Frysfeber - del 4

Detta har hänt:
En av de anställda på K-livs i Solvik har hittats mördad i frysen. Polisen har börjat sin tekniska undersökning och förhör alla i personalen. Hälsovårdsnämnden stänger butiken tillsvidare eftersom kroppen har legat bland matvaror.

De anställda som var lediga dök upp en efter en för att tala med polisen. Bengt strök ett namn på listan och gick iväg för att hämta ännu en till förhör. I korridoren utanför frysen mötte han Thorvald.
- Jag trodde att jag hade varit med om det mesta, men att hålla förhör i en städskrubb tar nog priset!
Thorvald skrattade och klappade honom på axeln.
- Man tager vad man haver. Har du fått reda på något av intresse?
- Ingen vet något om hennes privatliv. Alla har alibi för i natt, mer eller mindre vattentäta. De flesta anser att hon har blivit utsatt för en galning. Kvinnorna gråter och är tacksamma för att de lever, männen försöker dölja hur uppskakade de är. Ingen har pekat ut någon trolig förövare.
En vanlig start på utredningen. Mycket sällan visade någon dem rätt från början.
- Vet du var Fredrik är, frågade Thorvald. Jag tänkte ta med honom till Astrids lägenhet.
- Ingen aning.
Han hittade honom på kontoret tillsammans med Patrik. De skrattade åt något.
- Vad är det som är så roligt?
Fredrik flög upp ur stolen medan Patrik sjönk ihop i sin.
- Äh, ursäkta chefen, men vi upptäckte att vi hade gemensamma bekanta och har tydligen varit på samma bröllop en gång. Det hände många tokiga saker då, så vi...
- Det får ni diskutera vid ett annat tillfälle. Nu måste vi försöka få en bild av hur Astrid levde. Du får köra, min bil står kvar på polisstationen.
När Fredrik hade gått förklarade han för Patrik att Bengt var ansvarig för utredningen tills han kom tillbaka.
- Självklart förstår jag att det dyker upp konstiga känslor, skratt blandas med gråt. En helt normal reaktion, det lovar jag dig. Förresten, tack för all hjälp här i eftermiddag!
Patrik gav honom ett bedrövat leende.
- Jag vill bara att ni hittar den som gjorde det så fort som möjligt.

När de kom fram till Astrids lägenhet stod fastighetsskötaren och väntade. Han tog fram en nyckelknippa och ett formulär som Thorvald var tvungen att signera innan han låste upp dörren åt dem. Ett annat papper gav dem rätten att låna lägenhetsnyckeln tills utredningen var färdig. När de blev ensamma stod de tysta en stund och lät ögonen jobba.
- Om du tar sovrummet och toaletten så tar jag köket och vardagsrummet, sa Thorvald.
De tog god tid på sig och satt sedan ner vid köksbordet för att diskutera sina iakttagelser. Fredrik bläddrade i ett anteckningsblock där han hade gjort en del krumelurer.
- Tjejen verkar ha bott här ensam. Det finns en after shave i badrumsskåpet, men det är enda tecknet på en manlig bekantskap.
- Jag hittade en färdig matlåda i kylskåpet, så hon måste ha planerat att gå till jobbet idag.
- Har du sett till någon adressbok eller liknande?
- Nej, men det gör ingenting. Tills släktingarna är underrättade får kvällstidningarna inte uppge hennes namn. Jag tycker det är avskyvärt när offrets bild sitter på löpsedlarna redan dagen efter mordet, sa Thorvald.
Hans förhållande till pressen var inte det bästa. De ville alltid veta mer än han ville tala om och alla presskonferenser tog värdefull tid från utredningen. Det var dags att åka tillbaka för att samla ihop fakta inför kvällens batalj.
- Vi spärrar av här nu och imorgon får du åka tillbaka och knacka på hos grannarna. Jag tror inte hon har dött av misstag, det finns en anledning till att just hon fick sätta livet till.
De reste sig och lämnade lägenheten. Ingen av dem såg den gamla tanten som stod och vinkade till dem från ett fönster på andra sidan gatan.

TV-bolagen hade riggat upp sina kameror och journalisterna trängdes med varandra. Kvällstidningar var där och fotograferna tog bilder på Krister och Patrik.
Pressansvarige Jan Jansson harklade sig. Det var inte mycket information de hade i nuläget.
- Jaha, är ni redo?
Alla i rummet tystnade tvärt.
- Idag på förmiddagen hittades en av K-livs anställda död inne i frysrummet. Dödsorsaken är ännu okänd, vi hoppas att obduktionen berättar mer. Affären kommer att hållas stängd tillsvidare. Vi är tacksamma för tips från allmänheten.
- Berätta om offret, sa en tidningsreporter.
- Med hänsyn till offrets familj kan vi bara säga att det var en 22-årig kvinna som har jobbat på K-livs i fyra år.
- Hur länge har kroppen legat där, frågade en kvinnlig TV-reporter.
- Det kan vi tyvärr inte svara på ännu.
- Kom igen nu, sa kvinnan irriterat. Tänk om kroppen har legat bland mat som såldes igår när affären var öppen!
Flera av journalisterna mumlade instämmande. Jan tittade på Thorvald som gick fram till mikrofonerna.
- Förhör med gårdagens kvällspersonal har visat att kroppen måste ha kommit dit efter de lämnade byggnaden.
- Är det ett inbrott som har gått snett, har något blivit stulet? ropade en man från lokalradion.
- Vi kommer informera er så snart vi vet mer. Ni får ursäkta, men vi måste fortsätta jakten på gärningsmannen.
Thorvald lämnade snabbt rummet och ignorerade de besvikna protesterna. Ute i korridoren halade Krister fram en fickplunta ur innerfickan och tog en klunk.
- Vilken pärs, frustade han.
Thorvald rynkade på pannan och funderade på om han skulle säga något om att det inte var tillåtet att förtära alkohol på en polisstation.
- Det här var ingenting mot vad som kommer den dagen vi har hittat den skyldige.
- Så varmt det var i strålkastarljuset, sa Patrik och torkade bort svetten ur pannan med en pappersnäsduk. Kommer de lämna oss vara ifred nu?
Krister pekade på advokaten.
- Om någon journalist ringer hänvisar du till Roger, svara inte på några frågor. När ska vi ha mötet med de anställda?
- Imorgon klockan sjutton. Vi kan vara i pressrummet, sa Thorvald.
- Då hoppas jag att ni vet mer än idag!
Kommissarien hade hört ordväxlingen och gick fram till Krisster med ett inställsamt leende.
- Vi har lagt alla våra resurser på det här. Jag har största förtroende för kriminalinspektör Olsson, han gör alltid sitt bästa. Skulle det bli några problem kan ni alltid ringa mig.
- Det ska jag komma ihåg. Då ses vi imorgon kväll.
Thorvald gick mot trapporna. Hans arbetsrum låg på andra våningen och just nu ville han bara sätta sig ner och tänka i lugn och ro. Halvvägs upp ropade vakthavande på honom och sa att det stod en man i receptionen som sa sig ha uppgifter om mordet på K-livs.
- Det är en lodis, men han verkar nykter just nu och han är mycket påstridig.
När han närmade sig såg han att det var Markus "Mackan" Johnsson som stod där. Hans hopp om ett genombrott i utredningen dog genast, Mackan var inte känd för något skarpare intellekt.
- Hej, Mackan. Vad vill du?
- Åh, är det självaste Thorvald som kommer, kluckade Mackan och plirade med ögonen.
- Vakthavande sa att du hade något att berätta för oss.
Mackan skakade på huvudet.
- Det jag har att säga lämpar sig inte för vem som helst.
- Vad menar du? frågade Thorvald och rynkade på pannan.
- Jag vill att vi går upp en våning. Annars säger jag ingenting.
- Visst kan vi gå upp, men jag trodde inte du gillade våra förhörsrum.
Han undrade vad det var Mackan tänkte berätta för dem. Han verkade ganska angelägen.
- Okej. Jag tror att Bengt sitter kvar ännu, honom känner du.
- Gamle Bengt, han är en klippa han, sa Mackan och flinade.

Fortsättning följer

Av Sanna Parkell 16 maj 2002 11:32