Barnförfalskning

"Jag är en bitch. Spatserar på stan med mina falska bröst, mitt färgade blonda hår och min snygga rumpa.

Jag har en tatuering på vänster skinka, det är en hyllning till min kille som fyller 21 år denna sommaren. Egentligen är han inte så snygg, men han är bäst. Har en massa vänner som kan köpa ut sprit till mig när han är borta.

Jag röker, det började jag med för ett år sedan, när jag var 13 år. Det är inte tufft längre. Jag började med det bara för grupptrycket. Men nu har jag försökt sluta, men det går inte. Jag kanske slutar nästa vecka. jag vet att det är dödande, men jag menar - jag har ju rökt i ett år nu, kan ju inte bara sluta så där drar ett bloss som ska likna ett halsbloss - vänder sig om och ler jag menar, det är ju vuxet ju. Mamma får nog köpa ut sådana där nicorette-tuggummin åt mig."

När jag en dag satt på busshållsplatsen kom det en tjej, hon var 14 år gammal. Hade roligt på sin mobil. Pratade med sin mamma om något. Sa till henne att mamman faktiskt fick köpa cigaretter åt henne, för hon var ju inte 18 ännu. Jag blev frustrerad, började prata med flickan.

Hon sa precis som jag beskrev här ovan. Hon hade en kille som var många år äldre, använde honom till att få sprit och cigaretter. Men hon skulle ALDRIG börja knarka, för hennes pappa som satt i fängesle för misshandel har knarkat sedan han var typ 13.

Hon hade blont hår, färgat hemma, köpt på H&M för 70 kronor. Hennes mamma och hennes sambo var rika. Hon berättade att hon hade massor med pengar varje vecka att köpa grejjer för och att de inte kontrollerade var pengarna tog vägen. När de var slut fick hon bara nya att spendera på irrelevanta saker.

Jag började bli otålig. Ville veta mer om vad som pågick i denna familj. Detta kan ju inte vara normalt...

Hon hade en tatuering och ett par "behandlade" bröst. 14 år gammal... vad ska man tro om det? Givetvis hade hennes mamma med sambo gett henne tillstånd och betalat för hennes upptåg.

Vad är detta? När jag sedan gick på min buss pratade hon i sin mobil igen. och jag satt och funderade. Är det så här mitt barn ska växa upp? I en värld där föräldrarna tillåter rökande, silikon och tatueringar.

Men vet ni vad? Det värsta är ändå inte att ett barn får göra en tatuering, vill hon det tillräckligt mycket så kommer hon ändå att göra det när hon fyller 18, och en tatuering går ju att ta bort.

Det värsta för mig är likgiltigheten hos föräldrarna, denna "gör vad du vill så länge du inte stör mig"-attityd. Jag vet inte om jag vill ha barn om det tvingas växa upp i en sådan värld.

Skulle du vilja det?

Jag känner frustation och hopplöshet. Visst är detta fel, men vem ska vi skylla på? Hur kan vi förhindra denna dumdristighet att sprida sig?

Flickan erkände att hon var bortskämd, men vad spelar det för roll, hon kunde ju göra vad hon ville. Det är fruktansvärt. Vad ska vi göra?

Av Elin Lindberg 21 maj 2002 14:23