Mycket kort deckare, del 3

En knarkrazzia var oftast en obehaglig tilldragelse. Torstensson var inte särskilt förtjust i det. Inte heller att befinna sig i samma piket som sex unifomerade poliser. Uniformerade poliser gjorde honom tjurig. Framförallt när Berg var sjukskriven.
- Jag är förkyld, hade han ringt och sagt.
- Ät apelsiner. Jag äter fyra apelsiner per dag och har inte varit sjuk sedan bronsmatchen mot Rumänien -94.

Poliserna i bussen skruvade på sig.
- Hur är upplägget chefen, frågade en av dem.
- Upplägg? Låtsas att det är demonstranter och banka vettet ur dem så kommer jag in och läser deras rättigheter. Spara inte på batongerna pojkar... och flicka.

Han hade på sig skor med extra tjocka sulor ifall han skulle råka trampa på en knarkspruta. Lägenheten låg i ett av miljonprojektens mindre inspirerande exempel. En stackars ek fanns planterad för att överskugga arkitekternas brist på fantasi.

Lägenheten låg på tredje våningen men hördes från första. Torstensson lät uniformerna gå först. Dörren var öppen och inifrån hördes sådan där musik där sångarna sjöng så dåligt att de var tvungna att prata sig igenom låtarna. En av poliserna kollade försiktigt in i lägenheten.
- Ser lugnt ut, sa han, en ligger på hallmattan och snusar.

Han skickade in dem och väntade utanför tills en kom ut och sa att lägenheten var säkrad. Det var troligen inget hårt jobb att säkra lägenheten. Två av pundarna låg utslagna i vardagsrumssoffan. Förutom pundaren i hallen låg också en i badkaret tillsammans med en hårfön, där sladden dock var urdragen.

Torstensson försökte prata med dem men det enda han fick till svar var:
- Skicka bongen Bobby.

Ibland var det så lätt att vara krimmare i Norrköping. Torstensson visste med säkerhet att det fanns en kvällsöppen speceributik där Berg bodde. Ungfan satt väl och åt hembeställd pizza när han borde äta apelsiner.

Av Andreas Soneryd 11 jul 2002 16:43