Frysfeber - del 2

Detta har hänt:
Vårdagen börjar med sol och värme, i butiken K-livs förbereder sig personalen inför dagens försäljning. Samtidigt sitter kriminalinspektörerna Thorvald Olsson och Bengt Barsk med en hög olösta fall som de inte kommer någon vart med. Anne har fått i uppdrag att fylla på glass och i frysen gör hon en fruktansvärd upptäckt.


Larmet kom några minuter i halv tio. De bestämde sig för att ta en civil polisbil för att inte väcka så stor uppmärksamhet om det var ett falsklarm.
- Tror du verkligen det ligger en död människa i frysen?
- Vakthavande gjorde det, svarade Thorvald torrt.
- Vi slapp i alla fall de omöjliga fallen en stund.
Det stod ett tiotal människor utanför ingången till K-livs. Två män i livsmedelskedjans karakteristiska uniform pratade med de irriterade kunderna. På dörren satt en lapp som meddelade att affären hade drabbats av datafel.
De gick fram mot entrén och möttes av förklaringen att butiken var stängd för tillfället.
- Vi ska inte handla. Var det ni som ringde?
Den unge mannens ansträngda leende byttes till ett äkta och han sträckte fram handen.
- Patrik Nilsson, ställföreträdande butiksföreståndare här på K-livs. Välkomna, ni är efterlängtade!
- Ja, verkligen, sa en kvinna irriterat. Jag har kört tre mil för att komma hit och handla från er nya chark. Hur lång tid kommer det ta att åtgärda felet?
- Det kan vi inte svara på förrän vi har undersökt kassasystemet.
- Då är det bäst att vi kommer igång, sa Patrik. Följ med mig!

Innanför dörrarna stannade han tvärt.
- Har ni legitimation?
Bengt och Thorvald räckte fram sina id-kort.
- Ni får ursäkta, men jag är lite skärrad. Min chef har brutit ihop, han sitter bara och gråter.
- Det är bra att du är noggrann, sa Bengt. Nu vill vi veta vad som har hänt.
Patrik knöt händerna så att knogarna vitnade.
- En av våra anställda ligger inne i stora frysen. Jag antar att hon är död, hon rörde inte på sig. Anne som hittade henne sitter på kontoret med chefen och resten av medarbetarna väntar i personalmatsalen. Jag har inte sagt något till dem. Peter som står och vaktar ingången vet att Astrid är död.
Han visade dem lagret och pekade mot frysdörren och räckte fram en nyckel.
- Jag låste dörren så att ingen skulle gå in. Tänkte att det var bäst så.
- Bra. Du behöver inte följa med. Jag letar upp dig när vi är färdiga, sa Thorvald.

Kylan som slog emot dem kändes ovan efter den varma vårsolen utomhus. De upptäckte svaga blodspår som bildade en allt tydligare stig innan de slutade i en stor pöl intill en lastpall med tvåliters glassförpackningar.
- Hon är illa tilltygad.
Thorvald satte sig på huk. Den unga kvinnan hade blivit knivhuggen i bröstet flera gånger. Hon låg på sidan och det frusna blodet påminde om isbildningen vid ett vattenfall på vintern.
- Mördaren har lämnat fotspår, sa Bengt belåtet. Det blir inga problem med att göra en avgjutning.
- Ring och begär full utryckning. Ta reda på var de anställda befinner sig och se till att de stannar där. När du blir avlöst får vi göra upp ett förhörsschema.

Helst hade han velat se sig omkring, men eftersom spåren efter mördaren kunde bli förstörda gick han till kontoret istället. Han presenterade sig för den unga kvinnan.
- Tyvärr måste jag ställa några frågor till dig, Anne. Sedan ska du få åka hem och vila. Det var alltså du som hittade kroppen?
Hon flackade med blicken.
- Ja, jag hittade henne.
- Var låg hon?
- På golvet bredvid glasspallen.
- Kan du med säkerhet säga vem det var?
- Ja, det är, .jag menar var, Astrid Karlsson, svarade hon och började gråta.
Han klappade henne på armen.
- Du kan åka hem nu, Anne. Vi fortsätter vid ett senare tillfälle. Vi kommer upprätta en krisgrupp som du kan vända dig till för att bearbeta händelsen. Om du vill kan du få besöka en av våra psykologer redan i eftermiddag.
- Det behövs nog inte, viskade hon och reste sig.
- Jag ringer efter en taxi åt dig, sa Patrik och gav henne en kram. Hör av dig om det är något, du kan ringa mig hem också.

En halvtimme senare var affären full med poliser. Brottsplatsundersökningen hade börjat inne i frysen, och ett annat team undersökte de yttre och inre miljöerna. Lokal-TV och representanter från lokaltidningen hade redan fått nys om att något hade hänt och stod utanför och trängdes med andra nyfikna.
Poliserna var mycket angelägna om att få prata med gårdagens kvällsskift. Patrik la irriterat på luren när han hörde ännu en telefonsvarare sätta igång.
- Varför kan ingen vara hemma?
- De är väl ute i det fina vädret, sa Thorvald från dörröppningen. Det står en man här utanför som heter Krister Bergman och kräver att få komma in. Han säger att han är högste chefen.
Patrik såg lättad ut.
- Det är ägaren. Släpp in honom.

En satt liten man haltade in på kontoret. Han såg sig uppfordrande omkring.
- Vad är det som har hänt, Ove?
Ove vände sakta huvudet och tittade på honom med tomma ögon.
- Hon var så fin, vem har velat henne illa? Hon var så fin, hon var så fin. Hon var min, och nu är hon borta. Jag vill inte leva längre!
- Vad i all sin dar är det med honom?
- Han har suttit så ända sedan vi upptäckte Astrid inne i frysen, sa Patrik.
- Vad ska vi göra med honom?
Det undrade Thorvald också. Ove Leandersson var lika misstänkt som de andra i personalen, men i det skicket han befann sig nu skulle de inte få ur honom något användbart. Att bara släppa hem honom kunde dock leda till att eventuella bevis blev förstörda.
- Det börjar bli dags att informera personalen. Är det något ni vill ha framfört?
- Säg till dem att de självklart får betalt för förlorad arbetstid idag och imorgon. Jag antar att vi måste ha ett möte med dem också, hur gör vi med det?
- Jag föreslår att vi inväntar brottsplatsundersökningens preliminära resultat. Vi börjar med att förhöra den personal som finns på plats. Jag behöver en lista på alla anställda, även extrapersonalen. Hur många är ni?
Patrik satte sig vid datorn.
- Cirka trettio personer. Behöver du deras personnummer också?

Thorvald tänkte än en gång att han hade haft tur att stöta på en så samarbetsvillig person. Kanske var han lite väl mån om att hjälpa till, hade han något att dölja? Just nu skulle han i alla fall utnyttja Patriks välvilja till sin egen fördel.
- Kan du fixa en lista med kompletta namn, adresser, telefonnummer och personnummer är det jättebra. Gärna anställningsdatum också.
Krister tittade indignerat på honom.
- Ni tror väl ändå inte att mordet har med min butik att göra!
- Jag tror ingenting för tillfället. Mitt jobb just nu är att samla information. Sedan sätter jag mig ner och sammanställer allt tillsammans med mina kollegor, och vips trillar en mördare ut på skrivaren, sa Thorvald ironiskt.

Han tog emot listan från Patrik. I dörren vände han sig om och tittade på männen i rummet.
- Jag återkommer om en stund. Jag föreslår att mötet med personalen hålls imorgon eftermiddag, och om ni vill kan jag vara med och svara på frågor. Ni bör fundera på de praktiska frågorna kring händelsen, affären kommer vara stängd några dagar. Var vänliga och diskutera inte era iakttagelser kring mordet med varandra, jag vill att var och en ska kunna lämna sin egen, opåverkade version.
Han såg på dem att de började inse att det här var en händelse som inte skulle försvinna av sig själv.

Fortsättning följer

Av Sanna Parkell 14 maj 2002 09:06