Drömbröllopet med Sourze

Eftersom det är min dröm måste det betyda att jag får fantisera fritt... Jippie! En av mina absoluta favoritsysselsättningar, så jag skrider genast till verket. Låt mig se....

Vi börjar väl som brukligt är med den fest som äger rum ett par dagar före vigseln, nämligen möhippan. Förberedelserna till den lämnar jag ömt över i Anna Linussons händer. En tuff brud i stringförpackning som plockar upp vibbarna av våra önskningar. En heldag på spa, med massage, jacuzzi och smarrigt vin avslutas med Stefan Holmqvist, Navid Modiri, Kalle Dixelius och Oskar Smulski som samlas vid poolkanten. Till tonerna av "Bara himlen ser på" låter dom första plagget falla, dom låter andra plagget falla, dom låter tredje plagget falla och som en smäck: the full monty! Vi tjejer är tacksamma över vattnets avkylande effekt och applåderar våra handflator röda.

Börjar bli lite varm i kläderna och hastar vidare. Ända ner i botten av dagbrottet. Där ska själva ceremonin och den efterföljande festen äga rum. En ljum tisdag i mitten av maj, innan myggjävlarna kommer och förstör friden. Valet av en tisdag kan tyckas märkligt, men är lätt att försvara. Gissa hur mycket som händer i ett gruvsamhälle på tisdagar innan semestern? Just det, nada! Måste bli ändring på det, så en tisdag det blir.

Eftersom dagbrottet är lika djupt som brett blir det en fantastisk akustik. Därför behövs ingen mikrofon när Markus Priftis slår an de första ackorden på "Poison", dagens bröllopsmarsch.

Medans introt ekar mellan stenväggarna går Michael Lundahl och Hannes Westberg fram på den kopparfärgade mattan, sida vid sida. I sina händer håller dom blomkorgar och strör rosenblad hela vägen fram till altaret. När dom når Fader Christer Kyreus, som är vigselförrättare, viker en av åt höger medan den andre tar säte på den vänstra bänken. Tärnorna Carola Ulups och Kee Leong står förväntansfulla vid sidan om och väntar på brudparet. Bedårande söta i lårhöga röda läderstövlar. Fader Kyreus har fullt sjå med att hålla sina ögon i styr och manar sina tankar till lugn genom att tänka; Magnus Carlsson är homo, Magnus Carlsson är homo.

Så är introt äntligen till ända och Priftis lirar gura så ögonen tåras. Brudparet, iklädda grå kaftaner, dansar barfota upp till Fader K som i kraft av sitt ämbete himlafäster du lyckliga tu. AnnaKarin Josefsson har tagit itu med författandet av äktenskapslöftena och för en gångs skull känns orden inte som en taskig dänga skriven av Vikingarna, utan levande äkta. Hurraropen spränger nästan en ny ort, men tonar så sakteliga ut och den stora hopen av skribenter och läsare tar plats vid dom dignande borden.

Sten O. Andersson har gjort ett strålande arbete som både designat menyn och tillagat den. Tack och lov har han frångått sin förkärlek för fisk och vin och dagen till ära serveras en buffe värdig kalla pilsner. OBS! Pilsner, inte bärs! Det äts och skålas, pratas och skrattas, diskuteras och gestikuleras. Det sistnämnda särskilt nere vid kortsidan där Samuel Sirén och Ali Esbati samsas om utrymmet.

Jennie Dielemans minglar runt med "Bertram" och "Juanita Zanetti" samspråkar med Valdemar Westesson. "Jesper N" försöker lägga sig i men blir bortmotad av "Jörgen G". I samma veva som "Ylva" protesterar klingar toastmastern; Fredrik Jung Abbou, i glaset och tillkännager att det är dags för kvällens första tal. Femton minuter senare håller han fortfarande låda och en ilsken fiskmås sänd från Gud, på Fader Kyreus bön? lyckas med konststycket att släppa av sin middag som rinner ner utefter hans drinkglas. Fredrik tystnar abrupt och lutar sig intresserat över avskrädet och deklarerar; Jag återkommer senare, bajs är kul!

Kvällens dj; Mikael Vestlin vet inte vilket ben han ska stå på men får hjälp av Ann Söderlund som genast sätter på "Sisters are doing it for themselves". Ana Udovic studsar omedelbart på fötter, tar tag i sin bordsgranne Andreas Björsten och drar upp honom till dans med orden; våga bara inte seckla på mig! Kajsa Kallio ler glatt, fingrar på guldnyckeln som sitter på en kedja runt hennes hals och är mycket nöjd över att inte "Picadilly Circus" spelas. Markus Hankins drar upp videokameran han gömt i skaftet på cowboybootsen och tänker denna gång se till att han har det på band. Om nu feministerna skulle porra till det.

Så fortlöper kvällen, långt in på natten. Beatriz de Quedo dansar salsa med Claes Croner, och tamejfan om det inte anas ett leende i mungipan på det manliga surkartet! Florence Hofvander försöker bygga om altaret till onanigudens ära, flitigt påhejad av Stefan Whilde som tycker att dagbrottet mest av allt påminner om ett stort varmt sköte. Det tycker inte David Olsson men han skulle utan att tveka släppa ner sitt pucko till hund för att testjucka det lite.

Gryningens höjdpunkt inträffar i samma ögonblick som solen kan anas över stenkanten. Belinda Olsson och Ali Fegan glider plötsligt ner till festligheterna, i en korglift. Dj Vestlin är med på noterna och kastar sig över skivorna, hittar det han söker och snart är det allsång som skulle få Berghagen grön av avund. "Oboy" skrålar vi ikapp med Peps och det är så underbart vackert att vi nästan kräks ikapp. Nåväl, några gör faktiskt det. Bland annat Anders Ahnberg, i skydd av stenbumlingarna. Men vad fan, lite svinn får man faktiskt räkna med. Och vilken jävla bröllopsfest det blev. Som Ingmar Rentzhog så vackert uttryckte det; Jisses, detta slår ju till och med baren!

Av Lena Vikberg 15 maj 2002 09:26