Ja, jag ljuger

Vita lögner är mer än bara en tantsåpa är du under 65 och ser den - tyst - jag vill inte veta! på fyran. Vita lögner är dessutom något vi använder oss av när vi vill ha en god ursäkt för att slippa fara fram med hela sanningen. Att ursäkten anses som god kommer sig av att den vita lögnen ofta praktiseras i syftet att inte såra den man ljuger för, och inte minst för att framhålla sig själv i en bättre dager.

Den är användbar i många sammanhang. När du träffar en gammal vän, och istället för att spontant utbrista; Herrejävlar vad fet du blivit! - tänker det tyst samtidigt som du högt säger; Du är dig precis lik, tjoho! Allt medan du hoppas att armarna ska nå runt hela den ansenliga hyddan när ni möts i omfamningen. Eller när du sitter och spelar tetris på mobiltelefonen. Endast tummarna och tarmarna jobbar, dock i skön symbios. Då buzzar - telefonen - till och nyfiken som du är svarar du, fast du är i trångmål. Efter att ha utbytt sedvanliga hälsningsfraser besvarar du inte frågan på vad du gör, med; Spelar tetris och skiter, utan säger istället; Inget speciellt skita kan vara mycket speciellt, lögnare där!.

Genomskinliga lögner är martyrens favorit. Den tillhör den ömkande sorten och som vanligt utgår den från jaget. Den genomskådas nämligen - väldigt ofta - av mottagaren och är ett utslag av dåligt samvete kombinerat med oviljan att högt våga vilja.

Du vill, han vill något annat. "Jag är sugen på Japanskt idag, kan vi inte äta middag på Kamikaze Inn? undrar han och ser längtande ut. Men åhhh, du vill inte käka råa firrar inlindade i det sjögräs dom självdog i. Hela dagen har dina tankar hemsökts av pastatallrikar stora som darttavlor, fyllda till brädden av gräddindränkt tagliatelle med parmesantak. Men, du sväljer ner smaken av den imaginära alfredon och säger; Hm, ja det skulle kanske vara gott... jag bestämde ju igår... så... samtidigt som dina ögon gör allt för att anlägga en hundvalp-i-nöd-blick. Här utfärdas dock en varning. Vid anblicken av din nöd kan han gå till motattack! En genomskinlig som möts av en annan genomskinlig; Nej, det är klart, säger han. Vi kan äta något annat om du vill, det spelar ingen roll för mig.... egentligen fast du har bestämt de sista fyra åren... så... bäste martyr vinner.

Förbannade lögner. Dom allra värsta. Att strida mot en lögn som är förbannad, är ett minikrig. Ett krig där du är soldaten som fajtas mot ett helt regemente täckta av dimbalkar. Lögnen kommer nämligen inte ur din egen mun, och att osanna ord som kommer ur annans mun är förbannade, det är ett faktum. Fråga bara dig själv nej, nej, nej självrannsakan är slöseri med både tankar och tid!.

Den kan vara en hörsägen, en medveten slinga som utan din vetskap slingrat runt länge, eller bara ett förlupet ord som vuxit sig större än soptippen i Arkhangelsk. Du kanske sitter på bussen hem från jobbet och är synnerligen glad över att det står fredag på almanackan. Behagfullt lutar du huvudet tillbaka och sluter ögonen. Fantiserar om allsköns trevligheter som snart ska äga rum. Då avbryts dina frejdiga tankar och öronen flaxar upp på vid gavel. Det sitter nämligen två ruggugglor i sätet bakom och pratar - om dig! Om vad du gjorde på firmafesten för två veckor sen och det enda sanna du kan uppfatta i deras orerande, är att du visst gick på toaletten - men ensam! Nog är det väl ändå förbannat.

Lögn i helvete måste jag tyvärr dröja med. Återkommer med närmare rapport så snart jag skickats ned.

Av Lena Vikberg 14 jun 2002 09:17