Vad har hänt med oss?

Vad har hänt med Sverige?

Varför mår så många av oss så dåligt? Saknar vi något mitt i vår välfärd och tekniska utveckling och våra prylar och vårt uppskruvade tempo? Börjar vi ana att lyckan inte ligger i pengar, status och arbete?

Varför är vi så rädda för tystnaden och stillheten? Varför vågar vi inte blunda och se in i vårt inre, in i oss själva? Är vi rädda att vi då ska upptäcka att det bara finns tomhet kvar inom oss? Har vi förlorat det där som förr kallades "själ"?

Vad ger vi i arv till våra barn? Jag menar inte pengar utan tankar och värderingar. Vad fick vi själva av våra föräldrar? Kanske inte mycket. Kanske skrämmande litet.

Ibland ser vi på TV hur folk har det i "fattigare" länder. De har inte en massa pengar och prylar. Men det verkar som om de har de något viktigare, något som vi förlorat på vägen till välfärdsstaten. De har starka familjer som består av flera generationer. Familjerna håller ihop. Generationerna respekterar och behöver varandra. De yngre ser upp till de äldre, därför att de har livserfarenhet. De äldre ger sina erfarenheter vidare till de unga, för de är framtiden.

Det verkar som om vi i Sverige har förlorat allt detta. Familjen ansågs som något fult som skulle krossas. I familjens ställe skulle "farbror Staten" ta hand om oss, från vaggan till graven. Nu är detta genomfört och vi ser resultatet. De äldre stoppas undan i sina "reservat". Precis som barnen stoppas undan i sina. Rotlösheten och tomheten verkar vara det enda vi får i arv och det enda vi kan ge vidare till nästa generation.

Istället för familjen fick vi staten. Det kanske inte gjorde oss lyckligare.

Av Monica Bodling 21 jul 2002 17:19