Barnen mår bäst av ett JA!

Det är barnens bästa ja har för ögonen. Hade jag hyst den minsta oro för att barn skulle råka illa ut hade vi låtit principen om likhet inför lagen stå tillbaka för att värna barnet.

Att vara homosexuell är inte fel eller inte konstigt. Homosexualitet är inte en avvikande livsstil. Det är inte onaturligt. Det är en egenskap precis som att vara brunögd eller musikalisk. Att inte acceptera detta är samma sak som att inte acceptera en dialekt eller en hudfärg. Framför allt är det en egenskap som inte har något med förmågan att vara en bra föräldrar att göra. Dessa två egenskaper är helt frikopplade från varandra.

Ett liberalt parti som folkpartiet har ju en lång tradition av att utgå från tolerans och från att bedöma människor som individer i stället för att utgå från grupptillhörighet. För oss som liberaler är det naturligt att alltid utgå från individen och det enskilda fallet. Då blir det också naturligt att i samband med adoption utgå ifrån individen som vill adoptera och inte i förväg utesluta en hel grupp.

Om man ser till barnets bästa borde väl det riktiga vara att pröva vilka som verkar ha de bästa förutsättningarna att ta hand om ett barn. Ingen människa ska ju ha någon självklar rätt att adoptera, varken hetero- eller homosexuell. Men alla ska kunna ha en rätt att bli prövade.

Det handlar ytterst om att alla barn som lämnas till adoption ska ha rätt att få kärleksfulla föräldrar.

Av Helena Bargholtz 06 jun 2002 11:54