Arbetsro i arresten

Hösten 1919 fick Vilhelm Moberg sin första bygdeberättelse publicerad. Moberg hade skrivit i tidningen Nya Växjöbladet om Grälemåla by. Två bönder kände igen sig och tog illa upp. De skrev att "en dålig höna smutsar i sin egen bale" och hoppades att Moberg skulle bättra sig. Moberg gav ett skriftligt svar att han inte kunde ge några löften om ånger och ännu mindre om bot och bättring.

Här fick vi en liten glimt ur Mobergs långa meritlista i uppseendeväckande bråk. Moberg figurerar i Ulf Nilssons bok "Bråkmakarna", och för att platsa i den måste man ha gjort skäl för namnet. Moberg har även varit i tvist med elverket, som förvägrades att dra ledningar över hans ägor. Det var individens integritet och själva principen som var viktig. Elverket var efter en lång strid tvunget att vika för Mobergs krav.

Författarens första tryckta bok åtog sig Nya Växjöbladet att göra. Boken hette "I vapenrock och linnebyxor" och var skriven i arresten under det militära. Moberg har i efterhand sagt att: "Under hela mitt långa författarliv har jag aldrig fått en så fullkomlig arbetsro som den jag åtnjöt i arresten vid Kronobergs regemente". För boken fick författaren kvittera ut "500 riksdaler på ett bräde". Ett stort honorar jämfört med beväringslönen som var 50 öre om dagen.

I boken "I vapenrock och linnebyxor" kan man läsa om författarens värnplikt. Moberg hann inte mer än rycka in i det militära innan han blev utskälld av sin furir för att inte ha framfört sin begäran om ledighet för naturbehov enligt reglementets föreskrifter. Furiren läxade upp honom genom att kommendera honom till att tio gånger ropa "567 17/18 Moberg anhåller om fem minuters permission för förrättande av naturbehov". Moberg fick en förnimmelse av att han undergick en fullständig idiotisering och för honom var disciplin "den känsla av obehag som en underordnad erfar i överordnads närvaro". Författarens ungdomsaktivitet som antimilitarist inspirerade honom till att skriva ännu en roman i samma ämne. 1944 publicerades "Soldat med brutet gevär".

Styrkt av framgången efter "I vapenrock och linnebyxor" tryckte Moberg på eget förlag tvåtusen exemplar av "Inom Baggemosa ägogränser". Den osäljbara upplagan upptog utrymme i Mobergs hem i elva år innan han lastade boklårarna på en roddbåt och vräkte ner böckerna i Råstasjön.

Försummat modersmål

Författarens skolgång omfattade två år och fyra månader. Moberg var besviken över att modersmålet var det mest försummade ämnet. Skolan var avsedd för barn till bönder och torpare och ur ren praktisk synvinkel kunde en bonde plöja sin åker utmärkt utan kunskaper i grammatik. Katekes och biblisk historia ägnades större delen av skoltiden till. Fadern i soldattorpet var mest bekymrad över att skolan fråntog honom en fullgod dräng. I skolan var disciplinen hård. På den tiden tog man av mössan när man hälsade på sin lärare. Kroppsaga var inte bara tillåtet utan även direkt påbjuden i den tidens skolreglemente.

1944 fick Moberg anställning på nystartade Expressen, han sa då att "jag har alltid känt behov av ett organ där man kan få klå upp fähundar". Han var hårt engagerad i 50-talets stora rättskandaler, till exempel angrep han kungahuset i den så kallade Haijby-affären. Dåtidens svenska orättvisor finns samlade i Mobergs bok "Det gamla riket" som kom ut 1953. Bokhandlarna hade utsatts för påtryckningar från "högre ort" och nekade till en början att sälja romanen men ändrade sig efter Mobergs hot om att de inte skulle få sälja hans andra verk heller.

Moberg ansåg att den långa förberedelsetid av refuseringar var nödvändig för att göra honom till den författare som han så småningom blev och jag avslutar med två av författarens egna självironiska/självkritiska citat: "Jag tror att jag är den person i Sveriges land, som är mest beläst i refuserade manuskript" och "Bokförläggarna gjorde mig en stor tjänst under de åtta år, då de var sysselsatta med att refusera mig, jag är dem tacksam härför".

Av Anki Lundberg 29 maj 2002 09:37