En man som överger sitt barn är en löskokt manet

Nu sitter vi som krönikörer på samma nättidning och skall belysa det där med relationens elddop: graviditeten.

Lindas krönika ger sken av att hon sedan dess har utvecklat ytliga betraktelser på folks beteenden och kanaliserad bitterhet till en konstart. Jag tycker mig förstå att Skugge är allergisk mot psyksnack och analyser. "Bästa psykoterapin är att låta ungdomar få shoppa" fräser hon mellan spalterna i en annan krönika. Jo i helvete.

Men det som händer i relationen när hon är gravid och det där med sex är ju.... Helt djävla ointressant!

Hela vårt samhälle är fyllt med sex till den milda grad att man är så avtrubbad att man inte kan bli kåt längre. Vi är dessutom på väg att radera ut barndomen. Vuxna i 35-årsåldern klär sig som 15, käkar junkfood och argumenterar som sjuåringar. Barn däremot har tillgång till allt. Dom skall röka, göra sexdebut tidigt med rumpdunk och raffset samt daytrada på nätet.

Jag tror inte det är bra att radera ut barndomen. Tappar vi den tappar vi nyfikenheten, förmågan att leva i nuet och hela energin. Jag tror att vi behöver bejaka barndomen som vuxna med barnasinne snarare än att vara barnsliga och låta barn få vara barn. Samt att vi bör börja med att graviditet är på allvar.

Låt mig få spalta upp det här i ett par aspekter:

SEX
Vad fan är problemet?
Är ni sugna så ha sex. Är ni det inte så ha det inte.

När min tjej var gravid i början så hade vi ett fantastiskt sexliv men i takt med att magen och insikten växte så avtog det. Jag förstod vad jag hade ställt till med och att det var ett liv där inne. Men om någon tror att sex och graviditet är "det ena eller det andra" så kan ni boka bord på Cliff Barnes med Lars-Tommy.

KÄRLEK

Kärleken är viktig. Vi i väst ha påbörjat en vandring bort från kärleken. Vi vill dock, som otåliga små barn ha alla dess frukter: Sex, respekt, värme, gemenskap, lycka, närhet och livslust. Detta korrelerar mot den försvinnande barndomen och ett samhälle som går i 128 mb/s 24-7 där vi tvingas tänka så mycket så vi till sist slutar känna. Skall vi bryta detta behöver framförallt fler män än Di Leva och Deepak Chopra bejaka kärleken och då vuxen kärlek. Ett bra sätt för alla par som skall skaffa barn är att utforska om ni kan skilja på ert "stora" och "lilla" jag.

Att skilja på vadå saffablur?

Jo om ni helt enkelt pratar och uppträder er mycket som barn oavsett om ni ligger och gullar eller bråkar. Om ni kan förstå att i en relation så är det lätt att söka det man saknade som barn i en partner. Om ni då skall bli föräldrar så undvik för i helvete att se en förälder i varandra. Lutar ni er för mycket på varandra så kommer barnet att stjälpa den balansen som en sprängkil och alla far illa av det.

Försök att börja älska dig själv och skilj på självförhärligande som är dess raka motsats. Är du bekväm med den du är så har du mer att ge till din partner och till ditt barn snarare än att maniskt ge och ge som kan bli en taktik för att slippa känna efter hur det står till i kolan.

Kärlek är inte som de nykäras dans på rosa ängar. Kärlek är att känna att du tycker om din tjej på morgonen även om hon har stretchmarks på magen och använder dina bromsspårsfillingar som slunga i det senaste grälet.

FÖRLOSSNINGEN

Kejsarsnitt är inget du bestämmer dig för och förbokar som en release på CDON.com!
I Kina finns det läkare som gör ett litet snitt i magen för simulera en förlossning eftersom det där ses som något naturligt. Däremot är det dårskap att förkasta kvinnans intuition. Jag har hört berättelser om kvinnor som insisterade på kejsarsnitt i timmar och när det tillslut öppnades så uppenbarade sig intrasslade spädbarn.

Förlossningspsykoser är inte att leka med. Jag tror att det är ens egen förlossning som man genomlever igen och att det inte var ett trauma och att din kropp inte skulle kunna minnas det kan du ju lura dig själv med. Där. Då. Under förlossningen börjar din egen barndom speglas i ditt barn och det fortsätter sedan under barnets uppväxt.

Jag vet inte om "psykos" är rätt namn men jag vet också att det inte är reserverat för tjejer. Jag tror att killar kan må riktigt dåligt av precis samma skäl. Och det, kombinerat med att man kanske inte är klar med sig själv, samt den enorma omställningen gör att killarna sticker och med det spär på budgeten för krimvården och psykvården om 20 år.

En man som överger sitt barn är ingen man. Det är en löskokt manet.

BARNET DÅ?

Det den där rohypnolretoriken att "det är en egotripp att skaffa barn" har jag aldrig förstått. Vilka handlingar involverar inte egot? I sådant fall är vi tre i min egotripp och vi har, mer eller mindre, raderat ut våra egon på grund av Kieyon och allt slit han medför. Sexet sker opportunistiskt snarare än spontant och kärleken tycks gå via barnet.

Jag sliter så jag är svettig om dagarna och jag sover snabbare än marschvisan i lumpen men det är värt det! En enda liten puss eller ett enda litet skratt botar lätt smärtorna från en ekonomi likvärdig en argentinare, blöjor i takfläkten, alla sönderslagna saker och nedspolade mobiler.

Är DET verkligen så mycket?

Ja, denna krönika skrevs på en timme när han sov middag.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 22 maj 2002 14:40