Den nazistiska terrorismen

Sovjetstatens terrorism är välkänd i Sverige och världen och behöver inte närmare behandlas i denna artikel. Motsvarande terrorism i Hitlertyskland började enligt min mening på riktigt först 1941 när kriget mot Sovjetunionen tog sin början. Efter maktövertagandet tvingades nazistregimen att föra en försiktig ekonomisk politik, dels därför att ett hårdhänt ingripande mot den judiska befolkningen skulle kunna skapa kaos i ekonomin och dels för att man var rädd för omvärldens reaktion.

Den första perioden av nazistiskt styre mellan 1933 och 1939 var förföljelsen av motståndarna av en relativt ringa omfattning och riktade sig i första hand mot kommunisterna av vilka cirka 10 000 sattes i koncentrationsläger omedelbart efter maktövertagandet. Åtskilliga av dessa satt 12 år i dessa läger, det vill säga fram till krigsslutet.

Pastor Martin Niemöllers efterkrigsbekännelse beskriver hur olika grupper drabbades av det nazistiska maktövertagandet. Han skriver sålunda:

"Först gav de sig på kommunisterna, men jag var inte kommunist - så jag gjorde ingenting. Sedan gav de sig på socialdemokraterna, men jag var inte socialdemokrat - så jag gjorde ingenting. Sedan kom fackföreningsledarnas tur, men jag var inte fackföreningsledare - så jag gjorde ingenting. Sedan gav de sig på judarna, men jag var inte jude - så jag gjorde mycket lite. När de sedan gav sig på mig, fanns det ingen kvar som kunde stå upp för mig."

Om perioden mellan krigsutbrottet och anfallet på Sovjetunionen 1941 kan man säga att nazisterna följde de regler som gällde för krig under första världskriget. Paul Johson skriver i sin bok Moderna tider att Hitler den 30 mars 1941 sade att "kriget mot Frankrike hade varit ett konventionellt krig. Detsamma gällde hela kriget i väst. Det var militärt till sin karaktär. Reglerna gällde."

Nonaggressionspakten mellan den nationalistiska, antisemitiska och antikommunistiska regimen i Tyskland och den av nazisterna benämnda judisk-bolsjevistiska regimen i Sovjet var bara ett resonemangsparti och kunde inte upprätthållas någon längre tid. Pakten medförde dock att mord på judar under denna tid liksom på 1930-talet var undantag och den av nazisterna förordade utvandringen regel, detta enligt Kurt Zentners bok "Illustrierte Geschichte des Dritten Reiches" S.518. Den man som i första hand förknippas med förintelsen av judarna, Eichmann, organiserade vid denna tid utvandringen av judarna.

Efter det nazistiska maktövertagandet skedde en stor utvandring av tyska judar. Det var i första hand de unga judarna som utvandrade och enligt Saul Friedländers bok "Förföljelsens år" 1933-39 höll den judiska befolkningen "snabbt på att bli en skara äldre människor."

Man kan fråga sig vart de tyska judarna utvandrade? Enligt Moshe Menuhins bok "The decadence of judaism in our time" fanns det i Palestina år 1931 174 616 judar. År 1932 invandrade 9 000 tyska judar till Palestina, 1933 30 000, 1934 40 000 och 1935 61 000. År 1939 hade den judiska befolkningen i Palestina stigit till 445 457 medan den arabiska befolkningen bestod av mer än en miljon människor.

Om nazisterna hade vunnit kriget skulle pricipen om människors lika värde helt ha övergivits. Då hade Hitler kunnat börja omsätta de ideer som han hade framfört i sin bok "Mein Kampf" och skapa "lebensraum" för Tyskland och den ariska rasen. Enligt Paul Johnson gällde det att utplåna "bolshevismen och dess judiska vattenhål, förvärva mark för tyska kolonier, hålla de slaviska massorna instängda i fyra rikskommissariat det baltiska, Ukraina, det moskovitiska och Kaukasus och skapa ett självförsörjande ekonomiskt system, som inte kunde påverkas av en eventuell blokad från Storbritanniens och Förenta Staternas sida. Hitlers yttersta strävan var att skapa ett tyskt Volk på 250 miljoner. Han sade sig ämna förflytta 100 miljoner tyskar till de stora slätterna väster om Ural."

Den 6 juni 1941 utfärdade Hitler den så kallade komisarieordern. Enligt denna skulle judar, sovjetiska tjänstemän, partisaner och sabotörer avlivas genast med ett skott. I praktiken tillfångatog specialtrupper samtliga med högre utbildning och i ledande befattning i områden som ockuperades av tyskarna och började att avliva dem i stort antal. Enligt boken "Moderna tider" "sköts 1941 500 000 europeiska ryska judar och kanske lika många ryssar. Hitler hade i december 1941 omkring 8 700 000 judar under sitt välde.Av dessa hade han låtit mörda minst 5 800 000 när 1945 gick in."

Man kan fråga sig vad man kunde ha gjort för att rädda judiska liv? Om detta skriver Paul Johnson i Moderna tider följande:

"I augusti 1943 stod det klart och uppgavs offentligt att 1 702 500 judar redan hade utrotats. Den 1 november varnade Roosevelt, Stalin och Churchill gemensamt de tyska ledarna och hotade att de skulle ställas inför rätta för förbrytelserna. Den 24 mars 1944 utfärdade Roosevelt ännu en offentlig varning. Men det var allt. Fastän Amerika hade utrymme och mat ville man inte ge asyl. Endast Churchill krävde ett ingripande till varje pris."

Vid Wannseekonferensen den 20 januari 1941 beslutades att cirka 11 miljoner judar skulle förintas. Om Paul Johnsons uppgifter om antalet mördade judar stämmer betyder detta att Hitlertyskland ännu inte hade erövrat områden som beboddes av 2, 3 miljoner judar. Mellan 22 juni och 31 december 1941 sköts en halv miljon ryska judar. Nästan tre miljoner judar som befann sig på ockuperat tyskt område undgick att förintas.

Mellan den 1 januari 1942 och den 1 augusti 1943 mördades 1, 2 miljoner och därefter fram till den 1 januari 1945 ytterligare 4 miljoner. Detta betyder att 4 miljoner mördades under ett och ett halvt år.

Under sommaren 1943 förlorade Tyskland pansarslaget vid Kursk som definitivt avgjorde krigets utgång. Det var enligt min mening det snabbt annalkande nederlaget i kriget som påskyndade förintelsen av de judar som befann sig på ockuperat tyskt område. Man kan undra om nazisternas beslutsamhet att förinta alla judar under tysk kontroll berodde på att Hitler hade för vana att inte underteckna några dokument. Detta gjorde tjänstemännen osäkra på vad Hitler önskade få genomfört. Och det medförde att dessa tjänstemän studerade "Mein Kampf" och vad Hitler hade yttrat i sina tal. Den 30 januari 1939, som var den sjätte årsdagen av makttillträdet, sade han följande:

"Om det internationella judiska kapitalet åter igen skulle lyckas att dra in nationen i ett världskrig kommer resultatet att bli att den judiska rasen kommer att förintas i hela Europa."

Kanske var detta tal huvudorsaken till den judiska tragedien.

Av ovanstående redogörelse av terrorn i Hitlertyskland framgår att den relativt milda terrorn fram till kriget mot Sovjetunionen avlöstes av ett exempellöst terrorvälde som efter slaget vid Kursk nådde sitt crescendo i och med mördandet av fyra miljoner judar under nazisternas två sista år vid makten.

Av Yngve Karlsson 03 jun 2002 14:29