Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Rekviem för en rådbråkad poet

Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola.

I begynnelsen skapades Intet
av Intets prostituerade harlekin
Ur Intets sköte
där dogmernas ivrare plaskar
stöptes en mullrande stämma
kontrollens självmördare

Stämman var min

***

Mina ord
är inte fabricerade av bokstäver
de är fogade av blod och konvulsioner
Tatuerade i vredgad tystnad
där stormen harklar sig av skam
och massan torterar sig med slätstrukenhet

Jag vandrar ensam mot er arma armé
genom er svältfödda poesi
där varje stavelse polerats meningslös
Mitt avlatsbrev författas inte med gåsfjäder
det hamras in med slägga
Faktureras från höften
Testamenteras till Statens klaffar
som kramas till sot

När jag dechiffrerat era portkoder
snattat era drömmar
och våldtagit era retoriska orgier
skall jag skära ut min tunga
strimla den till en självständig enhet
och korsfästa den i varje debatt
kall som kärlek
svart som liv
evig som den flammande eldens kön

Nej, det är inga rebusar
Jag menar allt jag dreglar
på pergamentet
Gåtorna är uppdyrkade lår
Talande och malande
ivrigt väntande på
att gäckas och betäckas
att stäckas och befläckas

Ni fäller era offer
som ni vägrar lära känna
O paria! O paria!
Jag hyllar er med mitt kväkande
Ni har plomberat mitt svalg
men min skampåle i hjärtat ryter vidare
till knytnävars taktfasta slag
Min musik är slavens kedjerassel
mina strofer hans spasmer
där enbenta fötter gjuter mitt kaos
i er stiliserade tristessetik

Att baklänges krypa
till det vanhelgande korset
nutidens vältalande bila
och stjäla er myntdiande G-d
pussla isär hans trovärdighet
och idissla fragmenten i sakrisvinstian
Det är min gåva till kollekten

Marionetter i kättingar
inpiskade flagellanter
förkrympta katekesnekrofiler
papistiska proselyter
jag utmanar er
Jag hudflänger min dikt
seriekrockar mina synapser
filtrerar mitt prunkande hat
raffinerar min tiltade andemening
och perforerar min tättslutande ångest

Ni släpar mina verser
genom stadens inre organ
uppmuntrad av Argus blinda eufori
Mitt gatlopp är en fest
för de skylda ögon
som blänger med sin svarta blodpump

Som en sanitär förlägenhet
en missväxt i rötmånaden
som ett serum bland pestsmittan
ett skyfall i torkan
vajar mitt ogräs för vinden
och växer sönder er döda gröda

Mellan mina tandkronor
förlöses ett kletigt skratt
som hostas upp av föraktet
ni planterar i min förgiftade magsäck
Ni flyr i panik
när gapflabbet väller ut
utan livlinor eller preventivmedel
och träffar ert heroinvita samvete
ni aldrig haft användning för

Så rullas jag in
till skrankets gälla åtal
som en tjur på en arena
Matadoren har ersatt sitt svärd
med papyrus och klubba
Mina horn är nerfilade
jag stångas med mina lungor

Jag har skändat det besudlade
det som påstås vara
oskulden i cirkulär kvadrat
Ett luder med gloria
En statsmakt utan testiklar
utan längtan efter erektion

Jag har respekterat det onämnbara
polemiserat mot politrukerna
sårat osanningen i vitögat
och tänkt förbi
den förseglade moraliteten
som snitslad väser runt makten

***

Ni smider era ränker
gör vaggvisor av dödsdomar
Tonsatta nekrologer
undertecknade med skökornas sigill
Treenfaldigheten

I förfalskat vankelmod
dissekerar ni era formuleringar
trubbiga som lansetter
lätta som bly
under småpåvarnas lupp
innan ni proppar ner dem
i min ansiktsmynning
vilken returnerar en dödsrosslande rekyl:

Bönen är anuskyssen i all sin prakt
Man knäböjer och suger
patriarkens styva hållning
krampaktigt gripande efter det underliv
som bara självmordet läker

Allt blir till
i det att upprorets lågor
läskar min törstande
uppfläkta strupe