Ta mig ...

"Ta mig, ta mig" ropar hennes mun tyst. Hon ligger på en röd matta, en kuk i munnen, en i anus och en i fittan. "Oh, vad det går för mig nuu..." stönar hon.

Sedan exploderar drogen i skallen på henne och hon kan ta emot nästa kuk och sedan nästa kuk och nästa... "Kom och ta mig, ta mig. Ta mig! Ta mig härifrån om ni kan, ha ha..." ekar det i hennes huvud.

"Jag älskar kukar och att knulla" utbrister hon med en spermiefull mun medan de dimmiga ögonen stirrar in i kameran. "Var är jag?" tänker hon förvirrat. Sedan kommer hon ihåg och fortsätter.

"Åh, kan ni inte knulla mig alla tre... kom igen NU!"

"Ta mig, jag vill ha kuk nuuu... ja såja, alla på en gång, oh vad skönt..." hon stönar och kväver ett skrik.

För det gör ont men va fan spelar det för roll. Vad betyder det, hon vill ju göra det här och då är det väl bara att köra?

"Ta mig härifrån om ni kan" skriker hennes inre.

Blod sipprar ut från hennes anus. Regissören skriker "Bryt!" och en assistent skyndar sig att torka bort blodet. Killen tappar ståndet.

"Helvete, nu få vi vänta tills imorgon" säger regissören.

"Inte läker väl hon tills i morgon?" säger den nya assistenten förskräckt.

"Äh, det var inte det jag menade. Mary bryr sig inte om lite blod inte. Det var Micke jag tänkte på. Han hinner inte få upp den igen innan vi slutar" säger regissören kallt.

Hon ligger tyst på mattan, något knäpper till inom henne djupt inne i hennes kropp. Blodet börjar forsa ned på mattan. I ett töcken inser hon att hon är skadad, det har gått för långt.

"Ta mig härifrån... ta mig härifrån om ni kan..." viskar hon.

Ambulansens sirener ljuder, halvt medvetslös ligger hon och stirrar upp i bilens tak och tankarna vandrar. Den jävla ambulansen.

"Stäng av sirenerna!" skriker hon plötsligt och fäktar vilt med armarna.

Hon lugnas av en mjuk kvinnlig röst och hon somnar in. Drömmer. Drömmer om sirener hon hörde för länge sedan. Hon var bara sex år och hennes mamma och pappa hade nyss skiljt sig. Hon och hennes bror fick bo hos pappa för mamma mådde inte bra. Hon ville inte bo hos pappa, var rädd för pappa. Han var konstig ibland. Betedde sig så underligt. Satt sig bredvid henne i sängen och ville att hon skulle ta på hans grej.

Det började innan föräldrarna hade skiljt sig. Först hade hon vägrat och han hade gått. Men sedan hon flyttade till pappa så slutade han inte. Han gick inte sin väg. Hon var inte hans flicka längre om hon inte gjorde som han sa. Och om hon berättade för någon så skulle hennes mamma dö hade pappa sagt.

En natt när pappa hade kommit till henne så hade han lagt sig på henne och gjort henne illa, mycket mycket illa. Helvete så mycket illa.

"Ta mig härifrån" hade hon tänkt.

Hon kunde inte skrika. Vågade inte skrika. Hennes mamma kunde ju dö.

"Ta mig härifrån!" skrek hon i sitt inre. Men hon var en snäll flicka. Pappas flicka. Hon var tyst.

En natt när pappa hade druckit gjorde det väldigt ont mycket mer än det brukade och hon var bara tvungen att skrika. Skrek för full hals. Hennes pappa slutade ändå inte.

"Aj pappa! Sluta det gör ont!" skrek hon.

Pappa slutade inte. Hon fortsatte att skrika och så minns hon inte mer. Hon hade vaknat upp till ljudet av sirener och förstod efter ett tag att hon låg i en ambulans. Oroliga ögon hade tittat ned på henne.

"Pappa?" hade hon undrat svagt.

"Var inte orolig, vi ska ta hand om dig" sade ett par vänliga ögon med tårar trillande nedför kinderna.

Hon trodde på det. Ville så gärna tro på det. Hela sitt liv ville hon att någon skulle ta hand om henne. Och visst, det hade alltid funnits någon som hade "tagit hand" om henne, från fosterpappan till grannpojken och nu hade hon ju sin manager som såg till att hon fick det hon behövde.

"Ta mig härifrån om ni kan!" sa hon och vaknade med ett ryck.

Hon tittade förvirrat upp och insåg att hon hade drömt om det hemska som hade hänt för så länge sedan. Ambulanspersonalen tittade på henne.

"Hur fan kan man sänka sig så lågt" tänkte den kvinnliga vårdaren. "Vilket djävla luder. Undra hur många hon har knullat?" tänkte den manliga ambulansvårdaren. Han tyckte faktiskt att han kände igen henne och efter en stund kom han ihåg vem hon var. Det var ju porrdrottningen Mary. Till hennes filmer hade han haft många sköna utlösningar.

Hon fördes in i en operationssal, kände inte någon smärta, var fortfarande hög av drogen. Massor med folk samlades runt henne, häpna ansiktsuttryck och lågmälda röster. Hon kände att de synade hennes underliv. Men vad gjorde väl det. Det var ju det enda som folk var intresserade av när det gällde henne. Hade alltid varit så.

"Jag kanske ligger risigt till" tänkte hon. "Men va fan spelade det för roll. Låt det ta slut. Jag håller ju ändå på att droga ihjäl mig." "Ta mig härifrån om ni kan..."

När hon vakande upp kände hon sig mycket förvirrad. Huvudvärk och smärta i underlivet. Hon tänkte efter ett tag och kom ihåg fragment av vad som hade hänt. Hon var nästan nykter nu, i alla fall i sinnet. Med klarheten i tanken kom skammen som den alltid gjorde.

"Fan vilken skit jag är" sa hon hårt.

Hon försökte sätta sig upp i sängen men blev hindrad av alla slangar som satt fast på henne lite här och där. Beslutsamt drog hon bort dem en efter en. Så var hon befriad. Hon satte sig upp och blev sittande ett tag. Tittade sig omkring. Hon låg i en sjuksal. Där fanns andra sängar men nu var hon ensam. Hon hängde benen utanför sängkanten och lät dom dingla ett tag. Ställde sig försiktigt upp, provade om benen bar. Det gjorde ont i magen, någonstans djupt inom henne.

"Jag är väl helt trasig nu... Fast det har jag ju alltid varit egentligen. Men nu får det vara nog."

Hon började gå och benen bar. Hon fick upp den tunga dörren och kom ut i en korridor. Hon letade efter en hiss eller en trappa. Efter några meter såg hon hissarna. Hon undrade om någon skulle stoppa henne men ingen verkade se henne. Vitklädda rockar skyndade förbi och en och annan patient gick sakta fram. När hon kom till hissen kände hon något varmt mellan benen och hon förstod att hon hade börjat blöda igen.

"Bara jag hinner in i hissen" tänkte hon och började få panik.

Men det gick bra hissdörrarna öppnade sig och så var hon inne. Hon tittade på knapparna, vart skulle hon åka. Upp eller ned?

"Nu får det bli upp" tänkte hon och tryckte på knappen överst i raden. Hon hade tur, hissen stannade inte någonstans på vägen och ingen kunde stoppa henne. Hon klev ur hissen och hamnade i en tom korridor. Längst bort i korridoren var några dörrar. Hon staplade sig dit, blodet rann allt fortare och hon började känna sig snurrig. Dörren var inte låst och hon klev rakt ut på taket. "Oh, vilken tur." Hon tittade upp på himlen som var alldeles skär, solen var på väg ned. Hon flåsade ett tag och lutade sig mot dörren för att vila. Sedan gick hon de sista mödosamma stegen fram till kanten. Tittade ned. Där nere var det en liten park med gröna gräsmattor. De såg så mjuka ut. Vad härligt att få ligga på gräset... en sista gång.

"Ta mig härifrååån..." Hennes skrik ekade mellan husen medan hon föll och sedan fanns hon inte mer. Kände inget mer. Var befriad från denna världen.

I en lägenhet inte allt för långt bort satt ett killgäng. Alla var de i tidiga tonåren. De tittade på porrfilm, käkade godis och drack folköl som brorsan till en av killarna hade köpt ut. Med stora ögon stirrade de på kvinnan på filmen. Hon sög en kuk så att sperman rann nerför hennes läppar. Samtidigt satte någon på henne bakifrån. Hon hade en kuk i skithålet och en i fittan.

"Kolla va dom kan göra mé na" utbrast en av dom. Alla var de förundrade. När filmen var slut gick de hem. Nästan alla. Några av dem stannade i parken. De ställde sig i skuggorna bakom ett träd. Där inväntade de sitt offer.
De hörde inte den kraftiga dunsen en bit därifrån. De bara väntade. De såg inte hjärnsubstansen som sipprade ur den krossade skallen. De såg inte blodet som forsade ut ur den sargade kroppen. De bara väntade...

Drottningen är död. Länge leve drottningen!

Detta är ett bidrag till Sourze författarskola.

Av Christina Olofsson 08 jul 2002 17:18