Nu ska jag skriva en dikt om en kvinna
som jag känner i min fantasi
jag får skynda mig för hon kan försvinna
kvar sitter jag då med ett tomt dikteri
Men ibland vill hon stanna tills jag är klar
hon väntar när jag har rast
Då kan hon leva hos mig i dar
tillsammans blir vi en kreativ kontrast
När jag är ledsen hjälper hon mig att se
hon lägger en filt om min rygg
sen viskar hon sagor tills hon får mig att le
När jag somnar sen är jag lugn och trygg
Hon heter fantasi och hon är som en skatt
jag är lycklig att vi blivit vänner
Tillsammans har vi både tårar och skratt
och hon hjälper mig att förstå vad jag känner
Av Åza Lantz 16 jul 2002 09:22 |