Medborgargarden med brottsliga metoder

Den socialdemokratiska regeringen gör nu den största ekonomiska satsning på polisen som någon svensk regering gjort. Två nya polisutbildningar har öppnats, I Umeå och Växjö. Trots stora pensionsavgångar kommer vi de närmast åren att få nästan en ny polis om dagen.

Det ger en annan bild av situationen än den som Kjell Johansson och en del andra debattörer målar upp: ett Sverige med skenande brottslighet och en poliskår utan resurser se Sourze Politik. Jag debatterar gärna kriminalpolitik men jag tycker det är tråkigt att det så ofta förekommer överdrifter i debatten. Vi har en oacceptabelt hög brottslighet i vårt land, men det finns ingen anledning att svartmåla. Det skrämmer människor i onödan.

Polisen fick precis som till exempel skolan och sjukvården spara pengar när statens ekonomi skulle saneras under 1990-talet. Men trots det har vi faktiskt ungefär lika många poliser i dag som för tio år sedan. Vi har fler poliser per invånare än både Norge och Finland. Inte heller har antalet anmälda brott ökat under de senaste tio åren. Viss brottslighet ökar dock, bland annat våldsbrott och narkotikabrott bland ungdomar. Så vi ska definitivt inte slå oss till ro och vara nöjda.

Men vi socialdemokrater tror inte att det räcker med bara fler poliser. Brottslighetens utveckling handlar om hur samhället som helhet är utformat. Stora klyftor och utslagning ger ökad brottslighet. Ett samhälle där alla barn får chansen att förverkliga sina drömmar, och där alla föräldrar har möjlighet att vara bra föräldrar, motverkar brottslighet.

En revolution under de senaste åren har varit den snabba utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet. I dag har omkring åtta av tio kommuner ett lokalt brottsförebyggande råd. Polis, politiker, skola och socialtjänst drar och samma håll och utnyttjar varandras kompetens för att på bästa möjliga sätt stoppa brottsligheten redan innan något brott har begåtts. Ofta deltar frivilliga i arbetet, till exempel företrädare för lokala näringslivsorganisationer eller föräldrar som nattvandrar på helgkvällarna.

På flera ställen finns projekt där medborgare frivilligt finns ute om nätterna för att "hålla koll på läget". Ofta sker det i samarbete med polisen och alla inblandade parter måste vara helt på det klara med att personer som inte är poliser inte på något sätt kan ta på sig polisiära befogenheter. Istället handlar det om att vara "ögon och öron" och därmed öka risken för den som tänker begå ett brott att bli upptäckt. Mer än så krävs ofta inte för att förhindra ett brott.

Tråkigt nog förväxlas ibland seriöst brottsförebyggande arbete med medborgargarden, som använder sig av brottsliga metoder. Dessa medborgargarden brukar hastigt dyka upp och sedan lika fort försvinna. Under en kort tid fokuserar massmedia på en grupp män som poserar med sina motorsågar och säger sig vilja ta i med hårdhandskarna mot brottsligheten. Men lika fort är gruppen borta igen. Själva tanken att bekämpa brottslighet med ännu mer brottslighet är naturligtvis helt oacceptabel. Som tur är inser nästan alla det och det seriösa brottsförebyggande arbetet växer medan de så kallade medborgargardena förblir marginella företeelser.

Intervju med Kjell Johansson finns på Sourze Politik.

Av Thomas Bodström 26 jun 2002 14:08