hela min tidiga tonårstid.

Inte sällan stöter jag ihop med gamla kompisar som jag har tappat kontakten med. Då kan rätt komiska samtal utspela sig. Vi förflyttas båda tillbaka i tiden.

- Har du kvar den där bootlegplattan med Springsteen?

Skulle ju banda av den!

- Hmm... ja, det var ju tio år sen, men visst.

Jag har aldrig varit på någon klassträff. Men jag har förstått att gamla känslor lätt kan få ny luft. På gott och ont. Det behövs ingen tidsmaskin. Hårdrockar-Krille förblir hårdrockar-Krille även om han idag är direktör med mage och flint.

Jag skulle vilja bjuda alla mina gamla vänner på en stor fest. Frågan är väl om de skulle dyka upp. I inbjuningskortet skulle jag skriva: Du kommer kanske
inte ihåg mig? Men du är en viktig del av mitt liv. Jag vill bjuda dig på fest. En fest du sent kommer att glömma!

Av Tom Sörhuus 24 jul 2002 16:40