Om den deflorerade nattfladdran

Utanför staden,
där den vårtiga damens välde tar vid
stirrar en nattfladdra upp mot skyn

Det är faktiskt inget att yla för
om jag får säga vad jag tycker,
mumlar mylingen
Vi är alla smutsiga på ett sätt eller annat,
piper skräckan

det var borta vid bilvraket han tog mig i nackskinnet
med de där
händerna

Hon ströp mig och lät mig ligga utan namn
och inte klagar jag nä
Hon stal mina ägg och matade sin lilla med
och inte gråter jag du
suger hennes bröst på nätterna jag
kläckte nya, ja det gjorde jag
du har dig själv att skylla för att ta
hennes tjänare i hand

det var här bakom öronen han ryckte hårt när han
kom till
ryckte i det mjuka lena man ska smeka inte

Mamma skulle bara prova den där klänningen men så är det vet du bara så där
Hennes lilla gjorde tekoppar av skalen men det händer vare sig man vill
besöker mor på min födelsedag jag
och skalen spräckte läppen på ungen:
man gör sitt bästa för att nöja sig med den lilla trösten

vi var fler av min sort men de flydde
ropade att mjuka saker inte får plats här
men jag älskade ju
honom
han med tassarna och nosen

Jag såg när hon lockade honom med köttet
Ja snålvattnet rann om käftarna det såg jag
garvade skinnet gjorde hon
och hängde det på matsalsväggen
det händer när man inte håller sig till sin egen sort

så jag gav mig till portvakten för min älskades skinn
det sträva och röda
slånbär i ögonhålorna
så kan vi se varann

och stjärnorna
kalla på fladdrans tunga.

Av Karin Tidbeck 16 jun 2002 15:23