Kärleksdikter bakom hennes rygg

den svarta mjuka filmen luktar kyssar
jag skriver kärleksdikter bakom hennes rygg
men inte ens när pennan bryts hon lyssnar
hellre till en låt med kent
snö och slask därute
september förlåt min vän
filmen är 103 minuter
vhs och superaudiokvalitet

mina krystade rim ger liv åt hennes lockar
det fastnar konsonanter under hennes hår
sängen gnäller smått för tyngden av oss båda
hon undrar inte hur jag mår
gatan har slocknat förlängesen
september håll andan nu
snart är det slut på poesi
videon krystar att den vill hem

i filmen har en halvtimme passerat
visar kvinnan hjärta mannen som gör slut
och dikterna blir bara fler och flera
knappt när hon somnat tar dom slut
hon blinkar i sömnen
jag ville bli stor poet
levde smått i den drömmen
september jo jag vet

tv:n visar scener där dom älskar
kvinnan förlåter mannen för allt som hänt
hon vaknar plötsligt av att någon skriker
hon själv med pennan mellan sina revben
nu blir det inga dikter mer
jag ska bli stor poet och stå på scen
september skitsamma jo jag vet
det droppar ner på golvet
hon dog för konsten

Av Navid Modiri 03 jul 2002 14:07