Ett monologiskt samtal med lirarna

Fem dagar har passerat sedan VM i fotboll anno 2002 inleddes. Redan nu bubblar det av så många intryck att jag måste skriva ner dom för att bereda plats åt de som komma skall. För det kommer mera, mycket mera.

Eftersom jag blott är en amatör tänker jag inte försöka mig på någon djupgående analys - det lämnar jag glatt till dom som är mer begåvade än mig själv, såsom Stefan Holmqvist. Så, det blir bara en betraktelse från just mina ögon, som den lekman jag är. En lekman som dessutom sjunger hellre än bra, därför faller det sig ju helt naturligt att ta det med hjälp av toner.

"A Bittersweet symphony". Känner du hur kylan börjar sprida sig över din sårbara hud, Svennis? Ditt vanligen så outgrundliga pokeransikte förmådde inte dölja hur bittert det smakade. Men jag, jag känner fortfarande sötman som den andra halvleken lämnade efter sig. Grymt? Javisst, det är VM, inga blöta hjärtan-poäng lämnas.

"Do you really wanna hurt me?" Ja, Rivaldo! Jag vill få dig att känna riktig smärta. Den slags smärta du tillfogade mig genom att plötsligt inte vara obefläckad där du låg i gräset. Men hur i hela friden ska jag lyckas lista ut var det gör mest ont, du man av outgrundlig anatomi? En smäll på benet är också en smäll i ansiktet, inte bara på dig.

"Touch me" när du vill. Just du Recber, du med de gudomliga händerna. Brassarna försökte smeka in bollen, försökte panga in bollen, försökte lura in bollen. Du stod emot en kanonad av försök och fick till sist se dig besegrad. Men det krävdes en domartavla för att slutligen sänka dig, och det ska du både vara frustrerad och stolt över.

"We are the champions", som det nu ser ut ja. Men bollen är rund, Italien. Den är lika rund som ni ibland är fyrkantigt defensiva. Friskt vågat - hälften vunnet, är kanske en melodi ni måste våga sjunga när ni möter mer kvalificerat motstånd än Ecuador.

"A whiter shade of pale". Så blekt var det, Kroatien. Vad hände med det hungriga gäng vargar som ylade sig till ett VM-brons för fyra år sen? När, var och hur blev ni mätta? Fotboll är förvisso likt schack, men att stillastående bara grunna över nästa drag stjälper ingen kung. Våga ta in bönderna och löparna från avbytarbänk, och låt Balaban visa varför han tog er till VM.

"Im not giving in" och det gör inte ni heller. Varken på planen eller på läktaren. Där sitter ni, iklädda tröjor och målade i färger som tillhör länder ni aldrig hört talas om. Nere på plan är ni som bålgetingar. Surrar outtröttligt runt, runt och skapar oreda i motståndarnas bo. Springer maratondistanser och har en järnvilja som kan räcka längre än jag trott. När jag tidigare var tveksam över att just ni - Sydkorea och Japan - skulle få arrangera VM, känner jag idag istället förbluffande glädje. Över hur mycket ni kan, men mest över hur mycket ni vill.

Fem dagar är gångna, spelet har bara börjat.

Av Lena Vikberg 05 jun 2002 09:51