Utvik och mobbing i främmande land

Stefan Holmqvist hävdar envist att vi i väst "självklart" är mera ytliga än andra. Som argument för denna sin tes anför han bland annat att endast i väst mobbas barn till följd av sin klädsel, att endast i väst leder mobbingen till dödligt våld, att endast i väst "lärs det ut till flickor att du är fri som en fågel bara du slänger dina kläder", att endast i väst "stänger man bibliotek" och endast i väst vill man "fördumma folket med TV och sprit".

Och allt detta, enligt Stefan Holmqvist "på grund av att vi är beroende av hur andra människor ser oss". Vilket Stefan Holmqvist alltså på fullt allvar tycks föreställa sig att inte förekommer i andra kulturer.

Låt oss nu jämföra väst med några andra länder och kulturer, och låt oss börja med Japan. Det är nämligen relativt lätt att hitta information om Japan. Japan befinner sig dessutom på samma tekniska och ekonomiska nivå som västvärlden. Till yttermera visso framställs i media inte sällan japansk kultur och japanska traditioner som uttryckligen "österländskt djupa".

Vi startar denna jämförelse med företeelsen mobbing. Mobbing är nämligen ett fullkomligt gigantiskt problem i de japanska skolorna. Kanske inte för just klädsel - i Japan bär ju barnen skoluniform -, men det japanska skolbarn som avviker från gruppen på något sätt löper stor risk att bli utsatt för mobbing.

Mobbingen i Japan är våldsam och lärarna bryr sig normalt inte om att ingripa. Mobbingen bedöms vidare vara en av orsakerna till den självmordsvåg bland japanska skolbarn som startade under åttiotalet. Det förekommer mord såväl som självmord: Häromåret i staden Oita smög sig en natt en mobbad femtonåring in i grannhuset, där han knivhögg sex sovande personer, av vilka tre avled utav huggen.

Vad sedan beträffar att "fördumma" folk med hjälp av TV, torde just Japan vara ganska svårslaget. Jerry Springer, "dokusåpor" och annat vi i väst betraktar som manifestationer av teoretiskt värsta tänkbara kulturmörker, är blott en mild västanfläkt jämfört med japansk TV:

En av Japans motsvarigheter till "Robinson" är "Nasubi", och den gick så att en stackare vid namn Nasubi hölls fullkomligt isolerad i ett helt år, inlåst i en liten lägenhet helt utan möbler och till en början också utan mat. Han lär ha fått 100 000 kr i ersättning.

I TV-programmet "Michael" skall en kvinna kyssa speciellt utvalda fula och oattraktiva män, fem sekunder vardera, utan att tveka och utan att hennes pojkvän trycker på "panikknappen".

Ett annan japanskt TV-program är "The Stinger". En man som misstänker att hans flickvän är otrogen kan anmäla sig och henne, ovetande till programmet. Mannen bestämmer träff med kvinnan, men ringer återbud i sista stund. Därpå försöker en speciellt anlitad "charmör" ragga upp kvinnan och få henne att följa med till hans lägenhet. Det hela filmas i hemliget och spelas upp för TV-publiken.

En populär videoserie i Japan är "Rapeman" "Våldtäkt-mannen". Huvudpersonen är under dagen enkel skollärare, men under natten en maskerad, svartklädd hämnare som söker upp otrogna kvinnor och bestraffar dem genom att våldta dem.

Även "äldre" japansk kultur tycks i viss mån vara just ytlig; "geishor" är ett bra exempel: Geishans arbetsuppgift är att behaga män. Hon är dock icke prostituerad, vilket många tror. Det sätt på vilket geishan exempelvis rör sig, häller upp te eller konverserar är resultatat av mångårig träning i konsten att behaga män. När geishan konverserar, betyder hennes intresserade frågor alltså inte att hon har intresse för ämnet, utan beror på att hon övat sig till perfektion i att på ytan visa intresse för mannens utläggningar. Och hans fyllepladder, för i Japan dricks det kopiöst med sprit. Detta känner rimligen mannen till, men han tycker uppenbarligen ändå det är jättekul att hon på ytan verkar så oerhört intresserad av vad han säger.

En annan bisarr japansk företeelse är då blivande brudar i hemlighet genomgår plastikoperation för att återställa mödomshinnan.

Nu är Japan ju på intet sätt något "värstingland" med en "värstingkultur", utan bara ett land det råkar vara väldigt lätt för en svensk att skaffa upplysningar och information om. Japan är säkert "djupt" på många sätt och vis, men den "ytlighet" en del av oss föreställer sig att är karakteristisk för väst är alltså ändå sju resor värre i Japan.

Låt oss fortsätta med Ryssland. Då Sovjetunionen fortfarande existerade, målades ofta i väst upp en bild av ryssar som ett oerhört djupt och kulturellt folk: Då vi i väst läste serier och lyssnade på pop, ägnade sig ryssarna enligt denna bild åt att spela schack, läsa ryska klassiker, titta på balett, lyssna på klassisk musik och gå på opera.

Ingen torde väl idag betrakta det ryska samhället som speciellt kultiverat eller "djupt", så jag skall här bara kort nämna det värsta exemplet på rysk "ytlighet" jag träffat på: Några år efter Sovjetunionens fall gjordes en enkät bland ryska skolflickor om deras framtida drömyrke. Påfallande många ungefär en av sex, minns jag ville bli prostituerade! Motiveringarna var sådant som pengar, vackra kläder, lyx etc.

Så, har den ryska "kulturen" verkligen förfallit så dramatiskt sedan Gorbatjov? Har ett oerhört kultiverat folk "förstörts" på endast ett drygt decennium? Den som av politiska skäl gärna skyller all världens ondska på "kapitalismen" vill säkert påstå att det är just så, men sanningen är förstås att Sovjetunionen/Ryssland aldrig någonsin var speciellt vare sig kultiverat eller "djupt". Det var bara någonting som tramspellar i väst fantiserade ihop, förmodligen med visst bistånd från sovjetisk propaganda.

Det finns förstås hur många exempel som helst på fixering vid kvinnokroppens "yta", såsom exempelvis sedvänjan att i Kina "binda upp" små flickors fötter så att fötterna skulle förtvina och omöjliggöra normalt gående. Fina flickor bars omkring i bärstol. I Afghanistan, Iran och många andra muslimska länder tvingas kvinnor skyla håret, ansiktet eller hela kroppen. En kvinna som bryter mot dessa normer betraktas som prostituerad.

I muslimska kulturer gäller också ofta att en kvinna inte får befläcka "familjens heder", exempelvis genom att träffa pojkar. Fixeringen vid "familjens heder" är - nota bene! - ingenting annat än uttryckligen ett patologiskt "beroende av hur andra människor ser" en. Alltså exakt det som Stefan Holmqvist lät förstå att är unikt för västvärlden. Fast mycket, mycket värre än någonsin i väst.

En av de absolut värsta företeelserna är "kvinnlig omskärelse", alltså kvinnlig könsstympning. Vilket är en i huvudsak social tradition, alltså icke en religiös. Man tror att det finns c:a 120 miljoner könsstympade kvinnor. Flickans egen familj stympar alltså medvetet flickan av orsaker som väsentligen kan beskrivas i termer av "Men vad skall grannarna annars säga?"

Hos Surma-stammen i Afrika används träplattor för att förstora kvinnors läppar och öron till groteska proportioner. Storleken på läppen bestäms av hur många kossor flickans föräldrar äger, och signalerar därmed hemgiftens storlek till de potentiella friarna.

Hos en annan stam i Afrika måste en ung man lyckas springa över ryggarna på mellan tjugo och fyrtio tjurar i en lång rad utan att snubbla. Ifall han snubblar tvingas han nämligen leva i skam under resten av sitt liv. Jag är säker på att många västerlänningar betraktar denna sedvänja som ytterst "fascinerande", och inte ägnar en tanke åt vilken patologisk inneboende stupiditet som finns i ett system där varje människas av manskön framtid hänger på att han inte råkar snubbla till då han springer ovanpå nötkretaur.

Listan kan göras precis hur lång som helst. Det som begränar oss när vi gör listan är inte hur fåniga, ytliga, bisarra och groteska kulturyttringar som finns, utan hur lätt det är för oss att ta reda på dem. När det gäller Japan kan vi förstås göra en väldigt lång lista. Surma-stammen är det förstås svårare att hitta information om, så vi får nöja oss med det som syns på bild. Dessutom har ju Surma-stammen inte tekniska resurser att producera kloak-TV. Oss själva, sedan, vet vi väsentligen allt om, så listan på våra egna dumheter skulle nog aldrig ta slut, skulle vi sätta oss och teckna ned dem.

Att vi känner till många fler stolligheter i vårt eget samhälle, och framför allt att vi förstås personligen upplever våra egna stolligheter, utgör dock i sig ingen som helst intäkt för att upphöja andra kulturer och förkasta vår egen.

Stefan Holmqvists funderingar om hur hemskt och ytligt det är i väst men inte alls på några andra ställen med mobbing, TV, exponering av och fixering vid kvinnokroppen etc etc är alltså bara en konsekvens dels av Stefans Holmqvists brist på kunskap om andra kulturer och andra samhällen, dels av att han uppenbarligen tillhör den kategori västerlänningar som reflexmässigt sätter på de allra största skygglapparna när det gäller stolligheter i andra kulturer: Han kan uppenbarligen ingenting alls om japansk TV, så han postulerar med den fåkunniges karakteristiska tvärsäkerhet att det bara är här i väst det finns kloak-TV. Han skulle förmodligen betrakta Surma-stammens läppförstoringar som en charmig kulturell kuriositet, och överhuvudtaget inte reflektera över vilken fixering vid utseende och yta det faktiskt är fråga om. Vad han har för funderingar om sedvänjan att könsstympa kvinnor vilken han rimligen varken torde ha undgått eller betrakta som det minsta charmig undandrar sig dock tills vidare bedömning, men jag skulle nog gissa att han tycker att det på något sätt "inte räknas". Det händer ju inte i väst.

Det finns alltså ingen egentlig grund för påståendet att vi i väst är mera fixerade än andra vid yta och vad folk tycker och tänker om oss. Vår kultur är en bra kultur, en pluralistisk kultur och en kultur där stolligheterna för det mesta är av ganska trivial karaktär, och med råge uppvägs av allt det fina och fantastiska. Vi skall vara stolta över vår västerländska kultur!

Av Samuel Sirén 28 jun 2002 09:58