Gudrun Schyman och jag

När Gudrun Schyman och jag umgås sida vid sida på Sourze förstasida drabbas jag av denna insikt om min upphöjelse. Visserligen handlar hennes artikel om invandring och vänster och ja viktiga saker medan min artikel handlade om vilken sida av hemorrojden som stringen i stringtrosan ska gå. Ännu är det kanske en bit kvar innan jag blir anlitad som rådgivare och medlare vid regeringsförhandlingarna.

Har man sedan barnsben fått höra av sin far att en "kommunist är en som ingenting har men som vill dela med alla" för att raskt höra morsan kontra med "en moderat är en som har allt och inte vill dela med någon" är det svårt att bli något annat än folkpartist. Trots det känns Gudruns sällskap mer upphöjande än vad till exempel Leijonborgs hade gjort. Gudrun misstänker man ju i alla fall har fått skriva gratis - Leijonborg får väl snarare betala som vi vanliga dödliga för att någon ska läsa vad han tycker. Det där var förresten ett ovanligt billigt och taffligt sätt att göra sig lustig över folkpartiets krympande skara. Nåja inte så ovanligt kanske - men just därför extra billigt. När jag fortfarande var tonåring läste jag en artikel i Göteborgs-Posten om medmänsklighet som jag tyckte var så bra så att jag klippt ur den. Det var Leijonborg som skrivit den. Vilket samhälle vi lever i när en seriös och kunnig man blir en flopp för att han har hängande ögonlock och ögonbryn som sniglar. Det är dessutom min fasta övertygelse att halva Sveriges befolkning egentligen är folkpartister om man ser till åsikterna. Men vad hjälper det när inte ens jag kommer att rösta på dem i nästa val.

Gudrun däremot hon har lyckats bättre. Redan på den tiden då röda partier inte fanns som ett reellt alternativ för mig fann jag vissa av hennes bitska kommentarer njutbara. I en debatt med moderaterna blev hon farbroderligt och överlägset tillfrågad hur "allt det där skulle finansieras som hon talade om", sagt med undertonen "du vill mycket, men förstår så lite och kan säkert inte räkna lilla gumman". Gudrun svarade typ "Vi vill till exempel inte satsa 3 miljarder på ett robotsystem som heter BAMSE". Betoningen på Bamse var underbar, bilden av vuxna män som lekte krig med skattebetalarnas pengar under kodnamnet Bamse medan vårdpersonal slavade för försumbara löner etsade sig fast på näthinnan.

Jag känner att vi har mycket gemensamt Gudrun och jag. Förutom bitska kommentarer som är en integrerad del av min personlighet så har vi fuskrött hår. Och även om jag inte är alkoholist och även om det går hemska historier om hur Gudrun gjort bort sig på fyllan så har jag garanterat gjort bort mig värre på fyllan. Jag har till exempel bitit min mans chef i benet. Fast den historien sparar jag till en egen artikel som kommer att publiceras helt anonymt. Undrar förresten om Gudrun har stringtrosor? Om hon har det så har hon garanterat HTV i alla fall.

Gudrun är en karismatisk kvinna och jag beundrar henne. Hon bjuder på sig själv i förlossningsfilmer, alkoholism, rejvdans, poesi, talibantal och politik. Bilden av en äkta människa med känslor, fel och brister, men en vilja till något bättre är skickligt tecknad. Fast den där talibanliknelsen förstod jag aldrig riktigt - svenska män är ju inte alls sådär skäggiga.

Jag känner mig uppriktigt hedrad över att få vara på samma sida som Gudrun. Sourze-sidan alltså - inte den politiska sidan. Även om jag önskar att jag skrivit något seriösare, något finare, något som visade vilken allvarligt strävande världsförbättrare jag egentligen är. Å andra sidan så är det mesta både sagt och skrivet på det området. Jag kanske kan återkomma när jag gjort något seriöst, fint och världsförbättrande? Nej, det känns lönlöst. Jag kommer aldrig att komma närmare än så här. Jag har haft min stund i solen och en kort sekund känt mig - om än inte direkt innesluten i makteliten - så i alla fall i en viss kontakt med den.

Fast vid närmare eftertanke kanske Gudrun borde kontakta mig ändå. På några områden kan jag nog ge henne råd. Till exempel vad gäller rubriksättning. Min artikel hade i alla fall 300 procent fler läsare.

Av Anna Linusson 15 maj 2002 18:10