Rader från mjölkkylen

Alla har vi vår längtan, tänkte han. Men vi berättar sällan så mycket om den. Vi får små inblickar i andras liv i förbifarten, glimtar av deras längtan. Men deras livs hemligheter behåller de för sig själva, om de har någon.

Ann-Charlotte i charken till exempel, hon längtar efter att komma iväg på den där tvåveckors semesterresan till Kanarieöarna, så att hon ska få lite sol i ansiktet innan sommaren äntligen kommer till Sverige. Louise i kassan längtar efter att komma iväg till landet varje helg för att fixa och dona i trädgården. Det blir några standardfraser om att hon längtar bort men inte så mycket om vårt innersta precis.

Och killarna på jobbet, de sitter mest böjda över sina sportbilagor och V75-kuponger. Men varför skulle man förminska deras längtan för den skull, de kanske bara saknar ett språk för den?

Vad skulle du göra om du vann en miljon? Så trött jag har blivit på den frågan, jag tror inte svaret på den skulle säga någonting, eller skulle den det? Ingen av oss kommer någonsin att få några större summor att disponera under våra liv, så är det bara, när man är arbetare, inte ens om man betraktar sig som klasslös. Så drömmen om den stora tips-, trav- eller lottovinsten förblir fördummande tidsspill, som egentligen bara staten tjänar på. Jo, staten äger ju Svenska Spel som tar hem större delen av vinsten. Men alla behöver ju sina drömmar, sina nödutgångar, men det handlar inte om den innersta längtan.

Vad vill du göra av ditt liv? Tja, inte stå i mjölkkylen hela livet i varje fall. Det måste finnas något annat. Men vad? Han hade redan sett universitetet, det kändes som att där inte fanns mycket att hämta för honom. Han gick dit för att lära sig något, för att ha intellektuella diskussioner, för att ingå i ett sammanhang. Men han fann samma karriärlystnad där som här, bara insvept i finare ord, samma trångsynthet snarast värre och en jobbig akademisk ankdamm som förhindrade personliga genombrott till de djupare dimensionerna av de existentiella registren.

Nej, han ville utforma sitt liv efter en personlig vision, livet skulle vara som en andra hud, en handske enbart för honom, bestå av kärlek, luft, promenader, barnen på gatorna, kvinnan i sängen och som diskussionspartner. Och framförallt skulle han skriva. Just nu hade han en kort novell att skriva, och temat hade just serverats honom: längtan.

Han funderade ett slag på hur han skulle utforma den, medan han gick igenom den nya laddningen av mjölkbackar från Arla. Han konstaterade att mejeriföretaget just hade lanserat ännu en ny sorts smaksatt filmjölk den måste han prova, eller kanske inte förresten och jobbade träget vidare medan chefen avlägset började ropa på honom.

Av Andreas Björsten 28 jun 2002 16:04