På höjden av livet

Surrad vid fura
klädd i en särk
Hopen samlas förfasas och ryser
över sitt öde att bevittna min färd
Spottar på mängden
Vilket kräk till värld

Regnet faller
Mitt kläde blir kallt
Men snart skall jag värmas av elden
Måtte lågorna smeka mig varm
jag fryser långt in i själen

Hopen sorlar väsnas och ljuder
gamar på ben ses dregla
Så plötsligt tyst och stilla
En man ses vandra mot min höjd
Han bär på en brinnande fackla
vägen öppnas för stegen han tar
Mitt väsen vånda och vackla

Så sänks elden ner emot min höjd
Varje människa blir till mitt vittne
Folket hummar och är helt nöjd
när bålet börjar att spraka
Jag minns min värld
varje timma sekund är tillbaka

Hetta heter hon som för mig
in i dödens varma dans
Furan faller ner i glöden
själen flyger fågelfri
Vittnen vaktar våldsamt döden
utan minsta sympati

Av Åza Lantz 16 jul 2002 18:19