Sommarkärlek del 1

Jag drabbades som av en blixt från klar himmel.

Efter jag hade flyttat ca 20 mil norrut så tappade jag en del vänner, men Josefine hade jag i alla fall kvar och henne var jag på besök hos en helg för länge sedan.

Det var fint försommar väder och jag hade sovit gott. Vi åt frukost och sedan bestämde vi oss för att spendera resten av dagen på stranden. Josefine hade sina två barn att tänka på och packa ner badgrejor åt. Det skulle vara bad ringar, uppblåsbara figurer att ha i vattnet, flera byten med badkläder och så vidare. När vi äntligen var färdiga så kom en kompis till Josefine som hette Hanna, och hennes son. Vi hälsade på varandra och småpratade lite på vägen till stranden.

- Vi ska bara springa upp till Stefan och fråga om han skall följa med, sade Josefine till mig, passar du barnen två minuter Veronica?
- Visst, inga problem.

Jag visste inte att det var så jobbigt att passa tre barn i två minuter. När Josefine och Hanna kom ner igen frågade jag om han skulle med.

- Jadå, men han sov när vi kom så han möter upp oss på stranden.

Jag vet inte om jag är ensam om detta, men när jag hör vissa namn så associerar jag till utseendet med en gång. När jag hörde Stefans namn så tänkte jag på en lång, mager kille med ljust hår, nästan rött, och med glasögon.

När vi kom till stranden så lade vi ut våra filtar och handdukar. Barnens uppblåsbara figurer blåstes upp, vi serverade oss själva kaffe och satt och pratade lite. Det kom en kille på cykel i en väldig fart, jävla idiot, han får väl tänka på att det finns barn här tänkte jag och var precis på väg att säga till honom när killen bromsar och slänger ner cykeln lite nonchalant precis jämte oss.

- Tjänare!
- Tjänare, Stefan.
- Hej.

Jag känner hur hjärtat börjar slå extra slag. Så detta är Stefan, inte alls lång och mager med ljust hår och glasögon. Stefan var lång, mörkhårig, brunbränd, muskulös med guldbruna ögon! Väldigt snygg med andra ord.

Jag såg genast hur Hanna rätade på ryggen, log och lade huvudet lite på sned när hon pratade med Stefan. Det märktes tydligt att hon var väldigt intresserad av honom.

Vi badade, solade, pratade och skrattade och hade väldigt trevligt. Fastän jag badade kanske inte riktigt lika mycket som de andra. Jag hade ett korsord som jag försökte lösa och var väldigt inne i det när jag kände några iskalla vattendroppar på min rygg. Jag tjöt till och undrade vem fasen det var som skvätte iskallt vatten på mig. När jag vände mig stirrade jag in i de vackraste ögon jag har sett i hela mitt liv. Stefan stod där och log sitt bländvita leende.

- Var det inte uppfriskande så säg.
- Åh, jag skall ge dig för uppfriskande jag.
- Det kan du inte.
- När du minst anar det.
- Hur går det med korsordet då, undrade Stefan
- Nja sådär, du kanske kan hjälpa mig.
- Visst, får jag slå mig ner på din filt här.
- Jadå, slå dig ner bara.

Vi satt och försökte lösa det ena ordet efter det andra, ingen av oss var duktig på korsord så vi hittade på egna ord, det slutade med att vi låg ner på min filt och bara gapskrattade. Mitt i alltihopa blev jag pinsamt medveten om att jag och Stefan låg väldigt nära varandra på filten, jag behövde nästan bara sträcka ut fingrarna för att nudda hans brunbrända hy. Jag kände mig generad och var tvungen att hitta på något för att inte avslöja mig själv.

- Jag skall ta mig ett dopp nu, sade jag, jag känner mig så varm.
- Jag hänger på, sade Stefan.

Innan jag hade hunnit få av mig mitt linne och mina shorts så tog Stefan tag i mig, lyfte upp mig och bar ut mig i vattnet en bra bit.
- Neej, skrek jag släpp ner mig. Inte ville jag att han skulle släppa mig, men jag ville inte bli slängd i vattnet med kläderna på, för jag hade inget med mig att byta med.
- Är du säker på det, att jag skall släppa dig?
- Jaa.
- Ok
- Neej, inte här du måste bära upp mig igen!
- Ok då, för den här gången.

Han bar upp mig på stranden igen, hämtade sin handduk, lade den på min filt och lade sig ner och solade. Jag tog mig ett dopp, smög upp och hämtade Josefines dotters hink, fyllde den till hälften med vatten och smög fram till Stefan och hällde ut vattnet över honom.

- Va fan! VEM var det? Stefan vände sig om och såg mig stå dubbel vikt av skratt
- Nu fick du igen, sade jag, jag kunde ju inte det sade du.
- Nä nu jävlar ska du få.
- Han tog tag i mig, vräkte omkull mig på filten och satte sig gränsle över mig, höll fast mig och kittlade mig.
- Nej, sluta, sluta Jag kippade efter andan mellan skrattanfallen, snälla sluta jag står inte ut mer.
- Nåja, du har fått igen nu, men passa dig, sade han och log ett slugt leende.
- Nu skall vi gå hem, sade Josefine, skall ni med eller?
- Det skall i alla fall jag, sade Hanna kort. Vid det här laget så fick jag blickar som om de hade kunnat döda så hade jag varit död.
- Ja, det skall vi, sade Stefan.

Hela vägen tillbaka gick Stefan jämte mig och pratade med mig.

Vi gick hem till Josefine allihop och satt där och tjatade en stund. Nu var klockan ganska mycket, men det var fortfarande varmt.

– Jag tror att jag vill ta ett kvällsdopp, är det någon som vill följa med?
– Ja, jag följer med, sade Stefan.
– Nej, jag kan inte, sade Josefine, jag måste stanna hos barnen.
– Hanna, du då?
– Nej, samma här, måste stanna hos min son.
– Har du badkläder med dig, Stefan?
– Nej, jag måste gå hem och hämta badbyxorna, men du kan väl följa med så går vi direkt till sjön sedan?
– Visst, sade jag och följde med honom till hans lägenhet.

Lägenheten var väldigt välstädad och mysig för att tillhöra en ung kille.

Vi badade och skrattade och hade allmänt trevligt, sedan gick jag tillbaka till Josefine och Stefan gick hem till sig.

- Veronica, sade Josefine.
- Ja, vad är det?
- Vad känner du för Stefan?

Jag kände hur jag började rodna mot min vilja

- Äh, vaddå han är ruskigt snygg och trevlig och lätt att prata med men inget mer.
- Försök inte, jag ser hur det fullkomligt slår gnistor mellan er.
- Men du vet ju att jag har mitt på det torra, jag har under inga omständigheter tänkt att lämna min man eller vara otrogen mot honom.
- Tänk på vad jag har sagt, sade Josefine. Och förresten om du inte menar allvar med honom så låt han vara, för Hannas skull, hon är jättekär i honom och tycker att du förstör för henne.
- Men jag gör ingenting, vi pratar och skrattar och skojar. Är de ihop eller har de nåt på gång?
- Nej, men de chanser som hon har eller hade var ganska bra innan du kom. Stefan verkade lite intresserad av Hanna.
- Ok, jag skall ligga lågt.

Den natten sov jag inte mycket. Jag tänkte bara på Stefans guldbruna ögon och hans brunbrända hy. Jag tänkte på när hans starka armar bar mig på stranden. Jag tänkte också på vad Josefine hade sagt och jag tänkte på min man, min älskade man.

Nästa morgon vaknade jag rätt så sent, trots att Josefines vildar till barn hade hållit igång länge innan jag vaknade.

- God morgon.
- Nämen god morgon, Veronica. Sovit gott och drömt sköna drömmar, frågade Josefine.
- Nä, jag har varken sovit gott eller drömt sköna drömmar. Hurså?
- Förlåt, jag kunde inte låta bli att retas med dig.
Vi hann inte längre i diskussionen förrän det ringde på dörren. Mitt hjärta började galoppera. Sluta, sade jag tyst, sluta nu.
- Vad sade du, undrade Josefine.
- Vaddå, jag sade ingenting.
- Jodå, du sade sluta. Vad menar du?
- Glöm det.
- Hej Stefan, sade Josefine.
- Hej, är ni färdiga för stranden eller?

Nu var jag övertygad om att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig.

- Jag och barnen är färdiga men jag vet en som inte är det.
- Nämen det var det slöaste jag har sett, vad håller du på med, Veronica.

Jag surnade till lite för mitt morgonhumör har aldrig varit det bästa.

- Men för helvete låt mig vara en stund, gå ni så kommer jag sedan.
- Ooops, bäst vi går iväg, sade Josefine.
- Ja det gör vi, sade Stefan.
- Bra, sade jag då ses vi om 20 minuter.
- Ok, sade de andra i kör.

Jag ville inte bli försenad så jag satte på tre koppar på kaffe bryggaren, tog en snabbdusch jag ville ju känna mig fräsch slängde ner handduk och i en väska och tog på mig bikinin, drog på mig min slitna jeansshorts och ett vitt linne. Jag slängde i mig kaffet och borstade tänderna. Detta tog inte stort mer än en kvart, och det tar maximalt fem minuter till stranden från Josefine. Idag tog det nog max tre minuter.

- Hej, nu är jag här, sade jag och log.
- Hej, sådär skall det se ut, sade Stefan, du är mycket finare när du ler.

Åh, varför var han tvungen att säga sådär. Jag blev generad.

- Ja, det var bättre, sade Josefine.
- Man kan inte alltid vara på topp, eller hur, skrattade jag.

Hanna kom till stranden också. Det var med blandade känslor jag såg henne komma över gräset.

- Hej, sade hon vänd mot Stefan och Josefine. De svarade henne, men inte jag eftersom hon inte hade riktat sig till mig med sitt hej.

När vi satt och pratade allihop så vände hon sig aldrig åt mitt håll mer än till hälften. Även den här dagen skojade Stefan med mig och jag med honom men jag försökte att hålla mig lite lugn.

På eftermiddagen gick vi hem till Josefine och fikade. sedan gick vi och spelade minigolf. När minigolfrundan var slut så gick de andra i förväg medan jag och Stefan stannade lite längre.

– Vet du, sade jag till Stefan, det är nog bäst att du pratar med Hanna.
– Prata med Hanna, vad menar du?
– Ja, hon är ju väldigt intresserad av dig och du borde nog ägna henne lite mer uppmärksamhet.
– Men vad är det du säger, även om hon är intresserad av mig så är inte jag intresserad av henne.

Vid det här laget hade jag förstått att min vilja och mina känslor hade gått åt två olika håll. Hjärtat bankade allt snabbare ju längre samtalet höll på, och det spreds en värme i hela kroppen. Nu var det kört, jag hade förälskat mig i Stefan, samtidigt som jag älskade min man.

Av Carita Sundberg 01 jul 2002 11:38