Frysfeber - del 6

Detta har hänt:
På K-livs i Solvik har man hittat en av de anställda mördad i stora frysen. Efter presskonferensen söker lodisen Mackan upp kriminalinspektör Thorvald Olsson och vill lämna uppgifter om mordnatten. Han befann sig utanför affären vid tiden för mordet och såg en parkerad Mercedes 320 Cabroilet. Bilregistret skickar en lista med möjliga bilar och då visar det sig att Ove Leandersson äger en sådan. Registreringsnumret stämmer bra överens med Mackans iakttagelser.

Thorvald och Bengt gick ut på balkongen utanför trapphuset. De stod tysta några minuter och tänkte igenom vad de hade fått veta.
- Synd att han inte ringde oss redan då, sa Thorvald. Tänk om hon fortfarande levde!
- En gammal kåkfarare som han går nog bara till polisen om han är helt säker på att inte själv bli anklagad för något. Kanske har tjuvar ett slags hederskodex att inte störa varandra under arbetet. Förmodligen började hans samvete spöka när han vaknade upp och hörde om händelsen på TV:n.
- Vi får inte glömma meddela Narkotika att de ska undersöka vilka affärer som sker vid sidan om på den där Statoil-macken. Han tänkte nog inte på att han försa sig.
- Hur ska vi göra med Ove, undrade Bengt och försökte kväva en gäspning.
- Det vi har räcker förmodligen till en anhållan i morgon bitti.
När de kom in stötte de ihop med Mats Lundvall som såg trött ut. Han hade suttit med förhörsutskrifterna hela kvällen. De informerade honom om genombrottet i utredningen.
- Så det var butikschefen, sa Mats intresserat. Men en alkoholists ord, håller det i rätten?
- Vi får se vad åklagaren säger, sa Thorvald. Se till att vara här senast klockan sju, gärna tidigare.
- Då ses vi imorgon, mumlade Mats.

Mackan satt i förhörsrummet och började bli orolig. Han var inte inblandad, men man visste aldrig vad snuten kunde hitta på. Spänt såg han dörren öppnas och polismännen kom in.
- Du har tagit för dig av smörgåsarna jag beställde, började Thorvald muntert och tog en ostfralla.
Bengt hällde upp varsin kopp kaffe till dem och såg frågande på Mackan. Han skakade på huvudet och mumlade något om problem med att sova på grund av koffeinet.
- Jag undrar varför du inte ringde polisen direkt, sa Bengt.
- Äh, jag skulle hem med ölen till polarna. De hade blivit väldigt snea på mig om jag inte kom. Dessutom var brudarna på väg och det ville jag ju inte missa, förklarade Mackan, osäker på vart Bengt ville komma.
- Men det hade räckt att ringa anonymt, du kunde åkt hem ändå.
- Jag kunde väl inte vet att det var en död brud de kom bärande på! Det första jag lärde mig på kåken var att sköta mig själv och strunta i vad andra gjorde och det har funkat bra för mig.
Han skruvade på sig. Förstod de inte vad som stod på spel om det kom ut att han hade skvallrat? Men eftersom det handlade om mord hade han struntat i det och bestämt sig för att berätta vad han hade sett.
- När jag fick höra om mordet på K-livs förstod jag att jag nog måste tumma lite på den regeln. Här kommer jag som en laglydig medborgare och försöker hjälpa er att hitta den som har mördat henne och då blir jag påhoppad av er! Vill ni ha någon hjälp eller, undrade Mackan argt.
- Lugn. Vi anklagar inte dig för något och vi är väldigt tacksamma för att du tog mod till dig och kom hit för att hjälpa oss, trots att det kan leda till tråkigheter för dig senare. Vi behandlar självklart dina uppgifter med diskretion, kanske behöver du inte ens komma till domstolen och vittna, sa Thorvald snabbt.
Det var inte riktigt sant. Eftersom de behövde använda Mackans uppgifter om bilen, hamnade hans namn automatiskt i utredningsmaterialet.
- Såg du mannen som öppnade bakdörren, frågade Bengt.
- Nej, han var helt dold av dörren. Men jag hörde hans röst, det var inte vår dialekt, den var speciell på något vis. Jag skulle nog känna igen rösten om jag hörde den igen, det är jag ganska säker på.
- Vad sa han?
- Skynda på din idiot, vill du bli upptäckt, eller? tror jag att det var. Det lät som han var stressad. Det är ju aldrig lätt i vår bransch, rätt vad det är händer något oförutsett, tillade Mackan, obekymrad över att det var poliser han pratade med.
- Har du kommit på fler detaljer om mannen som bar på flickan, frågade Thorvald.
- Nej. Jag har suttit och funderat på om bruden levde eller ej, men jag trodde ju att hon var däckad. Jag ville inte störa dem. Fast nu ångrar jag att jag inte gjorde det, sa Mackan och såg uppriktigt ledsen ut.
- Vi har inte fått något svar på när hon dog ännu, men jag tycker inte att du ska gå runt och anklaga dig själv.
Det gällde att hålla Mackan på gott humör så att han ville komma tillbaka fler gånger om det skulle behövas.
- En sista fråga bara. Har du möjligtvis ett taxikvitto från hemresan också?
- Nej, det var en kompis till mig som körde taxin, han brukar köra mig inom stan för femtiolappen, sedan tar han de pengarna till fikan. Men han heter Kalle Johansson om ni vill prata med honom.
- Ja, då får vi tacka för hjälpen, sa Bengt och antecknade taxichaufförens namn. Kommer du på fler detaljer så var snäll och ring oss. Vi är verkligen tacksamma för ditt samarbete!
- Öh, ja, det var bara kul att kunna hjälpa till, svarade Mackan osäkert och undrade om det verkligen var okej att gå. När ingen av dem sa något mer, reste han sig upp och lämnade rummet.
De satte igång med förberedelserna inför morgondagen. Åklagaren skulle vara tillgänglig på hemtelefonen från klockan 06.00. Därför skissade de upp en lämplig plan över hur arresteringen skulle genomföras, lämpligast var att besöka Leanderssons hem tidigt på morgonen innan han hade hunnit ge sig iväg. Den okände mannen med den annorlunda dialekten fanns någonstans i skuggorna och ju förr de kunde skilja på Ove och hans medbrottsling, desto lättare skulle det bli att få Ove att erkänna.

Mats väntade på att hans syster skulle svara. Han satt i bilen utanför hennes lägenhet och tummade på ett stort kuvert. Det var hans livförsäkring. När han började samla ihop materialet kände han sig paranoid, men nu var det en lättnad att han hade varit förutseende. Kanske skulle det inte hjälpa honom, men hans kollegors arbete skulle bli lättare.
- Cecilia Lundvall, svarade hon skrämt.
- Det är bara jag, förklarade Mats och insåg att hon hade hört om mordet på TV. Jag ville bara kolla att allt är bra med dig.
- Jag vet inte, jag hörde om Frysmördaren, svarade hon ängsligt.
- Jag tänkte nästan det. Du, jag sitter i bilen. Vill du att jag ska komma in en stund?
- Ja, gör det. Vill du ha lite fika?
- Nej tack, jag har druckit min ranson av kaffe idag.
En man som var på väg ut höll upp portdörren åt honom. De flesta visste vem han var, Cecilia hade bott här i många år nu. Han knackade deras speciella kod och genast öppnades dörren. Hon kastade sig i hans famn när han kom in.
- Mordet har inte med dig att göra, det vet du, Cecilia, började han.
- Jag vet, men varje gång en ung kvinna blir sexmördad blir jag automatiskt rädd för att det ska hända mig.
- Sexmördad? Har de sagt det på TV, frågade han och svor när hon nickade. Vi har än så länge inga indikationer på att det är ett sexmord, det är säkert.
- Jag tror dig, sa hon tyst och log svagt.
- Vi kommer hitta mördaren, och sedan behöver ingen vara orolig längre, sa han uppmuntrande.
Han räckte henne kuvertet.
- Förresten, om det skulle hända mig något, vill jag att du ger kriminalinspektör Thorvald Olsson det här brevet.
- Vad ska hända dig, frågade hon förskräckt och tog motvilligt emot det bruna kuvertet.
- Ingenting, hoppas jag. Men om jag hamnar på sjukhus eller blir sjuk på annat sätt kan det vara bra om Thorvald får min lista på vilka tjallare jag har kontakt med och andra viktiga saker som bara jag vet om. Du får inte öppna brevet, det är hemliga saker.
Han såg hur hon kämpade mot sin rädsla och den spännande tanken att vara en del av något så viktigt som information till polisen.
- Självklart kan jag se till att han får det, svarade hon till sist. Men du måste lova mig att du är försiktig!
- Det är jag varje dag, sa han och skrattade. Nu är det dags för dig att gå och lägga dig så att jag kan åka hem och göra detsamma. Jag har en lång dag bakom mig och en ännu längre framför mig.

Lotta kröp ner i sängen bredvid Patrik. Han vaknade till när vattensängen rörde på sig och kisade mot ljuset som letade sig in genom den halvöppna dörren.
- Jag var tvungen att låta taklampan vara tänd och ha vår dörr öppen, annars hade hon aldrig somnat.
- Hur gick det, mumlade han.
- Det är något mer hon vill berätta om Astrid inne i frysen, men hon vågar inte. Jag vet inte alls vad det gäller.
- Tack för hjälpen, älskling, sa han och sträckte ut en hand mot henne.
- Är du säker på att det inte är någon fara att du jobbar, frågade hon ängsligt.
Det kom inget svar, han hade redan somnat om. En timme senare låg hon fortfarande och lyssnade på hans tunga andetag.

Fortsättning följer.

Av Sanna Parkell 29 maj 2002 09:32