Fram för egofeminismen

Någon anonym ambitiös privatperson har roat sig med att klippa ut bilder på mig från Aftonbladet och gjort ett collage. Mannen som gjort collaget är förbannad över att jag
syns, hörs och tycker "för- mycket-jävla-feministiskt-dravel" i media, som han uttrycker det.

Politiskt uppkäftiga kvinnor som inte räds för makt behöver tydligen tuktas sexuellt, penetreras och straffas. Undrar om SSU:s manliga ordförande Mikael Damberg får sådana brev. Förmodligen inte.

Jag gillar makt! Jag tycker att det är kul att bestämma. Jag har hundra olika åsikter om alltifrån höjt bistånd till hur småföretagande ska uppmuntras. Jag vill bli riksdagsledamot till hösten för att jag vill slåss för mina liberala idéer om feminism, solidaritet och tolerans. Om
jag inte gillade makt borde jag väl snarare syssla med knyppling än politik.

Men att sätta sig själv i centrum är samtidigt det fulaste vi kan göra i samhället. Om du är kvinna. Å ena sidan matas vi med underbara försigkomna karriäristkvinnor á la "Sex and the City" i media, men när vi själva lever så i praktiken är det inte lika populärt. Att gå upp i sin karriär och välja ett liv i oberoende är fortfarande ett "kvinnligt" tabu.

Jag växte upp på det orättvist utskällda 1980-talet. Allt var inte rosenskimrande direkt som den ökande bantningshysterin, men bland mig och mina tjejkompisar rungade från mellanstadiet ett mantra hemifrån: "Ta för dig och låt ingen sätta sig på dig". Min mamma brukade predika sitt favorituttryck: "Män kommer och går - akademiska poäng består". Att ha en pojkvän var inte viktigt alls, däremot att ha bra betyg och satsa på en lång utbildning, oavsett om vi ville bli frisörer eller journalister.

Det behövs tusen olika politiska feministiska åtgärder för att göra världen jämställd. Strukturer måste brytas ned och unken könsrollskonservatism bekämpas med alla medel. Feministiska jämställdplaner på dagis, delad föräldraledighet och mer insatser mot kvinnovåld är bara ett axplock av akuta åtgärder. Men hur mycket vi än vill krossa patriarkatet med politiska åtgärder, så måste kvinnor bli mer privategoistiska.

Det handlar inte om att det enbart skulle vara individens ansvar att göra samhället jämställt, men så länge kvinnor sätter sig själva i andra hand och låter andras intressen, partnerns, barnens och omgivningens bästa komma i första hand kommer vi aldrig att se mer än en handfull kvinnor i makttoppen.

Gör därför feministisk revolt i vardagen: Strunta i att städa hemma! Barnvägra så länge som männen inte tar sitt ansvar! Efter nio år som politiskt aktiv feminist orkar jag inte längre ägna tid åt ändlösa diskussioner om hur vi
når jämställdhet. Det går för långsamt. Jag vill ha resultat nu. Tre handfasta tips som hjälpt mig och mina tjejkompisar:

1 Gerillakrig
Liera dig med kloka kvinnor och jämställdhetsmedvetna män. Skapa dolda nätverk tidigt i en organisation eller arbetslivet. Ju mer kamouflerade gerillakrig desto mer utmanande mot mansmakten och just därför desto mer effektiva och provocerande. Kvinnor i okontrollerad grupp stör mer än alla jämställdhetsplaner tillsammans.

2 Säg inte nej till makt
Det är kul med inflytande. Säg ja till makten! Så länge kvinnor mesar sig med "jag-tror-inte-att-jag-klarar-det-attityd" kommer inga revolutioner att ske. Fler kvinnor måste testa makt och uppdrag för att ändra maktnormen. Om det inte var kul, så hoppa av - ingenting mindre med det.

3 Sätt dig själv i centrum
Det sorgligaste som finns är att se smarta, coola och begåvade kvinnor förvandlas till menlösa våp som förpassat sig själva till punkt tio på prioriteringslistan. Pojkvännens intresse och andras välbefinnande kommer först i rang. Men den som lever för andra kommer aldrig att uppskatta sig själv.

Madeleine Albright, USA:s förra utrikesminister lär ha sagt "Vi har uppnått jämställdhet den dag en medelmåttig kvinna kan nå lika långt som en medelmåttig man." Det är dessvärre långt tills dess, men med en rejäl dos självförtroendehöjande feministisk egoism redan på dagis har vi kommit en bit framåt. Feminister borde uppmuntra till egoism, istället för att avvisa den.

Av Birgitta Ohlsson 15 maj 2002 12:03