Trevligare bemötande efterlyses

Jag är en besviken mamma som har haft många diskussioner med mina barn angående deras lärares förhållningssätt emot eleverna i klassen. De har vid upprepade tillfällen kommit hem och känt sig arga, kränkta och utpekade. De har även kommit hem och tyckt att klasskamrater blivit felaktigt behandlade på ett förnedrande sätt.

När ett problem uppstår måste det naturligtvis redas ut av berörda parter, till exempel lärare, elev och föräldrar. När detta skett måste man gå vidare i sitt arbete i undervisningen på skolan. Eleven skall inte behöva bli påmind gång efter annan om att förälder eller elev haft annan åsikt än berörd lärare. Detta har skett, inte bara en gång utan vid ett flertal tillfällen, och dessutom inför övriga elever i klassen. Barnsligt, långsint och framför allt oerhört oprofessionellt, anser jag.

Man måste vara så rakryggad att man säger vad man tycker när ämnet tas upp för diskussion. Vad blir vi vuxna annars för förebilder? Jo, barnen får lära sig att tala bakom ryggen på varandra och att det är okej att trycka ner dom som är svagare. Naturligtvis ska det inte vara så, säger ni. Bra, tycker isåfall jag. Mitt förslag är att vi alla vuxna ska hjälpas åt, ta hand om och vara positiva förebilder för våra barn och ungdomar. Det är ett stort gemensamt arbete vi har. Om man känner att man inte kan ställa upp på detta förslag och dessutom arbetar med barn och ungdomar i sin yrkesroll, tycker jag att det är hög tid att se sig om efter ett annat yrke, på fabrik till exempel. Om en maskin blir felhanterad är det ju bara att montera isär den och börja om från början igen eller helt enkelt kassera den och hoppas att det går bättre med nästa. Så kan man inte arbeta när man har ansvar för barn.

Jag vill absolut inte kritisera hela lärarkåren, utan bara de som arbetar på det negativa sätt som jag beskriver. Det finns många lärare som gör ett toppenjobb, och till dem vill jag säga, att ni ska veta att ni är guld värda både för barnen, ungdomarna och för oss föräldrar. Många gånger har ordspråket sagts och det tål att upprepas: "Barn gör inte som vi säger utan som vi gör". Det innebär att det är ni lärare som finner lärarrollen och umgänget med eleverna stimulerande, som blir bra förebilder och inspirationskällor för våra barn och ungdomar.

Vid det här tillfället vill jag passa på att för er belysa det arbetsklimat som flera av våra barn befinner sig i dagligen, där de är "tvingade" att tillbringa en stor del av sin tid. De har inte valmöjligheten att säga upp sin plats och söka sig någon annanstans, så som vi vuxna kan göra om vi blir illa behandlade. Jag kan garantera att en trevligare attityd från personalen i skolan skulle medföra ett bättre skolklimat och mer samarbetsvilliga elever. Förmodligen skulle det även påverka mobbingsituationen elever emellan i skolan. Jag är också övertygad om att jag inte är ensam om dessa åsikter. Men nu är det hög tid att tala i klartext. Mitt främsta ansvar som förälder är ju att se till så att mina barn mår bra, har rätt förebilder och inte blir illa behandlade.

Av Åza Lantz 21 jul 2002 16:23