Ytlighetens konsekvenser

Debatten om utseendehetsen har tagit snurr ännu en gång. Den må vara igångsatt av fitthår, stringtrosor eller "utvik", den återkommer alltid, och det enda som verkar vara lika bestående är träskalligheten hos de som varje gång lyckas missförstå den. För mig har debatten alltid handlat om hur vi bedömer varandra och hur stort värde som ska läggas vid ansiktets eventuella proportionalitet och bröstens storlek. I min värld är det en sanning att sådana saker ska ges så liten vikt som möjligt. Jag har en vacker vision av en värld där alla har samma förutsättningar till Bekräftelse och Kärlek. Av det ivriga motargumenterandet att döma verkar det vara långsökt att tro att den visionen någonsin kommer att bli verklighet.

Våran kultur har blir allt mer utseendefixerad. Det tror jag alla med lite perspektiv på vår samtid håller med om. Vad händer när man ända sedan barnsben matas med att skönhet är synonymt med lycka och välgång? Människan formas av sin miljö, och man är under sin uppväxt väldigt mottaglig för sådant som antyder hur man ska lyckas i sitt framtida liv. Det är ett av barnets fundamentala instinkter: att sträva efter att förstå den miljö där det ska leva dess liv. Om man är en fet nioåring som inte är söt, då är budskapet uppenbart – och nedslående. Vi föds med olika utseenden och det är orättvist om det påverkar våra möjligheter i livet, vilket det i allra högsta grad gör i dag. Och visst, människan kommer alltid att till viss del bedöma varandra efter utseende. Men vi behöver inte hetsas att ge det större betydelse än vad som är nödvändigt.

Jag tror att den tilltagande utseendefixeringen och tendensen att bedöma folk efter deras yta skadar oss. Jag tror att vi skulle kunna leva på ett annat sätt. Men det verkar som att det för många är svårt att se skiten när man står med den till knäna. Man måste ha perspektiv för att kunna peka på det som är extremt i våran kultur.

Det hävdas ofta i debatten att ingen egentligen kan peka på att utseendefixeringen medför några negativa konsekvenser. För mig har det påståendet alltid verkat substanslöst. Jag är övertygad om att utseendehysterin och det felfria ideal som överallt möter oss i förlängningen är en av orsakerna till den mentala ohälsa som är karaktäristisk för vårat samhälle - tvivlet, stressen, känslan av att inte räcka till, meningslösheten.

Förutom att skönhetspropagandan oftast är plump, konservativ och obegåvad bidrar den alltså också till en olycklig samhällsutveckling; ökade krav, mer yta, mer stress och lägre acceptans av varandras olikheter. Vi skapar ett samhällsklimat där många inte finner sin plats, och fallet är högt för de som inte passar in.

Jag konsulterade den forskning som finns i ämnet. Jag antog rollen av rationell vetenskapsman och la alla förutfattade meningar på hyllan. Min hypotes var att den västerländska kulturen, med dess idealisering av den smala kroppen, och relativt andra kulturer frekventa exponering av densamma, bidrar till en ökad förekomst av anorexi. Jag gjorde en sökning på PubMed. Det är en databas där alla publicerade medicinska artiklar finns registrerade, oftast med en sammanfattning. Jag använde sökorden anorexia society. Det rasslade fram massor av svar. Jag började läsa de som verkade relevanta. Jag hittade ingen studie eller författare som förkastade min hypotes. Jag hittade däremot en uppsjö författare som bekräftade den och jag har valt att citera fem av dessa:

"Eating disorders probably result from a combination of emotional, physical, and sociologic factors and are encouraged by a society that values appearance as a measure of worth." 1

"The eating disorders of anorexia nervosa and bulimia are increasing in frequency among adolescent females. These increases have been linked to the cultural ideal in American society of thinness." 2

"The available literature indicates that anorexia nervosa is rare in Arab culture." 3

"In North America the incidence of anorexia nervosa increased dramatically since the 1960s, coinciding with a drastic change in the feminine body ideal towards thinness, as propagated by the fashion lords and publicized by the media. ... The epidemic spreading of anorexia nervosa among young females of all Western countries, and among certain Asian populations and immigrants under Westernizing influence, links this syndrome to socio-cultural emphases and developments in modern Western societies." Di NICOLA 1985; 1990; SELVINI-PALAZZOLI 1985; BRUMBERG 1988; GORDON 1990; WEISS 1995. 4

"Eating disorders are common in our society. They represent a heterogeneous group of disorders with respect to pathophysiology biological, social-cultural, psychological, familial, and developmental" 5

Det är experternas åsikter, och det är också den inställning jag mött under min medicinska utbildning. Anorexi är intimt kopplat till affektiva sjukdomar depression, ångesttillstånd, varför man får anta att det för varje anorexifall också finns ett antal personer med sådana besvär.

Jag hoppas att ni inte missförstår mig. Det finns många riskfaktorer för anorexi, där personens familjeförhållanden och närmiljö förmodligen är de mest betydelsefulla. Men förekomsten av anorexi varierar mycket mellan olika kulturer och över tid, och den viktigaste orsaken till det är vilka utseendeideal som är förhärskande och hur mycket uppmärksamhet dessa får.

Jag slår alltså på den stora trumman. Vårat samhälles besatthet av yta störtar många flickor och pojkar ner i anorexi och bidrar till att skapa fler krav och ett mindre tolerant samhällsklimat. Och jag förstår inte alls motiven för dem som försvarar sakernas tillstånd. Jag får ofta känslan av att man gör det i någon slags liberal förfäran över att människor faktiskt kan ha åsikter om andra personers Fria Val. Jag kan förhoppningsvis lugna er något. Jag förespråkar inte att vi tvingar folk att behålla paltorna på kroppen. Men jag tänker att fortsätta kritisera andra människor då de handlar förkastligt. Jag tror att man med bra argument kan påverka folks attityder, och eftersom jag ännu inte har hört något genomtänkt motargument i debatten borde det inte vara omöjligt. Men det förstås, konkurrensen från allt "publicistiskt rövsmör" är svår.

Utseendehetsen är en del i vårat samhälles orientering mot ytlighet. Jag sjunger alltså duett med Marcus Priftis även om det är svårt att göra sig hörd bredvid en sådan skönsångare. Kayos "näckning" var ännu ett litet bidrag till att cementera vår tids ytlighet och utseendeideal. Jag skulle gärna avstå från den nakenhet som påtvingas mig om det räddade en flicka från anorexi.

Fotnoter:

1. Zerbe KJ - Anorexia nervosa and bulimia nervosa. When the pursuit of bodily perfection becomes a killer. – 1996.

2. Lundholm JK et al. - Desire for thinness among high school cheerleaders: relationship to disordered eating and weight control behaviors. - 1986

3. Abou-Saleh et al. - Anorexia nervosa in an Arab culture – 1998.

4. Wolfganf G. JILEK – cultural factors in psychiatric disorders Länk: mentalhealth.com

5. Edwars KI – Obesity, anorexia and bulimia – 1993.

Av Dan Sandberg 26 jun 2002 15:42