Gnostiska Ängla-Förbundet 1

Dagen då Gud andades över jorden och lät den bringa fram ett myller av levande varelser var det fest i himlen. Man firade att Livet, som himlen hittills varit ensam om nu hade smittat av sig på det skapade. Det fulla avtrycket, då Gud satte sin egen stämpel på det slags liv han kallade kronan på verket, skulle ännu dröja. Men bara det faktum att jorden idag blivit hem åt något annat än det tomma icke-varat var fullt tillräckligt för att de flesta änglar skulle flyga omkring med ett fånigt leende på de saliga läpparna.

Själva idén med varelser som hade kroppar var något helt nytt och främmande för änglarna. De var visserligen vana vid att se varandra i full rörelse; att andar levde och rörde sig i takt med tanken var ju inget nytt. Men att materia nu plötsligt agerade på ett liknande, om än oändligt mycket omständligare sätt, övergick till och med ärkeänglarnas förstånd. Guds trollkonster kände tydligen inga gränser. Hela det här skapelseprojektet som pågick hade varit alldeles hänförande, men hittills var det ingen i änglahären som riktigt begripit vad det skulle vara bra för.

På festen för Livet var det ändå ingen som diskuterade nyttan med alltsammans. Glädjen var sig själv nog men räckte och blev över åt alla. Alla var dock inte lika intresserade av glädje. Det knappa hundratal änglar som utgjorde det Gnostiska Ängla-Förbundet GÄF hade bestämt sig för att bojkotta festen i protest mot Guds allt mer oandliga verksamhet. Jorden, havet och växtligheten kunde man med lite god vilja låta passera som sublima konstverk att njuta och inspireras av, men de här motbjudande varelserna som kallades djur kunde bara tolkas som en ren provokation.

GÄF hade närmast förintats som organisation när så gott som alla medlemmar dragits med i förre presidenten Satans uppror mot Gud och slutligen kastats ut från himlen. De kvarvarande medlemmarna hade sympatiserat med upproret men själva inte vågat delta. Efter fallet hade de legat lågt tills tiden var mogen att åter blåsa liv i GÄF. För att distansera sig till förbundets skambefläckade historia och samtidigt locka nya medlemmar med en nedtonad profil talade man nu om neo-gnosticism. Man sade sig fortfarande värna om den rena andligheten, men erkände materien som en ofrånkomlig verklighet som ägde ett visst berättigande så länge den inte blandades samman med den andliga, och mycket verkligare, verkligheten.

Officiellt tog man också avstånd från Satans uppror men vidhöll att hans kritik mot Gud varit befogad, det var bara hans metoder som kunde anses förkastliga. Nu förespråkade GÄF information och opinionsbildning och hoppades på den vägen kunna påverka Gud i rätt riktning, hittills utan någon större framgång. Men ge upp var det inte tal om. Att GÄF trots allt tilläts fortsätta med sin verksamhet togs av vissa till intäkt för att Gud kanske var beredd att föra en dialog. Det var hög tid för förändring i den himmelska politiken.

Av Mattias Agnesund 30 maj 2002 09:36