Naken

Du tog mig ifrån deras händer.
Förvandlade min rädsla för det vackra
till något att älska.
Du fick min kropp att leva igen.

Första gången.
Några gator ifrån.
Från natten som slet sönder mig.
Från det vidrigaste.

Du vet lika väl som jag
att jag inte stått här
om inte du funnits.

Du vet precis hur jag tänker.
Hur jag gömmer mig i mig själv.
Kryper ihop till den smutsiga.
Knyter mina händer.
Hur jag blundar och till slut
öppnar ögonen mot dina.
Då du säger orden
som ger mig tillbaka mina andetag.

Du lärde mig mycket.
Men vi hann inte hela vägen.

Tid har passerat sedan dagen
du gav mig namnet.
Känslor har legat utanpå våra kroppar.
Men vi har alltid varit kvar.

Genom allting som varit.
Fanns bara du.
Även då du inte stod bredvid.
Bara du.

Kommer du ihåg när jag vaknade av mitt eget skratt?
Ur drömmen som fick dig att le?
Vet du hur mycket jag älskade dig den natten?

Jag ser på dig.
Det som är du.
I ditt ögonblick.
Dig rakt igenom.
Utan livet vi hade.
Bara dig.
Dina egenheter.
Rörelser.
Och jag vet dina ord
Innan du formar dem.

Du är så vacker.
Allt som du är.
Hur ditt ansikte lever.
Avtrycken från din kropp.
När du tänker.
Talar.
När du ser på mig med de ögonen.
Och du vet att jag vet.
Att ingenting kan skada mig.

Ett liv.
Det var aldrig skapat för oss två.
Det fanns aldrig någon framtid.

Jag älskade i tonerna du aldrig hörde.

Vi har aldrig varit här förut.
Det finns inga ritningar.
Inga mönster att gå efter.

Vi går fortfarande.
Fotspåren bakom oss suddas ut,
men konturerna finns i allting.
Står på ruta ett.
Men har redan passerat miljontals med dig.

Vi finns kvar.

En resa.
Ett möte.
Med det vackraste.
Jag trodde aldrig du fanns.
En morgon.
Nollsjunollsex.
Och jag visste.

Ett möte med mig själv.
Genom dina lysande.
Fingrar som visste.
Reste över min kropp.
Du mindes det du aldrig upplevt.

En värld av regn.
Öken som ocean.

Ett avsked.
Och inte förrän då förstod jag.
Jag vill aldrig uppleva fler avsked.
Inte med dig.
Nya möten.
Varje morgon.
Men aldrig avsked.
Inte med dig.

Stjärna av regn.
Jag är ditt uppdrag.

På varje bro.
Blir mitt namn ditt.
Varje gata vi lämnar bakom oss
Märker vi med en sanning
Lika klar som det som förenar oss.

Inte ett steg utan dig.
Inte ett ord utan att jag formar det till dig.
Inte en endaste natt blir till dag
Utan att jag känner hur du ser på mig.

Vaknar på nytt.
Varje gång jag öppnar ögonen.
Ser dina
vaknar.
Ur en dröm som är vår verklighet.

Ingenting utan dig.
Allting med dig.

Luften tar aldrig slut igen.

Jag ser med ögon som aldrig tidigare levt.
Jag ser det jag aldrig tidigare sett.
Jag ser dig.

Du får ett ansikte i sorg att spricka.
Ett leende som glömts bort.
Ett skratt utan avgrund.

När dina läppar gör avtryck mot mina.
Sakta släpper taget.
När jag smakar dig.
Letar mig fram över ditt ansikte
Med mina fingrar.
Då finns ingen gräns för min kärlek.

Och jag vet att du ser det.
I mina tysta ord.

När jag stryker bort ditt hår från ditt vackra.
Blundar.
Känner hur du ser.
Och jag ler.
Med slutna ögon.
Då stannar tiden.

Och när jag slår upp mina bruna
Mot de som älskar.
Själslig nakenhet.
Varje varje varje gång
Jag möter dig
Ger du mig
Någonting jag aldrig tidigare skådat.

Du gör mig vacker.
Du ger mig sömn.
Min kropp skriker efter dig.

Vi ritar vår kärlek med fötterna i sanden.
Konstverk.
Din stjärna i silver på min hand.
Din bokstav på mina fingrar.

Jag sjunger för dig.
Du har min röst.

Du har mina ögon.

Av Marja Örjefelt 24 maj 2002 13:31