Våld och hormonliberaler

Samuel Sirén har i ett par artiklar envetet och med idolen Jan Guillous näsvisa, förnedringsanalogi försökt motivera att "vi tycker minsann inte synd om Jennie Dielemans för att hon fick en smäll på näsan".

Efter alla verbala trapetskonster och hypersvecism så kan man skrapa bort bjäfset, lögnerna om "medborgarvittnen" och slutligen hitta det enda argument varför "dom" tyckte det var kul att journalisten Dielemans fick en smäll på näsan:

"För att Reclaimarna inte hade något demonstrationstillstånd enligt lagen."

Låt mig nu låna denna billiga, låga och svaga argumentationsmetodik och överföra problemet på andra pappershandlingar som skall vara i ordning för att en lag säger så. Ta deklarationen, körkort, eller visum, eller tillstånd för en religiös procession.

Rättfärdiga nu våldet med denna "yourz paperz iz not in order" mentalitet och det samhälle du har är...

Vad som menas med "vi" i Siréns resonemang har ännu inte framkommit. Kanske han tror sig vara en talman för vanligt, hederligt folk. Kanske Sirén har multipla psykiska identiteter. Min gissning är att "vi" är Siréns företag "En massa folk AB" som ni kan betrakta här:

Länk: algonet.se

Och vips på samma sida här har vi förklaringen på detta återkommande svammel om våld:

Länk: algonet.se

Så mycket för den teorin om en talesman för vanligt folk.
Sirén uppträder alltså halvt självironiskt, halvt självförhärligande med ett handeldvapen på sin hemsida.

I sin sourzeartikel "Pacifism är en livslögn" skriver Sirén att "En pacifist är alltså för det mesta en person som klär sin andliga och fysiska feghet i moralisk skepnad. Han är ett ryggradslöst blötdjur, som i självhävdelsesyfte försöker göra dygd av ryggradslösheten" och "exempelvis ta ställning till huruvida det är moraliskt försvarbart att i en viss situation ta till våld och vapen för att freda oss och våra närmaste"

I artikeln "Vi tycker inte synd om bråkmakarna!" skriver Sirén att "Så, dumskallarna i fråga kan nog knappast räkna med att få våra sympatier. Deras ömkliga gnällande - vars innebörd väsentligen är att det är jätteorättvist att den som gräver grop åt andra faller själv däri - väcker snarare skadeglädje än sympati."

Våld och hat går som en röd tråd överallt där denne skribentspillning upphittas. Tanken att det i sig är förkastligt med våld och hat och att detta är något att undvika och sträva bort i från lyser dock ganska kliniskt med sin frånvaro.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 15 maj 2002 13:44