Feministiska lögner?

Det var inte utan att jag upplevde en viss häpnad när jag i fredags satt på den heta pendeln till Sollentuna och läste Malin Siwes kolumn i Metro, texten som hade rubriken "Män jobbar när kvinnor städar" handlade om kvinnors dubbelarbete i hemmet. I sin kolumn lutade sig Malin Siwe mot SCB:s statistiska Centralbyrån undersökning om vad 4 000 personer sysslar med om dagarna, och det hon kom fram till var faktiskt ganska överraskande. I alla fall om man som jag trott att den svenska kvinnan, till skillnad från den svenske mannen, jobbar häcken av sig dagarna i ända.

Enligt SCB utför den genomsnittliga svenska kvinnan cirka 80 minuters arbete i hemmet varje dag, ett arbete som består i att städa, diska, laga mat, stryka, hålla reda på snoriga ungar, vattna krukväxter, och så vidare. Men vad gör då männen när kvinnorna jobbar sig svettiga och rödrosiga i hemmets borg? Sitter dom i nätbrynja framför tv:n och kollar på tipsextra? Befinner dom sig halvfulla och skäggiga på kvarterskrogen? Sover dom och drömmer sött om Pernilla Wahlgren? Eller håller dom sig bara undan i största allmänhet, så där som bara män klarar av? Nej, den svenska mannen gör inget av detta, han är nämligen på sitt arbete och jobbar. "Men vad säger du Joakim!" Utropar kanske någon nu! Men vänta lite säger jag då, det kommer mer.

Det kanske mest intressanta är nämligen att om man summerar den tid som en man lägger ner på sitt arbete och i hemmet så har mannen i genomsnitt mindre ledig tid än kvinnan. Ja ni läste faktiskt helt rätt! Enligt den undersökning som Malin Siwe hänvisar till jobbar den genomsnittliga svenska mannen totalt sett mer och har således mindre fritid än den genomsnittliga svenska kvinnan, även om skillnaden är väldigt liten. Men vem har då minst fritid av alla? Ja inte är det den ensamma mamman som säkert de flesta tror, även om hon har det väldigt tufft. Nej det har den sammanboende småbarnspappan. Det är han som jobbar mest, både i och utanför hemmet. Det är med andra ord en han som får slita röven av sig, och inte en hon, tänk vad konstigt det kan bli! Och tänk vad den givna sanningen kan vara förrädisk. Var tog den hårt slitande svenska kvinnan vägen? Kanske finns hon inte ens, eller i vart fall sliter hon inte mer än den svenska mannen.

Nu kommer förvisso den självutnämnda analytikern att utropa så saliven stänker åt alla håll "Källkritik min bästa Herre, källkritik" eller "Med statistik kan man bevisa vad som helst, precis vad som helst". Och visst, jag medger att det inte ligger någon empirisk forskning bakom det hela, i alla fall inte från min sida. Men även om Malin Siwe enbart har rätt till vissa delar så är det hela ändå mycket intressant. För om vi tänker efter, hur ofta har inte argumentet om kvinnors dubbelarbete i hemmet använts som slagträ i den feministiska debatten, och hur ofta har inte ämnet tagits upp i nyhetssammanhang som en given sanning. Men är det en sanning? Det kan man verkligen fråga sig.

Självklart har jag inget emot att kvinnor väljer att arbeta mer i hemmet än på jobbet. Vi har alla rätt att göra våra egna personliga val utefter hur vi själva vill leva våra liv. Därför ser jag verkligen inget fel med det. Men då ska vi inte påstå att dessa kvinnor är tvingade till detta, eller som Malin Siwe skriver i Metro:

"Men det handlar också om att kvinnor väljer. Väljer att lönearbeta mindre. Väljer att dutta mer hemma. Varför skulle annars ensamstående kvinnor utan barn, oavsett ålder, lönearbeta mindre och hemarbeta mer än männen i samma ålder och situation?"

Det tål att tänkas på.

Av Joakim Johansson 07 jun 2002 14:29