"Du vill inte fatta!"

Citat från kommentar till en av mina artiklar: "Det känns som jag stångar pannan blodig, för Lundahl lyssnar/vill inte förstå vad jag säger."

Jag känner igen känslan. I över tre år har jag debatterat på olika forum på nätet UseNet, privata mailing-listor, Passagen, Sourze. Och då och då kommer just den här känslan. Hur man än lägger fram sina argument står motståndarsida på sig som en stenmur. Än värre är när ens argument förvrids till oigenkännlighet och kastas tillbaks så hela ens debatt-tid tas upp med att försöka förklara vad man egentligen sade. Detta har lärt mig några oerhört viktiga läxor vad gäller att debattera i artikelform.

1 Utstucken haka är en måltavla. Skriver man en artikel i ett hett debattämne och väljer sida så har man utlyst jaktsäsong på sig själv. Man kan inte debattera och samtidigt förvänta sig att alla kommer att svara positivt. Några kommer att gå till häftigt motangrepp. Om man är känslig för kritik skall man tänka sig för en och två gånger innan man debatterar.

2 Var tydlig i argumenteringen. Skriv argument som inte kan missförstås. Detta är egentligen omöjligt om man inte ska lägga sig på en fullständig dagisnivå med artiklar som alltid snuddar 10 000-ords gränsen. Folk tenderar dessutom att bli irriterade på sådant. Att hitta balansen är svårt. Räkna med att du inte alltid kommer att lyckas utan var beredd på att dina argument kan/kommer att missförstås. Leta upp svagheterna i förväg.

3 Du kan inte vinna. I denna kommunikationsform kan du aldrig tränga in någon i ett debattmässigt hörn. Hur överlägsna du än tycker att dina argument är så kan dina debattmotståndare alltid slingra sig ur. Att tro att en debatt är en tävling som kan vinnas är fatalt. Då kommer man verkligen att stånga sig blodig eller springa sig utmattad. Debattera inte för att vinna utan för att göra dig hörd.

---

Om rubriken... jag har som sagt flera gånger fått det där slängt mot mig. Jag har också flera gånger tänkt och sagt det själv. Om detta finns ett par saker att säga:

För det första är det helt sant... ibland. Ibland vill debattmotståndarna verkligen inte höra. Ibland vill man själv inte höra. Så kan verkligen vara fallet. Detta måste man ha viss förståelse för. Människors övertygelser måste man visa respekt för. Man måste inse att man kan faktiskt inte begära av en människa att denne skall ta sina övertygelser, som förmodligen växt fram lång tid, och bara förkasta dem till förmån för ens egen ståndpunkt. Att förändra vad en människa tänker och tycker tar LÅNG tid. Och ibland går det inte att ändra. Det är bara att acceptera och istället begränsa skadorna på annat sätt.

För det andra är det inte alls sant... ibland. Ibland är det så att man faktiskt HAR lyssnat, analyserat och förstått vad det är meningsmotståndaren säger och menar. Ibland är det så att man har kollat på den andra sidans argument... och ÄNDÅ kommit fram till att ens egna argument väger tyngre. Då är det helt enkelt tough shit för motståndarna. Då får de fatta att de har inte lyckats komma med tillräckligt tunga argument för att jag objektivt ska kunna byta ståndpunkt.

Precis som att en del har svårt att byta ståndpunkt så har en del debattörer svårt att förstå att man kan tycka på annat sätt än dem själva. Det är speciellt då som denna ökända kommentar brukar komma. Men det finns ALLTID i 99.9 procent av fallen minst två sidor. Man måste inse att det är fullt möjligt för andra att tycka annorlunda. Man sitter själv inte inne med Den Allenarådande Sanningentm.

--

Så... nästa gång du som debattör känner ditt kokande blod rinna från din sönderstångande panna... när du känner att du inte har ork/kraft att fortsätta längre... sätt stopp. Sluta. Avbryt. Ta ett steg tillbaks.

Kom överens med din meningsmoståndare att ni inte kommer överens. Lämna det så. Inget tjurigt "Äh, du vill inte fatta!" därför att det är kass stil. Visa ömsesidig respekt för att den andre har sina egna åsikter och att du faktiskt inte kan ändra på dem... åtminstone inte just nu.

Det kommer att svida lite för din egen prestige. Men efter ett par gånger känns det inte längre. Jag lovar att efter ett tag mår man väldigt mycket bättre jämfört mot att fortsätta tjafsa.

Och dessutom, det kanske viktigaste av allt... fråga dig själv: Är det värt magsår, gråt, ilska och en förstörd dag? Har vi inte viktigare saker att koncentrera oss på än att bråka med en annan Sourze-skribent? Fråga dig själv: Är det värt det?

Av Michael Karnerfors 30 maj 2002 13:56