Kommunistsvin!

Människor gillar inte ansvar. Inte när det gäller något så storskaligt som livet. Ansvaret som vi har över våra liv är att vi vill saker. Vad vill vi med livet?

Detta ansvar vill man fly. Hur gör man det? Jo, man hittar på ett definitivt svar som gäller alla människor: Vad vi ska göra med livet.

Man hittar på att man ska vilja samhällets bästa. Att man har ett ansvar mot sina vänner, sin familj och alla sina medmänniskor. Ja, man ska betala skatt, skänka pengar till Rädda Barnen, le mot gamla människor på gatan, vara kommunist tills man blir myndig, då bli socialdemokrat.

Men vad är då samhällets mål? Jo, att göra våra liv så lätta som möjligt. Vi gillar inte konflikter. Vi ska ta bort ALLA sorts konflikter: Inga krig, svälter, mord, våldtäkter, självmord, irritationer, fördröjelser, problem, frågor. Inga mobbare, ensamma, olyckliga, ångestfyllda, sjuka, bleka, fula, elaka, oskulder.

Vi ska aldrig behöva stanna upp. Man ska flyga igenom livet utan att behöva tänka. Man ska enbart uppleva ett konstant drogrus. Vägen dit har nått långt. Många sjukdomar är borta. Lagar gäller alla människor. Självmordbenägna får professionell hjälp. Visst, ångest och stress har tillkommit. Men det försöker vi få bort. Snart...

De absolut mest benägna att likrikta hela universum är kommunisterna och deras närbesläktade ideologier. Nej, bort med klasser! Det är konflikter! Bort med ekonomiska skillnader! Alla ska ha samma möjligheter! Bort med nationer! Alla länder är lika! Bort med KÖN! Fram för genusteorin! Alla kön är lika! Bort med homofobi! Alla läggningar är lika mycket värda! Alla är bisexuella! Alla är likadana! Bort med rasism! Alla är lika mycket värda!
Bort med ordet "raser"! Alla är likadana! Bort med fascism! Alla ska bestämma lika mycket! Bort med köttätande! Djur och människor är lika! Bort med allt! Inför ett j*vla nyspråk! ALLA SKA VARA ETT!!!

*brrr*

Om nu någon inte skulle ha samma åsikt som andra människor så finns ju demokratin. Han kommer aldrig att få sin vilja igenom om en massa människor inte håller med honom. Så inget radikalt kommer komma igenom. Och skulle han vara så dum att han ändå gjorde vad han känner för så hämtar polisen honom. Det är olagligt att slå till någon man hatar. Det är olagligt att slå sönder en bil då man vill förstöra. Det är olagligt att våldta någon man vill ha sex med. Det är olagligt att stjäla något man vill äga. Och så är det är olagligt att göra antidemokratiska aktioner. Ett fascistiskt parti skulle aldrig kunna komma till makten. Förr eller senare skulle man helt säkert förbjuda det.

Jag tror inte att ett 85 år långt drogrus är meningen med livet. Jag tror verkligen att man kan göra något högre med sin existens. Vissa människor känner samma sak. Dom inbillar sig att man kommer leva för alltid. GUD kommer komma ner och rädda dom, dom har inte alls slösat bort sina liv. Fy fan vad patetiskt, verkligen att fly från sitt ansvar över det egna livet.

Varför är det så här? Varför är världen så sjuk? Varför måste alla människor vara blinda idioter? Åh, jag hatar dom verkligen. Idioter. Dumma, dumma, dumma.

Det finns faktiskt en hel del människor i min närhet som hatar mig för mina åsikter. Jag gillar det. Känns härligt att mitt evinnerliga hat är besvarat. Det ger en kick, dom har fattat att jag inte är som dom.

11:e september. En tjejkompis till mig berättade att hon grät när hon såg nyheten på TV. Jag var helt oförstående. Det var ju häftigt, som en otroligt bra actionfilm! Lite simpel förstörelse. De blodiga, gråtande människorna man intervjuade var bara dockor, lika betydelselösa som statister i en katastroffilm. Varför bry sig om dom? Dom är ju så otroligt meningslösa.

Samma sak känner jag angående Göteborgskravallerna. Jag stod som åskådare och fascinerades av kaoset, förstörelsen och hatet. Själv förstörde jag inget, chansen att åka dit var överhängande. Jag älskar känslan av att förstöra. Känslan av att kvadda ordningen här i samhället. Jag drar mitt strå till stacken då jag krossar en bilruta på en bilparkering mitt i natten, utanför något anonymt köpcentrum. Att hata så mycket, det är avslappnande. Man är ensam inför döden, utan att tyngas av ansvar mot samhället. Jag ska roffa åt mig så mycket erfarenhet och känslor som möjligt innan jag dör.

Givetvis har jag ett begränsat anhang som delar min åsikt. Men dom är tomma idioter. Jag är inte ledaren i gänget, men jag är fan den intelligenta, hjärnan bakom allt. Den enda riktiga personen, fascisten. Inget ansvar gentemot dom finns. Dom finns bara där, vid sidan. Som statister till mitt liv, där jag har huvudrollen.

Nu, för dig min ignoranta vän kan jag ge dig några härliga boktips för minimal möjlighet till en tankerevolution i ditt minimala, obefintliga medvetande. De böcker som bara jag i min sällskapskrets har läst.

Varat Och Tiden av Martin Heidegger. Lär dig meningen bakom livet. Fast det är en väldigt komplicerad bok, jag tror knappast att just du kan förstå dess storhet.

Så Talade Zarathustra, Bortom Gott Och Ont och Om Tragedins Födelse av Friedrich Nietzsche. Mer lättlästa böcker men likväl otroligt bra och djupa. Alla nämnda böcker finns att låna på bra bibliotek. Gå nu och läs, om du verkligen bryr dig.

Och angående fascism... ja, det kanske är vägen dit som är det roliga.

Av Per Sandström 11 jul 2002 14:23