Principerna före barnen! del 1 av 3

För 60 år sedan formulerade socialdemokraterna sin skolpolitik som lever i allra högsta grad idag - att skolan skall ta över uppfostran från föräldrarna och framför allt inrikta sig på de sociala kvalitéerna som den "moderna" människan i det industriella samhället behöver.

Det viktigaste av dessa var då - och är än idag - att barnen lär sig att samarbeta; arbeta i grupp. Paret Myrdal föraktade skolans kunskap och ansåg att allehanda kandidater och andra akademiker skulle ut ur skolan och ge plats för proffsiga pedagoger som ska hantera våra barn. Konkurrens emellan barnen blev bannlyst precis på samma sätt som mätning av resultaten.

En akademiker som Östros borde även förstå att skolan som byggdes upp i välfärdsstaten Sverige var en skola för det dåtida samhället. Paret Myrdal var inte olika sina dåtida utan trodde på olika åtgärder som skulle leda till att utveckla "det goda svenska folkmaterialet" som det hette. Det moderna industriella samhället krävde nya moderna människor som framförallt skulle vara skurna från sina rötter och familjer för att vara rörliga och tillgängliga. Därför skulle småbarn in på dagis redan som ettåringar. Alva misstrodde mödrar och moderskap starkt.

Alva och Gunnar ville inte att familjens far skulle välja vilken utbildning barnen skall få. Därför skulle skolan ta över detta ansvar. Men idag kan Thomas Östros inte välja sina barns yrkesinriktningar av den enkla anledningen att dessa kanske är inte ens är uppfunna ännu. Vi lever i ett postvälfärdssamhälle och behöver en skola som kan förbereda för en framtid som ingen vet något om.

Det är inte bara Sverige som lever i denna ovisshet. Men det är bara i Sverige som man låtsas leva som om inte internationaliseringen hade hänt. Man experimenterar med betyg och system som om inte framtiden eller omvärlden fanns. Jag har själv som före detta gymnasielärare haft kurser där elever från två olika årskurser hade två olika betygssystem och därmed blev vissa bedömda med trestegsbetyg medan andra på samma kurs med femstegssystem! Än idag diskuterar socialdemokraterna betygsfrågan som om det handlade om tyranni över barnen.

Betyg är kommunikation. När jag deltog i ett europeiskt lärarutbyte och fick besöka belgiska skolor imponerades jag över att i skolavslutning fick föräldrarna komma på kvällen och klaga på betygen. Och då skulle lärare ha allt som eleven gjort under året och kunna visa upp det och argumentera för det satta betyget. Naturligtvis var betygskriterierna klara sedan början av terminen, så att både elever och deras föräldrar visste vad som krävdes av barnen i skolan. Detta kräver ett visst mått av planering och organisationsförmåga av lärare och skolan. Dagens svenska skola och lärare som "kör projekt" slipper ju detta. Vidare kan man ju inte planera för hela skolåret när skolan är mitt i lärarbrist eller vikariesväng. Det som saknas är längre framförhållning.

Denna osäkerhet om vad som skall komma nästa månad eller termin - eller ens veta vem som är lärare om man nu har en eller blir det lärarlöst? skapar oro, osäkerhet och stress. De svenska barnen är stressade enligt otaliga studier, men det kan ju knappast vara betygshetsen eller läxpressen som är orsaken till detta, eftersom i en utländsk jämförelse är den svenska skolan lätt. Abituriat avskaffades redan på 60-talet och de få nationella prov som finns idag är lekskola jämfört med studentskrivningar i de flesta andra EU-länderna. Ändå är de svenska barnen utbrända.

Socialdemokrater tar till det gamla vanliga och menar att genom att avskaffa kraven på barnen så kommer man till rätta med detta problem. Lägre ribba - eller till och med ingen ribba alls - är deras svar på skolans problem. Men detta synsätt visar hur mekaniskt man ser på barnen utan att förstå de inre subjektiva processerna som inlärning och uppväxten handlar om.

Det är just ovetskapen om vad som förväntas av en, kombinerad med att aldrig få känna den stora upptäckarlyckan som man fylls av när man har kämpat att ta sig över ribban och lyckas, som är orsaken till ledan. Alla som har upplevt känslan av att helt plötsligt förstå, lära sig, klara sig - när man inte trodde det - vet vilken morot för utveckling och vidare studier den ger. Det är en av de djupaste mänskliga lyckostunderna och helt individuellt för var och en.

Den skola som behövs idag har en karta över skogen och lärare som lär barnen att använda kompass samt orientera sig enligt kartan. Den skola som socialdemokratin vill ha släpper barnen ut till skogen själva och säger att de skall själva hitta vägen medan lärare tittar på. När barnen frågar vart de skall ta sig får de svaret "det får ni själva bestämma." Denna jämförelse är inte så långt borta från verkligheten om ni nu ersätter "skogen" med "Internet"...

Pedagogik är grekiska och betyder ursprungligen att "leda barnen". Låt oss fundera en liten stund på detta begrepp. Det handlar alltså om att någon går före, och denne vet vart man skall. Barnen följer. Enligt socialdemokratin är detta fult. Däremot en robot som lär barnen att skolan är viktigare än hemmet och att man skall göra saker i grupp är en idealisk lärare enligt socialdemokratin. Men vi i folkpartiet tror på människan. Vi vet att lärare är subjektiva precis som alla andra och det är inget fel med det om man är det tydligt - inte smygpåverkan. En lärare skall även få tycka och berätta vem man röstar på eller om man tror på Gud. Jag har märkt att de egna äkta erfarenheterna är det bästa sättet att säga något till ungdomar, då får man deras odelad uppmärksamhet och respekt. Ungdomar vill ha äkta och verkliga vuxna som faktiskt vågar leda dem. Därför söker sig många till extremrörelser. De lyssnar hellre till en militant vegan eller en nazistledare som verkligen står för något än en feg lärare som alltid talar i "man-passiv".

Ett annat problem som skolan har idag är att den lever i sin egen värld. Skolan har effektivt lyckats reducera föräldrar till bullbakande ja-sägare - eller i vissa fall orsaken till problemen - och har därmed kunnat hålla på med sin indoktrinering om att alla är snälla i världen och att man får inte försvara sig utan samhället gör det för oss.

Föräldrar som inte vill ställa upp som hjälpreda på skolfester eller baka till lärarrummets fikastunder betraktas som suspekta. Den mamma som vågar ge sig på pedagogiken blir direkt obekväm. Hela "föräldrasamarbetet" är bara en illusion, all kommunikation sker på skolans villkor. Det är vidare inte ovanligt att lärare själva avgör huruvida de anmäler misshandel, trakasserier eller skadegörelse, eller att de straffar en hel klass för vad en elev har gjort. Trots att de har gått en akademisk utbildning har de inte förstått att samhällets lagar gäller även i skolan, något som skulle vara oerhört på någon annan arbetsplats. Varje skola skulle behöva en omvärldsanalytiker och koordinator, som ser till att skolan och verkligheten utanför blir synkroniserade.

Att skolan bygger på en tanke om att producera och uppfostra ideala svenska människor innebär att den svenska skolan har haft enorma problem att hantera utländska barn. Assimilationen genom att "göra dem svenska" har blivit den ideologiska och praktiska vägen. På detta sättet har man lyckats nästan utrota till exempel det talade finska språket bland andra generationsinvandrare.

Att inte se invandrarbarnen och andra modersmål som en del av skolan har lett till att invandrarundervisningen har separerats som en blindtarm från resten av skolan genom egna rektorsområden och koordinationer. De svenska klasslärare har ofta varit öppet fientliga till verksamheten och bland annat mina barn har fått lov av sina klasslärare att skolka från modersmålstimmar utan min kännedom. Tänk om de hade skolkat från matte istället... vad hade lärare sagt då...?

Kommuner försöker genom att inte ha anmälningslistor eller genom att förhala dessa, minska efterfrågan av dessa ämnen. Modersmål betraktas inte som ett skolämne trots att det är det och modersmålslärare kan få fem skolor att besöka under en arbetsdag utan att ens ha egna lokaler. Socialdemokrater skall tala tyst om integration av invandrare så länge de inte får ordning på rektorer och kommuner som öppet motverkar landets lagar.

Fortsättning i del 2

källor:
Ekot SR 1.6. 2002
"Östros stjäl motsidans repliker" DN 21.4.02
Myrdal: "Kris i befolkningsfrågan" 1934
Skolverket och skollagarna

Av Johanna Parikka Altenstedt 01 jun 2002 14:53