Revolution på en fotbollsplan

Följande text skrev jag under min tid på komvux. Se det som en introduktion till rysk litteratur, diskussionsunderlag... Eller, nä förresten, se det som en match, ha kul! Bollen rullar vidare.

MATCHEN

Äntligen! Äntligen hade Kappan fått ihop ett kanonlag. Det var bara Sjolokov som fattades. Han hade inte det rätta flytet längre och fick inte plats i truppen.

Nu skulle man en gång för alla vinna över det oslagbara BK Censur. Den extremt högerfotade Solsjenitsyn började med långa fina ruscher och slog giftiga inlägg mot vänsterkanten. Men Majakovskij. Majakovskij! Mannen med ett moln i sina byxor stod inte att känna igen. Publikfavoriten svek, han hängde med huvudet och tycktes mer intresserad av Lili Brik på läktaren än att på sedvanligt oförutsägbart sic manér dunka bollen i mål. Idag var han inte sedvanligt oförutsägbar sic-sic.

Gogol, lagkaptenen, försökte få igång honom. Men han fick snabbt ett inlägg i ansiktet och näsan deformerades, ja den försvann. Förvirring uppstod. I en kvart letades det febrilt. Dock utan resultat. Gogol fick bytas ut i ett tidigt skede. In kom Tolstoj. Han ville som vanligt ha hela släkten närvarande på bänken, men det hade Pusjkin satt stopp för. "Så gör man inte ens i Frankrike", förklarade han för Leo.

Nåväl, Tolstoj upptäcker plötsligt att Turgenjev vill ha bollen. Turgenjev gör ingen besviken med sin lyriska herrgårdsfotboll. Han hittar snabbt Dostojevskij som lyckas springa sig fri. Bara målvakten kvar. "Skjut!", skriker någon på läktaren. Inte bra. Fjodor slänger sig på marken, livrädd. Målvakten har bara att vandra ut och plocka bollen som tronar likt en rekordröksvamp bredvid en skakande Dostojevskij. Problem med psyket? Han såg i alla fall riktigt förbannad ut. Som om han ville döda en av "de där obetydliga" i publiken.

Nu tänder Achmatova till, hon blir purken på Babel. Babel har under hela matchen stått och betraktat mittpunkten. "Skärp dej Isaak", vrålar hon."Inga utsvävningar, nu spelar vi som vi bestämt, enligt taktiken!". Babel verkar oförstående, men gaskar snabbt upp sig och hans exakta, briljanta korta passningar börjar hitta hem. "Bra Isaak", skriker Gorkij som likt en pappa står mellan stolparna och dirigerar de sina, "Nu jävlar jobbar vi, se dej omkring innan du levererar bollen."

Nu följer en underbar fotboll. Kappan formligen spelar ut BK Censur. Bulgakov gör saker med bollen som motståndarna inte förstår och publiken är i extas. Pasternak, som mest stått och tittat på, dras med i framgången. Han försöker till och med hitta Majakovskij med en del vackra lobbar. Majakovskij är dock fortfarande trött och byts ut mot Nabokov. Småflickorna får nåt glasartat i blicken när den nye Vladimir springer in. Han blir punktmarkerad och väser irriterat; "Don´t stand so close to me" till sin skugga. Det skulle han inte gjort. Skuggan blir vansinnig och Nabokov tvingas fly för sitt liv. Han försvann sjungandes "I want to live in America..."

Nu får man fortsätta matchen med nio man och en kvinna. Men det blir mål ändå. Solsjenitsyn ruschar upp och Bulgakov smeker kattlikt in bollen bredvid den bortgjorda målvakten. Jubel utbryter, men förbyts i tystnad då domaren underkänner målet. Varför vet ingen. Men godkänt blir det inte.

Sen får BK Censur straff. En mycket tvivelaktig sådan. "Hmm, det är en ny regel, underkänns ett mål får motståndarna automatiskt straff", säger domaren kryptiskt. Gorkij räddar den! Jubel! Men straffen går om. "Det blev ju inte mål", säger domaren. Så när den sitter på femte försöket så står det 1-0 till BK Censur.
Sen är matchen slut. På resultat-tavlan står det 1-0 till Censur men vi som var där vet vilka som vann. Egentligen.

Av Mikael Vestlin 07 jun 2002 12:56